Jag visste att jag hade en BVT från november men inte att den nästan var från samma vecka som idag fast 88 år tidigare. Det finns mycket intressant att läsa i tidningen. Ett helt uppslag handlar om Folke Bernadotte som är på väg till Amerika (USA kom senare) för att gifta sig med Estelle Manville i det "Manvillska palatset" i Pleasantville. Kanske kommer det lite om det i ett senare inlägg.
Någonstans har jag läst att man ska satsa på Gösta Berlings saga igen - musikal eller film, kommer inte ihåg vilket. Jag har också tänkt att läsa om boken eftersom jag har glömt nästan hela handlingen. Döm om min förvåning när jag ser att Einar Beyron, god vän till mina föräldrar som jag berättat om här, spelade Gösta Berling på Operan 1928.
En ung Einar Beyron som Gösta Berling. Bilderna går att klicka större om man vill läsa en del av recensionen.
Operan fick emellertid svidande kritik. Två italienska kompositörer skapade denna opera "som sveko förväntningarna" enligt musikkritikern Curt Berg. Jag citerar: "Felet ligger hos operan själv. Den saknar liv och sammanhang i så hög grad att den bör vara fullständigt obegriplig för andra än personer, som känna till Gösta Berlings saga och därför kunna fylla ut tomrummen med sin egen kunskap."
Curt Berg fortsätter att såga librettot men försäkrar att det inte är Kungl. teaterns fel. (Operan hette tydligen så på den tiden.) Han skriver att hovkapellet spelar med intensitet och hängivenhet och att sångare och sångerskor stundtals åstadkomma alldeles förträffliga prestationer.
Om Einar Beyron skriver han: "I Gösta Berlings skepnad utvecklade Einar Beyron den gossaktiga charm han kan ha när kostymen är lämplig. Här var den det. Som en nordisk, tjusig Turiddu (italiensk syndikalist min anm.) behandlade han sitt sångparti och gjorde det bästa, som säkerligen kan göras av det."
Marianne spelades av Brita Herzberg, som då tydligen inte var gift med Einar Beyron. Kanske uppstod det ömma känslor i denna opera? Kerstin Thorborg spelade majorskan på Ekeby. Här kan man läsa om denna på sin tid berömda hovsångerska. Om henne skriver Curt Berg: "Fru Kerstin Thorborgs majorska var kanske för litet bastant - alltför välformade ansikten göra sig inte i dylika roller - men hon sjöng så bra som vårt lands bästa alt kan göra, och det vill säga ganska mycket." Underbart jordnära recension utan krusiduller!
Kan som vanligt inte låta bli att visa några annonser från samma nummer 48 den 25 november 1928. Håll till godo!
Dottern då? (Om han hade någon förstås...)
En bild från Banan-Kompaniets lagerlokaler. Det finns alltid många dyra och påkostade annonser om just bananer i de gamla tidningarna - tydligen en populär frukt. Själv smakade jag min första banan när jag var nio år. Under andra världskriget fanns det inga bananer i Sverige att få tag på.
