Juldagspromenad med stavar i Mogata. (Bilderna går att klicka större).
Rönö ligger långt ute på Vikbolandet och vi räknade med en timmes bilkörning eftersom färjan vid Stegeborg över Slätbaken inte hade börja gå så tidigt. Vägarna på Vikbolandet är smala och kurviga och vi tackade Gud för att det inte snöade. Femtioåtta minuter exakt tog färden, så vi var i Rönö i god tid klockan halv sju då julottan började sju.
Det var över trettio personer i den lilla kyrkan. Jag förvånar mig varje år över att människor överhuvudtaget efter julaftonens fröjder orkar gå upp så tidigt för att gå i julottan. Jag får åtminstone betalt! Men traditionen är stark ute på landet.
Levande ljus i ljuskronor och ljusstakar i Rönö kyrka.
Både i Mogata kyrka och i Rönö var alla ljus i ljuskronorna och i ljusstakarna tända. Malin, vaktmästare i Mogata, som också sjöng solo så vackert, berättade att hon måste vara i kyrkan minst två timmar före mässan för att hinna tända alla ljus.
Jag är glad att Kent var med så jag slapp köra de slingriga vägarna i mörkret. Det duggregnade dessutom så sikten var extra dålig. Man är också alltid rädd för att köra på någon älg eller något rådjur eller t.o.m vildsvin som det finns gott om på Vikbolandet. Det enda djur som sprang över vägen var en katt och den klarade sig med god marginal.
Kent håller också reda på när jag ska börja spela. Det är inte alltid jag hör kyrkklockorna - i synnerhet inte när de klingar från en klockstapel ute på kyrkogården. Mina extraöron kan jag inte ha på mig när jag spelar orgel eftersom det då blir ett förfärligt tjutande i öronen då. Jag var ju tvungen att klämma i med "Var hälsad sköna morgonstund" direkt efter att klockorna har slutat...
När vi kom hem vid niotiden på morgonen gick vid direkt och la oss att sova.Vid tolv gick vi upp och åt lunch och sen tog vi en promenad i omgivningarna. Det är ett mycket märkligt decemberväder vi har här i Östergötland, regnigt och förhållandevis varmt. Kent kallar det för Skånevinter.
På hemvägen vid tretiden började det redan att mörkna.
Men jag saknar inte snön och kylan det minsta just nu i alla fall. Den kommer säkerligen som vanligt i januari och februari. Förhoppningsvis ligger snön inte kvar så länge som förra året då det inte var snöfritt förrän i mitten på april.
Inte ett snökorn så långt ögat kan se.
