Kom hem i fredags från Mälarhöjden, där jag tillbringat
några dagar. Med mig hade jag en präktig förkylning vilket har resulterat i att
jag inte har kunnat sammanfatta mina intryck från besöket förrän nu. Men sedan
jag sovit bort febern i över tolv timmar känner jag mig frisk och redo att skrida
till verket.
Naturligtvis måste också jag titta på NK:s julskyltning. (Bilderna går att klicka större.)
Min blygsamma insats hos Mirrfamiljen denna gång har bestått
i att jag hämtat och lämnat barnbarnen på förskolan respektive i förskoleklassen.
Det tar en förälder ungefär en timme att göra detta i vanliga fall. Om man då
lägger till minst 45 minuters resa till jobbet varje dag för båda, förstår man
att det inte går ihop sig alls egentligen, eftersom båda arbetar heltid.
Så Mirren har löst detta problem genom att hon ger sig iväg tidigt
på morgonen till jobbet innan barnen vaknar. Då kan hon gå lite tidigare från
sitt arbete så att hon hinner hämta barnen på eftermiddagen. Mirrmaken lämnar
barnen på morgonen och stannar kvar sent på sitt jobb. Så är det att vara
arbetande småbarnsföräldrar idag om man bor i Stockholm och måste åka
tunnelbana eftersom det inte finns parkeringsplatser inne i stan. För övrigt
skulle det väl ta minst lika lång tid att köra bil med köer morgon och kväll.
I vilket fall som helst hade jag dagen ”ledigt” mellan
lämningarna och hämtningarna. Dessa tillbringade jag med att promenera runt i
city och titta på julskyltningen. Det är alltid spännande att se vad NK har
hittat på. Det var inte bara jag som var där, många förskolor hade lagt sin
utflykt dit och ibland var det svårt att komma fram till skyltfönstret för att
få en titt. Men det var nästan roligare att titta på barnen.
Man måste i alla fall beundra fantasin hos dem som designat julskyltningen.
Lussedags.
Tänker draken månne roffa åt sig julklapparna?
Sen jag beskådat skyltningen och tagit bilder gick jag
vidare till Drottninggatan. En god vän tipsade mig om en bokhandel nästan
framme vid Riksbron där de säljer fina julkort med kuvert för en och två kronor
styck och stickers för fem kronor kartan. Som vanligt inhandlade jag några
sådana.
Jag fick hålla ordentligt i kameran när jag tog bilden från Riksbron med Operan i bakgrunden.
Vädret var fint men det blåste ordentligt när jag gick över
Riksbron till Gamla Stan. Mitt mål var att handla en ängel av den polske träsnidaren Jósef Muniak i Storkyrkobutiken. Jag köpte en likadan som Mirren har. Det fanns
fortfarande några änglar kvar till min stora lycka.
Vad som är märkligt är att ängeln ser nästan grotesk ut när man fotar den i samma höjd som den står på bordet. Ögonen har konstnären tydligen målat så att man ska se ängeln uppifrån - och det gör man ju för det mesta. Blicken blir då en helt annan. Den bör alltså inte stå högre än man själv.
Efter det var det dags att ta tåget vid T-Centralen i Gamla
Stan för att åka hem och hämta barnbarnen.
