Nu var det visserligen ett tag sen det var fredag och ett tag sen
det var Lucia - men det hindrar ju inte att jag skriver ett inlägg om det i
alla fall. I synnerhet som jag har lite fina bilder från olika lussefirande med
barnbarnen och också därför att det var ämnet för fredagsgalleriet förra veckan. Bättre
sent…
Det är Annika i Reston som står för fredagsgalleriet i december.
Övriga gallerister hittar man på hennes hemsida.
Det första luciafirandet på morgonen
skulle vara på den nya förskolan där Caspar och Clarissa nyss börjat. Caspar
som är 4,5 år har backat ur lussetåget i sista stund varje år tidigare, så även
denna gång.
Caspar vill inte vara stjärngosse i år heller trots att han sjunger alldeles utmärkt. Tur att man kan få tröst hos sin mamma. (Bilderna går att klicka större.)
Lissan med luciakrona gick med i tåget från början men när hon såg
sin älskade pappa sitta på golvet i rummet där de skulle ha sitt
luciaframträdande övergav hon lussekompisarna och rusade och satte sig i hans
knä. Hon följde därefter uppträdandet från första parkett. Caspar var otröstlig
i famnen på mamma Mirren. Så det blev inte många bilder därifrån.
Bättre att sitta på första parkett hos pappa och äta äpple än att var med och sjunga.
På eftermiddagen var det dags för Casimirs
luciatåg i förskoleklassen. Den består av sjuttiofem barn uppdelade i olika
grupper. Men alla sjuttiofem barn var med på samma gång i luciaframträdandet! Det gick
naturligtvis inte att ha detta inomhus med tanke på alla föräldrar och anhöriga
som kommit dit för att beskåda evenemanget - det hade man aldrig räknat med heller - utan framträdandet
skedde utomhus på skolgården.
Hela skolgården är full av förväntansfulla föräldrar, syskon och anhöriga.
Luciatåget bestod av ett tjugotal
pepparkaksgubbar respektive minst lika många tomtenissar. Några av barnen var stjärngossar och resten
tärnor. En enda flicka hade utvalts till Lucia och hon stod helt stilla med
händerna som jungfru Maria på en pall under hela ceremonin.
Här kommer Lucia gående i spetsen för det omfattande luciatåget. Casimir längst till vänster av stjärngossarna.
Casimir med sina stjärngossekompisar.
Barnen sjöng många av de gamla kända barn-
och julvisorna som man brukar höra på Lucia. Casimir var stjärngosse
tillsammans med fyra andra pojkar och sjöng solo i Staffan var en Stallegren. (Det har Casimir sjungit sen han var liten, men nu har han lärt sig att det heter dräng.) Stjärngossarna hördes alldeles
utmärkt trots att de inte hade några mikrofoner. Roligt att Casimir ville vara
stjärngosse, eftersom det tydligen inte är så populärt längre bland pojkarna. Nu är det mer
tomtar eller pepparkakor som gäller.
Här är det solosång av stjärngossarna - Staffan var en Stallegren... (Det var det nog bara Casimir som sjöng förstås, han glömde bort att han lärt sig att det hette "dräng".)
Att höra alla de sjuttiofem barnen sjunga de gamla
välkända visorna så utmärkt, var en upplevelse. Det kan förvisso bli fin sång
även om man inte går i musikklass om man bara har musikaliska och inspirerande
lärare. Här fanns det en sådan eldsjäl som verkligen lyckats utomordentligt
bra med att få med alla barnen. Hela framträdandet tog säkert en halvtimme.
Att se alla dessa barn (det är minst lika många tomtar till höger om Lucia som pepparkaksgubbar) och höra dem sjunga de gamla lussevisorna var "magiskt" som Idol-juryn skulle ha uttryckt det. Alla tagna av stundens allvar...
Bara att få hela den stora barnaskaran att ställa upp och lära sig alla sånger och
verser utantill och att börja och sluta samtidigt utan ackompanjemang är en
prestation. All heder åt denna fröken, som måste ha lagt åtskilligt med tid för att träna alla sånger och få själva luciatåget att funka så bra.
