Höstpromenad i Söderköping.

Drothems vackra gamla kyrka speglar sig i Storån. (Bilderna går att klicka större.)

Den här tiden på året är nog vår lilla stad som allra vackrast med träden i glödande höstfärger längst ån och kanalen. Lördagen bjöd på strålande sol och tjugo grader varmt i skuggan, så en rundvandring i Söderköping var nästan ett måste. Kameran var förstås med. Turisterna lyste dock med sin frånvaro och kanalen låg stilla och blank med en enda båt förtöjd vid kajen.

Vi tar först bilen till parkeringen vid Munkbrogatan eftersom jag ville ta ett foto av Drothems gamla vackra kyrka, där den speglar sig i ån. Kvarnen bredvid och utsikten över Drothemskvarteren är också en skönhetsupplevelse.

Utsikt över Ramunderberget och Drothemskvarteren

Vi bestämmer oss sedan från att ta bilen till Brunnen och börja promenaden där i stället.

Konferens på gång?

Brunnskyrkan ligger inbäddad bland lövträden på andra sidan ån. Några barn roar sig med att kasta sten i ån.

Vi fortsätter promenera utmed kanalen. Snart kommer vi fram till Slussen, som ligger öde och tom. Om någon tid kommer det heller inte finnas vatten i kanalen. Även den berömda glassrestaurangen har slagit igen.

Denna ombyggnad av en silo kommer nog inte med i framtidens arkitekturhistoria...

Inga båtar i Slussen längre...

...och inte vid kajen heller.

Men blommorna tror fortfarande att det är sommar!

Man har svårt att tro att bara för en och en halv månad sen var här knökfullt med båtar och turister...

MM, också han med kameran i högsta hugg, är ganska ensam på kajen.

Inga båtar är längre förtöjda vid bojarna, som snart ska dras upp.

Vid rådhustorget är det lite mer liv, men inte mycket. Svårt att förstå varför människor sitter inomhus en så här vacker lördagseftermiddag. Men de kanske har åkt till Norrköping och handlat...

På väg mot Rådhustorget.

Det ärevördiga gamla stadshotellet är numera ombyggt till bostäder. Fint läge vid Storån.

Sankt Laurentii kyrka i motljus, vy från Rådhusbron.

Hagatorget. Inte riktigt samma folkliv som i Nice, trots att det nästan är lika varmt...

St.Paul-de-Vence och Marc Chagalls grav.

Bilderna går att förstora för detaljer.

I min lilla utmärkta guidebok Provence & Côte d'Azur läste jag att Marc Chagall ligger begravd på kyrkogården i St.Paul-de-Vence. Här nere säger man förresten bara St. Paul. Ytterligare en anledning alltså att resa dit, eftersom Chagall är en av de konstnärer jag tycker allra mest om. Under en tid bodde Chagall i Vence, några kilometer från St. Paul.

Den gotiska kyrkan är från 1100-talet och där hittade MM också en minst sagt mycket märklig gravsten. Något för den latinkunnige att tolka…

Den gotiska kyrkan byggd på 1100-talet.

 Verkar helt fantastiskt att gravstenen är från 1077, men årtalet står faktiskt på stenen. Lättare att läsa när man vet att V för det mesta står för U.

Vägen ner till kyrkogården gick genom de trånga gränderna med sitt utbud av konst och kläder. Väl framme vid kyrkogårdsmuren hade vi en strålande utsikt över bergen och dalarna ner mot Medelhavet.

Ytterligare en skulptur att ha hemma i hallen eller i trädgården...

Här fick jag inte fota, men farbrorn till höger hann inte fram för att avvärja det.

Här kunde man handla designat bröd...

...och här inte alltför dyra dockor.

Lite färg på frukostbordet piggar upp!

På kyrkogården - eller hellre kyrkogårdarna - eftersom de var tre stycken nedanför varandra, strålade solen obarmhärtigt utan minsta tillstymmelse till skugga. Hade vi tittat lite mer noggrant innan vi steg nerför trappan, hade vi upptäckt Chagalls grav direkt. Nu gjorde vi inte det, vilket hade till följd av att vi letade igenom alla kyrkogårdarna under en timme ungefär.

Hade vi tittat lite mer noga hade vi nog upptäckt Chagalls grav redan innan vi kommit ner på kyrkogården.

 Hänförande utsikt från kyrkogården med Medelhavet i bakgrunden.

De flesta blommorna på gravarna var konstgjorda, men just de här var äkta.

Marc Chagall var ju jude och på de judiska gravarna lägger man stenar som bekant. Det hade naturligtvis inte varit så svårt att upptäcka graven om vi tänkt på det från början. Men rundvandringen bjöd på andra intressanta – och sorgliga – upptäckter. Som gravstenen på bilden nedan med den lille pojken som helt oväntat rycktes bort från sina föräldrar.

 "Till vår älskade ängel Francis. Din oväntade död fick våra hjärtan att brista. Vaka över dina föräldrar, som aldrig glömmer dig, från din himmel. Regrets..."

Vi hittade naturligtvis Chagalls grav till slut, bara några meter från trappan där vi gick ner. Utsikten från kyrkogården var betagande – bara den var värd besöket där.

Chagall vilar här tillsammans med sin andra hustru Vava, Valentina Brodsky. Många är de som lagt stenar på hans grav. (Om man tittar på kortet över kyrkogården igen så upptäcker man graven längst bort till höger i bild.)

 Utsikten mot norr från kyrkogården.

På hemvägen från kyrkogården passerade vi ett litet torg där några pojkar sparkade fotboll och där några flickor gick och drog dockvagnar. Annars såg jag inte till några barn – kanske var de i skolan om det överhuvudtaget fanns några fler barn i byn. Inte heller såg jag till en enda hund eller katt under hela besöket.

En liten flicka drar sin ryggsäck efter sig. Ryggsäcken är försedd med små hjul, kanske något att ta efter för svenska tillverkare.

Ett japanskt par passar på att fira sitt bröllop i kändisbyn.

På vakt utanför stadsmuren.

Svårt att låta bli att fotografera...

Man måste nog vara väldigt förtjust i hästar för att gilla den här.

Apelsinträd vid busshållplatsen på hemvägen.

Att gå på promenad i gränderna dagarna i ända skulle väl bli ganska enahanda i längden även om utsikten från byn är helt enastående. En naturälskare skulle nog känna sig instängd i den här miljön…

Så tänkte jag när jag gick min promenad ute på landet igår ner till min björk och inte såg något annat som rörde sig än en dam som var ute med sin hund och några får som stillsamt betade i sin hage.

Utflykt till St.Paul-de-Vence

St. Paul de Vence- le village perché - ligger högt över Medelhavet någon mil nordväst om Nice. (Bilderna går att klicka större för detaljer.)

När vi åkte på utflykt till Vence i maj, åkte vi förbi Frankrikes mest kända konstnärsby, St. Paul-de-Vence. Att den var så berömd fick jag inte reda på förrän jag kom hem och googlade på nätet. Alltså bestämde vi att vi inte skulle missa den här lilla bergsbyn denna gång, utan tog bussen dit morgonen efter vi kommit fram till Nice.


St. Paul-de-Vence, ”Le village perché” - den uppflugna byn i fri översättning -  byggdes redan på medeltiden en bit från kusten för att undvika en saracensk attack. Runt hela byn löper en hög stadsmur som skulle skydda befolkningen.

Den imponerande stadsmuren runt byn

St. Paul-de-Vence ”upptäcktes” på 20-talet av bl.a. Pierre Bonnard och Amedeo Modigliani och har sedan dess varit en uppehållsort för kända konstnärer, som t.ex. Marc Chagall, som bodde där i många år och ligger begravd på kyrkogården.

Vi är inte ensamma om att stiga av vid hållplatsen. Redan när vi stiger av bussen möts vi av skulpturer som påminner oss om att ett av Europas förnämsta museer, Fondation Maeght, ligger en bit därifrån. En anledning att återkomma till denna trakt i framtiden, eftersom vi inte hinner med att gå dit nu. 

Theo Tobiasse - en nu levande konstnär, hittills okänd för mig - har skapat denna dam

Le chat - katten - av skulptören Giuliano Mancini

MM vid porten i stadsmuren - entrén till byn

Vi tillbringar åtskilliga timmar med att vandra omkring i byn och titta in i de otaliga gallerierna och kläd- och juvelerarbutikerna, som finns överallt i de trånga och skuggiga gränderna.

Gallerier och små boutiquer överallt i de trånga gränderna

Underbar fisk i turkos emalj

Här kan man köpa kryddor och genuina tvättsvampar

Härliga tavlor till dyra priser...

Kanske något att ha i trädgården?

Det kostar ingenting att titta i alla fall...

Det här paret var nog favoriten...

Efter att ha promenerat omkring några timmar i hettan – 27-28 grader i skuggan -  med min tunga kamera har jag full förståelse för att man byggde husen så tätt att mycket litet sol tränger ner mellan dem Även att man under medeltiden anlade små fontäner med rinnande drickbart vatten – l’eau potable -  i många gathörn…

Man blir törstig i värmen...

Här är det säkert två konstnärer som bor...

...och även här.

Inspirerande miljö för konsnärer!

Ett av målen med vår resa till St. Paul är att besöka Marc Chagalls grav. I maj besökte vi Chagallmuseet i Nice, en stor upplevelse. Efter mycket letande på kyrkogården under en obarmhärtigt strålande sol, hittar vi äntligen graven. Men det ska jag berätta om i ett senare inlägg.

Fredagstema Show&Tell – Om jag vann en miljon på lotteri…

Olgakatts sista fredagstema för september handlar om pengar som synes. Alltid aktuellt. Tack Olgakatt för trevliga teman!

Att jag skulle vinna en miljon på lotteri är mycket osannolikt eftersom jag aldrig köper lotter. Jag läste en gång att det var mycket större chans att bli skadad eller dödad i en bilolycka än att vinna på tips eller lotto, så sen dess har jag aldrig utmanat ödet…

Men jag kanske fick en lott i julklapp och vann en miljon på den. En miljon svenska kronor räcker dock inte särskilt långt. Skulle jag vinna sisådär 10-20 miljoner skulle jag allvarligt börja fundera på vad jag skulle göra av dem…

Det första jag skulle göra var att amortera av lånen på vårt hus. (Bilderna går att klicka större.)

Med en miljon mer i plånboken skulle jag först amortera av lånen på vårt hus och sen var det inte många hundratusen kvar. Var jag absolut tvungen att köpa något för resterande pengar skulle jag kanske välja mellan en swimmingpool och en flygel. En pool blir dock dyrare i längden och jobbigare att underhålla än en flygel, som bara behöver stämmas någon gång om året.

Bilden från nätet.

Å andra sidan kan fler ha nöje att poolen än av flygeln! I verkligheten skulle jag naturligtvis vara tråkig och omedelbart placera återstående pengar i fonder eller aktier…

Min hibiscus som jag fick på min födelsedag har börjat blomma om!