717 Lördagstema Show&Tell - Rädslor

Olgakatt vill att vi ska skriva om RÄDSLOR den här veckan. Övriga lördagsbloggare hittar man på högra sidan i bloggen.

Det innebär väl att vi ska skriva om sånt vi är eller var rädda för. Den största rädslan när man var yngre var att det skulle hända barnen någonting. Numera är de vuxna så nu är det barnbarnen man är orolig för – fast inte på samma sätt som förr. Man har ju inte det direkta ansvaret längre.

Som barn var jag ofta rädd. Rädd för att mamma eller pappa skulle dö, rädd för spöken, för stora hästar och hundar, för elaka farbröder och tanter som skällde för att man gick på gräsmattan. Rädd för stränga fröknar och magistrar och för elaka och bråkiga pojkar.

Som tonåring var jag rädd för att inte bli uppbjuden när det var dans, rädd för att bli övergiven av min pojkvän, rädd för att ta på mig glasögonen. Rädd för att spela fel på pianot när det var musikuppvisning och jag skulle spela solo.

Så här skulle man se ut när jag var 20 år.

Numera är jag inte så rädd av mig – utom den gången det hoppade ut en mus ur köksskåpet. Jag är däremot ofta ganska orolig när jag ska ut och åka bil i halt och dåligt väglag – bor man på landet kan man inte bara ”låta bilen stå” eftersom de allmänna kommunikationerna är i det närmaste obefintliga utom mellan sju och åtta på morgonen och fem och sex på kvällen.  

Flygrädslan har jag kommit över i det närmaste. Jag brukar bli lugn av att titta på flygvärdinnorna och sen tänker jag på presidenter och kungligheter som alltid är ute och flyger. Varför ska något hända mig som högst flyger en gång om året…

716 Galleri Fredag – Lucia och 100-årskalas

Västmanländskan står för ämnena i fredagsgalleriet i december. Övriga gallerister hittar man till höger i min blogg.

Alla bilder går att klicka större.

Min moster Ulla är född på luciadagen den 13 december 1912. I år fyllde hon 100 år och firade den stora dagen tillsammans med barn, barnbarn, barnbarnsbarn, släkt och vänner. Vi ville vara med om detta högtidliga tillfälle och gav oss iväg de cirka 35 milen till Växjö vid niotiden på torsdagsmorgonen.

Hon ser dåligt men är för övrigt enastående ungdomlig för sin ålder. Hon håller till och med reda på mina barn och barnbarn något så när. Hennes egna barnbarn – tio till antalet – har hon givetvis full koll på.

Min söta moster Ulla har svårt för att sitta stilla. Här vinkar hon glatt.

Man har svårt att tro att detta är en hundraårig dam.

Födelsedagskalaset hölls i Skogslyckans vackra församlingshem. Gustav – ett av de tio barnbarnen – driver en restaurang i Växjö och hade ordnat med maten. Den bestod av två sorters varma soppor – himmelskt god vegetarisk jordärtskockssoppa och en härlig fisksoppa. Ostbricka och bröd till detta och till kaffet hemmagjorda tårtor, lussebullar och pepparkakor.

Resturangmannen Gustav himself övervakar serveringen.

Stora salen i församlingshemmet blev snart fyllt av släkt och vänner och mina kusiner, Kerstin och Karin såg till att allting klaffade. Kerstin hälsade välkommen och tyckte att vi skulle sjunga ”Ja, må hon leva i hundrade år” trots att hennes mamma redan hade uppnått denna aktningsvärda ålder och sedan hurrade man tiofalt för moster Ulla.

Ett Luciatåg bestående av barnbarn med respektive och barnbarnsbarn följde därefter. Stjärngossar var bland annat kusin Karins fem söner, som alla hade kommit hem till gammelmormors 100-årsdag. Alla i familjerna är mycket musikaliska, moster Ulla spelar själv piano varje dag trots att hon ser dåligt. Hon tränar upp sitt gehör, anförtrodde hon mig häromdagen.

Moster Ullas små barnbarnsbarn gör sig i ordning för luciatåget.

Barnbarnen gör sig också i ordning - är det någon som tycker sig känna igen den mittersta stjärngossen är det Martin - son till kusin Kerstin - en av tidigare The Ark. Han kunde inte stanna så länge eftersom han skulle hem och spela musikal i Malmö på kvällen. Bredvid honom står hans syster Hanna. 

Lucior med stjärngossar och tomtenissar. 

Många präster var också där - min ingifta morbror var kyrkoherde i Torsås i många år och efter pensionen flyttade familjen så småningom till Växjö, där båda döttrarna bodde. Så min moster blev även här engagerad i den kyrkliga verksamheten. Självaste biskopen i Växjö, Jan-Olof Johansson, kom och uppvaktade med vackra blommor och stannade och deltog i kalaset - en mycket trevlig bekantskap. Han höll ett fint tal till Ulla som handlade om hur mycket prästänkor betytt för kyrkan i alla tider. (Jag fick utan vidare tillåtelse att lägga ut några bilder av honom på min blogg om någon skulle undra...)

Ulla blev rörd av biskopens uppvaktning tycker jag mig se.

Kusin Kerstin, kusin Karin och biskopen i Växjö, Jan-Olof Johansson ställer, upp för ett förevigande. 

Det var väldigt roligt att se min gamla moster så fin och alert och träffa mina kusiner och deras barn, som jag inte har sett på många år. Även mina två bröder med svägerskor hade kommit dit så tiden gick fort innan vi anträdde hemfärden vid 17-tiden på kvällen. Min moster betydde väldigt mycket för mig när jag var liten - det var t.ex. hon som lärde mig att läsa. Det har jag berättat om här.

Min bror Göran stående och min bror Gunnar och jag sittande bredvid hundraåringen. 

715 Decemberpromenad

Hade inte tänkt att gå ut och promenera idag eftersom vi redan hade åkt en sväng till banken och posten men så tittade solen fram efter lunch och lyste upp den vintriga tillvaron. För några dagar sedan hade jag också åkt förbi några cigarrer i snön, som kanske kunde vara ett tänkbart motiv till någon akrylmålning i framtiden.

Så jag tog kameran och gav mig ut - denna gång åt ett annat håll än jag brukar promenera. Klockan var bara halv tre på eftermiddagen men solen höll redan på att gå ner och färgade himlen vackert orange och rosa. Så det blev en hel del bilder förutom cigarrerna och det vackra, vissna gräset och blommorna.

Upp till bussen, kyrkan och skolan är det ungefär 400 meter. (Bilderna går att klicka större.)

En bit på väg - de kala träden är vackra.

Det är förföriskt vackert i motljuset.

Framme vid cigarrerna, som krupit ner i snön sen sist.

Det här kanske blir något att måla...

Hemåt igen. Nu är det snart mörkt.

, Mogata kyrka, som är vit i vanliga fall, blir rosa i ljuset från solnedgången. Bredvid ligger Mogata skola där jag jobbade från 1990 till 2001.

Tidigare tavla med vintermotiv.

714 Julklappstips 1

Det är dags för pepparkaksbak - bra om barnen får vara med och baka. Bilden av Maj Lindman från Husmodern nr 51 1925. (Bilderna går att klicka större.)

Vet man inte vad man ska ge till sin svärmor eller någon annan äldre kvinnlig släkting kommer här några julklappstips. En bra julklapp till sin syster får man också förslag på - liksom till kammarhusan om man har någon sådan. Det går bra med hembiträdet också.

Tips på vad våra gamla önskar sig. Varma sjalar är ju alltid populära. Från Husmodern  nr 49 1928

Här är förslag på julklapp till både syster och kammarhusa. HM 49 1928

Med lite fantasi kan man själv förfärdiga sina julklappar med hjälp av lappar i lapplådan (om man 
har någon sådan). HM nr 49 1928.
har någon sådan).

713 Förklaring till bilden i förra inlägget om värmekällor.

Jag har fått fina gissningar från Karin, Ingabritt och HeLena som hade gissat att bilden i mitt inlägg 712 var någon sorts varningsskylt som hade med eld att göra.

Bakgrunden är denna: Mirrpappan gillar att elda i husets gamla kakelugn och det brinner bra i den. Både Caspar och Casimir som är tre och ett halvt respektive fem och ett halvt, vet att man inte ska gå nära elden och att man kan bränna sig om man gör det.

Men Clarissa, ett och ett halvt, har inte riktigt det klart för sig. Så Casimir ritar en bebis – märk det stora huvudet – och en bild av elden som han kryssar över. Ungefär som på parkeringsskyltarna. Den bilden vill han att mamma ska sätta upp på kakelugnen så att Clarissa ser att det är farligt att gå nära elden.

Han är ett ovanligt klokt och omtänksamt barn som Karin skrev i sin kommentar och dessutom älskar han sin lillasyster. 

Casimir förevisar stolt sin mur av klossar.

712 Lördagstema Show&Tell – Värmekällor (gissningstävling)

Jag hade ju tänkt stå över ämnet för lördagstemat som Olgakatt basar över i december eftersom jag var uppe i Mälarhöjden och firade Mirrens födelsedag. Men så råkade jag få syn på Casimirs teckning som just hade anknytning till detta. Jag hade själv svårt att gissa vad den föreställde, men sedan Mirren talat om det föll alla pusselbitar på plats. Övriga lördagsbloggare finns listade på höger sida i min blogg.

Nu undrar jag bara om någon av mina bloggvänner kan lista ut det som jag gick bet på. Vad föreställer teckningen nedan? En ledtråd är alltså ”Värmekälla”. 

711 Snökaos

Första sidan på Norrköpings tidningar den 7 december 1977. Bilderna går att klicka större.

Den 7 december 1977 var det snökaos i Väst- och Mellansverige. 50 000 hushåll blev strömlösa och mängder av trafikolyckor inträffade. I Söderköping blev två personer allvarligt skadade vid en bilolycka i tätorten. En stor del av skärgårdsområdet blev strömlöst klockan fyra natten mot fredagen. De elektriska pumparna fungerade inte, så korna fick stå omjölkade. Allt enligt Norrköpings Tidningar den 7 december.

Eftersom ingen kollektivtrafik fungerade och privatbilar inte kunde ta sig fram, försökte man komma till jobbet på alla upptänkliga sätt - bl.a. på skidor. Huruvida Robert Carlsson kom fram i jobbet i tid vet man inte...

Vi bodde i Norrköping vid den tiden på Östra Promenaden. Jag väntade Mirren vilken dag som helst och klockan 11 på kvällen den 6 december gick vattnet för mig. När vi tittade ut genom fönstret på fjärde våningen såg vi bara enorma mängder snö, flingor som dalade ner och tända gatlyktor. För övrigt var det helt stilla. Inte en bil syntes till och inga personer.

Taxi upplyste oss om att all taxitrafik var inställd och ambulans gick heller inte att anropa. Det var bara att ta den packade väskan och bege sig iväg till sjukhuset. Mirrmaken först med väskan och jag efter. Inga gator var plogade och vi plumsade fram i snön som var halvmeterhög. Som väl var hade vi bara några kilometer till Gamla lasarettet då – några år senare byggdes Vrinnevisjukhuset ytterligare en halvmil bort.

Vi anlände lyckligen till sjukhuset och jag skrevs in vid tolvtiden på natten. Vid elvatiden morgonen därpå var Mirren född. Hon hade tjockt, svart hår och skrek oavbrutet tills sköterskorna gav henne en napp, som hon inte skildes ifrån förrän hon var tre år.

Mirren tre veckor

På morgonen talade man om att alla skolor var stängda eftersom ingen kollektivtrafik fungerade. Det fanns de som åkte skidor till jobbet, men de flesta var hemma.

Det ”snökaos” som vi upplever idag är bara ett väldigt litet i jämförelse med det den 7 december 1977. Inte ens strömmen har gått än – men det är bäst att fylla på dunkarna med vatten och plocka fram ficklampor och ljusstakar utifall att.

Bilder från Mogata i dag på eftermiddagen.

710 Veckans Casimir - Tukan

När Mirren frågade var i all världen Casimir, fem och ett halvt, hade sett en tukan berättade han att han sett en sådan fågel i en nisch på väggen på Lilla Akademin strax innan han skulle gå in till sin målarlektion. Sen ritade han av den ur minnet. Mirren alias mamma Åsa, som han älskar mest av allt, har han förärat bilden.

709 MogataNytt - Flyg och flygare

Eftersom rapporteringen i media från vår lilla by Mogata inskränker sig till ett reportage om året- då det är Mogata Marken - tänkte jag komma med lite nyheter nu och då från Mogata med omnejd.

När jag bläddrade i några tidningar häromdagen hittade jag ett fotografi av den legendariske flygpionjären Carl Florman. Det var han som startade ABA – AB Aerotransport – 1924 som sedan gick upp i SAS. Min salig pappas likaså saliga bror – farbror Sven – som också var flygkapten, som Carl Florman fast i reserven – berättade många hårresande historier om sina flygningar med "Calle" under andra världskriget. Farbror Sven blev idrottschef på ABA efter kriget och hade väl då också mycket med honom att göra.

Carl Florman flygkapten och VD för ABA

Så namnet Florman var välkänt för mig när det dök upp i bekantskapskretsen för en tid sedan. Det visade sig nämligen att två flygintresserade bröder, bosatta inte så långt ifrån Mogata, är ättlingar till sagda CF. På grund av sitt intresse för flygplan har de anlagt ett litet flygfält på en åker en bit bort från bostaden där de tar emot gäster som kommer med sina flygplan till Hamnkrogen vid Slätbaken eller Trädgårdshotellet som de driver. (Klickar man på länken kan man se en bild från flygfältet.)

Jag kan ge bröderna ytterligare tips på vad man kan hitta på att förströ gäster eller ortsbor med. En flygdroska kan ju vara bra om man bor på landet där de allmänna kommunikationerna är i det närmaste obefintliga. Och en flygbåt är inte heller i vägen när man har så nära till sjön.

 Det måste vara ett trevligt sätt att färdas med flygdroska. Är det köer på motorvägen kan man bara lyfta från marken och flyga i stället. (Bilderna går att klicka större.)

Här kan man se överst hur flygdroskan ser ut från sidan. Bilden nedanför visar på en jättestor flygbåt, också användbar när man bor nära kusten.

En mycket bra och användbar skapelse - autoplanet eller den vingade automobilen.

Här kommer lite nyheter från flygfronten.

708 Dags för reklam

Ett litet tips så här före jul för den som gillar punsch.

Annonsen från Husmodern nr 45 1934. Går att klicka större