Känns som våren har kommit...

Sol och blå himmel och torrt på promenadvägen så att jag kan gå med mina stavar. Jag bryr mig inte om folk tycker att det är töntigt/tantigt med stavar, min svägerska som är sjukgymnast har sagt att det är bra motion för armar och axlar. På halva vägen träffade jag en gammal bekant som varit sjöman en gång i tiden. Han har historier från hela världen att berätta och han gör det gärna och länge. Visserligen var det väl ca. 55 år sen han gick iland för gott, men ju äldre man blir ju längre bak går minnena. Korttidsminnet är det dock mer illa bevänt med. (Varför gick jag in i sängkammaren? Vad skulle jag göra där?) Idag hade jag tid att lyssna, så promenaden tog en halvtimme extra.

I alla fall tog jag ett kort på min björk, den som jag vänder vid.



Utsikten en bit från björkkplatsen är över Mogata gamla prästgård.


Där bodde konstnären Bo Beskow, son till Elsa, tills han dog. Han hade inrättat en fantastisk ateljé i en lada. Under senare år gjorde han underbara glasmålningar (egentligen glasmosaikfönster fast man inte får kalla dem för det) bl.a. i Skara domkyrka. Min uppsats i konstvetenskap handlade om andra kyrkfönster som han hade skapat. En skiss till ett stort fönster av jungfru Maria i Skara domkyrka finns i Mogata kyrka. Jag försöker förgäves hitta en CD-skiva med foton där jag har tagit kort på Maria. Men icke. Ska fråga MM när han kommer hem. Han har ordning på allting, inte jag.