lördag 8 mars 2008

Promenad i Norrköping

Industrilandskapet i Norrköping är unikt i Sverige. När jag var liten dånade vävstolarna genom de öppna fönstren som jag passerade varje måndag på väg till min pianolärarinna som bodde på andra sidan Bergsbron. Där Skvallertorget fortfarande ligger och numera också Fräcka Fröken. Det luktade surt och det kom fräna dunster från fabriksfönstren när jag gick förbi och jag tänkte att det var synd om dom som jobbade därinne mitt i den sura lukten och i det öronbedövande dånet från maskinerna.


Det gamla väveriet "Strykjärnet" som numera är Arbetets museum


Under bron rann Motala Ström som man skrämde alla barn för. Strömmen var så kraftig, sa man, att även om man var duktig att simma så hade man ingen chans om man föll i. Vilket säkert var sant. Jag var liten och ensam och rädd där jag gick med de brusande vattenmassorna under bron och var glad när jag hade kommit över den. Det var väl halvannan kilometer från lasarettet där jag bodde till pianolärarinnan, men att någon skulle följt med mig eller hämtat mig var det inte tal om. Jag hade ju en lillebror som mamma måste ta hand om. Min pappa såg jag sällan till, han jobbade på lasarettet och var aldrig hemma förrän jag hade lagt mig på kvällen.

Motala Ström med Bergsbron i bakgrunden



När jag återvände till Norrköping med mina två barn efter min skilsmässa 1970 anmälde jag mig till en kurs som turistguide. Vi skulle guida turister på bussrundtur i Norrköping. Vi fick lära oss att tala i mikrofon och att stå med ryggen mot passagerarna när vi visade höger och vänster på vad som var sevärt i staden. Vi började vid Karl Johans Park, åkte förbi rådhuset gjorde en lov runt Idrottsparken och ut till Navestad - då ett alldeles nybyggt område enligt miljon-programmet. Där förevisades Guld- och Silverringen som höjden av arkitektonisk konst. När jag lite försiktigt frågade varför inte bussen åkte förbi Holmentornet och det som sedermera blev industrilandskapet fick jag bara till svar att det var minsann ingenting att se - det skulle förmodligen rivas inom kort.

Holmentornet från fabrikssidan



Som väl var tog politikerna sitt förnuft till fånga och numera är dessa renoverade byggnader som bland annat inhyser universitet och där man har gjort om gamla fabriker till moderna bostäder -oöverkomligt dyra för vanligt folk - Norrköpings absolut främsta turistattraktion.

Allt det här tänkte jag på medan Mirren och jag promenerade med Lillmirren från stadens centrum till Fräcka Fröken på Skvallertorget för att äta lunch. Lillmirren är 8 månader vid det här laget och mycket nyfiken och kolossalt förvånad över alla bussar och spårvagnar som han ser. Hemma finns det varken bussar eller spårvagnar på de trånga små gatorna där han brukar åka i vagnen. Allra mest intresserad blev han när vi gick över den lilla bron på det gamla Holmenområdet och fick syn på det imponerande vattenfallet som forsade nerför en fördämning. Han älskar nämligen vatten och att bada.

Lillmirren tittar intresserat på ett vattenfall




Vattenfallet som Lillmirren var så intresserad av


Trots att jag tillbringat nästan hela min barndom och ungdom i Norrköping har jag inte förrän de sista åren varit inne på detta stora industriområde. Vad som fanns innanför portarna till det ståtliga Holmentornet var förr en väl förborgad hemlighet för alla som inte arbetade där. Där åkte långa lastbilar med släpvagnar lastade med jättelika vita pappersrullar in och ut och försvann sedan. Några människor såg man heller aldrig till utom om man händelsevis kom på eftermiddagen när arbetspasset var slut och alla sprang ut från fabrikerna.

Jag är väldigt glad att det har blivit så fint och att man har tagit vara på alla gamla fabriksbyggnader och renoverat och byggt om. Det är en fröjd att kunna gå runt och strosa omkring i detta fina område. En fantastisk kongress-och konserthall, Louis de Geer, har vi också begåvats med på grund av att det fanns arkitekter som såg möjligheterna i de gamla nerslitna byggnaderna och som lyckades övertyga politikerna att satsa på området.

I väntan på lunch hos Fräcka Fröken


Promenaden avslutades med en liten shoppingronda där Mirren inhandlade två par byxor och en blus och jag inte kunde låta bli att köpa några bodies, en pyjamas och tre par strumpbyxor till LIllmirren. Eller som det heter "tights" numera. Även till bebisar. Jag blir shopaholic numera när jag kommer in på en barnavdelning. Det är inte klokt så mycket söta saker det finns till bebisar! Förr i världen var det mest vita omlottröjor och byxor som gällde. Och inte är det särskilt dyrt heller.

27 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har aldrig sett det vackra Norrköping, vanligtvis åker man ju bara förbi på E4:an! Staden borde anställa dig att författa turistinformationen, jag blev riktigt sugen att åka dit vilket jag aldrig tidigare har varit.

Tänkte också på det att barn förr kunde gå/åka ganska långa sträckor själva. Jag fick åka till stallet ensam redan som 10-åring, då med tunnelbanan. I dag kan föräldrarna inte känna sig lika trygga för sina barns skull och måste skjutsa dem vart de än ska. Synd för barnens del eftersom man lär sig att ta sig fram i livet när man får klara saker själv som barn.

Bloggblad sa...

Och jag minns att du gjorde ditt specialarbete i bild/foto om just Norrköping! Fast då fick man nog inte heller komma in bakom portarna.

Visst är det märkligt att gå där! Hela min släkt på mammas sida har jobbat på i stort sett alla väverier som fanns förr. Mamma sommarjobbade bara och tvättade fönster i "Strykjärnet"... fanns en del...
Sen var hon på Holmens veckohem för småbarn, mammorna jobbade och papporna låg i beredskapen - och barnen förvarade på Bruksgården, mittemot Holmentornet.

Musikanta sa...

Marianne: Du får stanna till nästa gång ni åker E4 till Stockholm. Jag kan rekommendera en lunch på Fräcka Fröken på Skvallertorget på Kungsgatan. Då är ni mitt uppe i det berömda industrilandskapet och kan ta en liten promenad efter lunchen och se allt det vackra. Jag är säker på att ni inte blir besvikna. Helst ska det ju också vara en vacker dag med blå himmel och strålande sol...

Vad beträffar att klara sig själv cyklade jag ensam när jag var 6 år till dagis eller Kindergarten som det hette då ca 3 km i vardera riktningen.Inte visste jag var höger eller vänster var, men jag brukade cykla på den sida där alla andra cyklade. Det var under kriget( det andra som min yngre make brukar påminna mig att jag ska tala om)så det fanns ju bara en och annan bil med gengas. Men jag var tvungen att korsa spårvagnsspåret två gånger faktiskt. Spårvagnarna gick som vanligt. Visst var det bra att man fick lära sig att klara sig själv men man hade nog hjälp av sin skyddsängel många gånger.

Bloggblad: Jag har inget som helst minne av att jag gjorde något specialarbete om Norrköping.Det är ju faktiskt över 30 år sen vi gick på Lärarhögskolan tillsammans. Du måste ha ett enormt minne! I och för sig skulle det inte ha förvånat mig eftersom det var strax efter att jag kommit tillbaka till Norrköping efter att ha valsat runt i Sverige i över 12 år. Jag var lyrisk över att vara tillbaka på min barndoms gator och uppleva alla trevliga minnen från uppväxtåren. Och att ha kommit ur ett äktenskap som var förödande.

Musikanta sa...

Bloggblad: Så intressant att få höra att din släkt haft erfarenheter av textileran. Du får berätta mer någon gång. Inte visste jag heller att Holmen hade ett eget dagis. Någonting att forska om kanske?

Anonym sa...

Det var fina bilder och vacker skildring av min barndomsstad!
Vattenfallet såg jag belyst i regnbågens färger en Trettondagsafton när jag var på konsert - det var fantastiskt fint.

Fast det är 40 år sedan jag flyttade från Norrköping klappar hjärtat alltid varmt för staden.

Musikanta sa...

Marskatten: Näst gång du kommer till Norrköping får du höra av dig så kan jag bjuda på lunch på Fräcka Fröken. Min mailadress är: ikanta@telia.com

Miss Gillette sa...

Norping är ju förtjusande, åtminstone numera. Jag har begränsade erfarenheter av stan men en kongressvecka där under de formbara tonåren har gjort att jag haft ett gott öga till orten sen dess. Maken och jag åkte över på helgsemester för några år sen och jag gladdes över hur fint det var överallt. Och hällristningarna vid Himmelstalund var ordentligt exponerade och tillgängliggjorda vilket de inte hade varit 1983 (eller om jag bara inte var så värst intresserad av hällristningar då).

Fler besök blir det hur som helst: vi ska åka med barna i år nån gång tror jag. Finns det aktiviteter för småbarn även när vädret är dåligt? Bra om man slipper klämma in precis ALLA utflykter på den säsong då man åtminstone kan hoppas på sol och värme -- somrarna blir så stressiga.

Bloggblad sa...

Miss Gillette: jodå, hällristningarna fanns bemålade redan på 50-talet. Då gick pappa dit med oss för att slippa tristessen hos min gamla mormor... Vi såg det mesta i stan under såna promenader. Och då, på 50-talet, kunde man bada i Motala Ström där vid Himmelstalund, poolen var inte byggd. Och inga kanadgäss hade skitat ner... (Det var bättre förr!)

Musikanta sa...

Miss Gillette: Om man inte ger sig av till Kolmårdens djurpark som brukar vara ett måste för alla barnfamiljer, finns ju det ombyggda Centralbadet med äventyrsbad etc. I Folkparken som ligger längst uppe vid Norra Promenaden finns Hoppborg och plaskdamm för de små har jag sett. Därifrån är det inte långt till Himmelstalund och poolen.

Musikanta sa...

Bloggblad: på 50-talet gick jag utmed strömmen och svärmade. Då fanns varken Himmelstalundshallen eller annat. Bara åkrar och ängar. Perfekt om man ville vara ifred.

Annika sa...

Vilka fina bilder du har tagit, Musikanta.
När jag tänker på Norrköping far tankarna direkt till Moa Martinssons böcker, triologin Mor gifter sig i synnerhet. Där beskrevs verkligen livet i det gamla Norrköping. SÅ intressant. Det är mina favoritböcker alla kategorier. jag får god lust att åka till Norrköping bara av att läsa hennes böcker (jag har läst om dom x-antal ggr).
Och ja, på Kolmården har man ju varit (det gamla Kolmården beskrivs så himla bra i Moas böcker också).

Musikanta sa...

Annika: Tack för den rara kommentaren. Jag ska ta och läsa om Moa Martinssons böcker. Det var säkert minst 10 år sedan jag läste "Mor gifter sig", men jag kommer ihåg att jag tyckte mycket om den.

Nästa gång jag tar en promenad ska jag fotgrafera statyn av henne på Moa Martinssons torg nere vid Strömmen.Den står på andra sidan bron.

Eleonora sa...

Tack för att du är så rar och tittar in till mig, jag blir alltid så glad! En skön fortsatt vecka önskar jag dig och stor kram

Musikanta sa...

Jag håller med dig. Det är jätteroligt att få kommentarer. Önskar dig också en skön vecka. En stor kram till dig också.

Anonym sa...

Hej!
Tack snälla du för de vänliga orden i min blogg.

Din blogg är så fin med väldigt vackra foton från Norrköping. Det är en vacker stad!

Visst är tisdagstemat ganska trevligt. Varje tisdagsmorgon kan då gå in och få reda på dagens tema. Här har du länken dit: http://tisdagstema.se/

Smilisarna har jag hämtat på den här sidan http://www.torbengeist.dk/
och sparat ner dem bland Mina Bilder och sedan är det bara att lägga in dem precis som en vanlig bild.

Fast jag misstänker att det inte blir så bra när man använder blogspot.com, jag tror att animeringarna försvinner då.

Ha en fin dag!/Ingrid

Elisabeth sa...

Mitt första intryck av Norrköping fick jag nu, och genom det varma förmedlade inlägget så blev det en upplevelse av en vacker promenad i en stad som jag hoppas kunna besöka någongång!

När du skrev om vävfabriken kom jag att tänka lite på Fogelströms "Vävarnas barn"... även det ett stort stycke i vår historia som inte många vet om idag!

Varm kram..

Ps. Tack, med ödmjukhet, för dina varma rader borta hos mig..!!

aurorabuddha sa...

Valdigt vacker stad! Tack sa mycket for att du fotade och skrev om din dag dar. Jag var i Norrkoping en gang for lange sen, en sommarvecka, och sen dess ar Norrkoping en av mina favoritstader. Sundsvall ocksa...

Anonym sa...

Ja vet du Musikanta, rätt vad det är så hör jag av mig!
Jag har släktingar i staden som brukar hälsas på sporadiskt, tyvärr...
Jag har en stående inbjudan att hälsa på från de söta släktingarna och har så många gånger tänkt åka upp för att ta barnbarnen till Kolmårdens Djurpark.
Vi får se!

Musikanta sa...

Ingrid: Tack för din vänliga kommentar. Jag har hittat länken till "tisdagstema", men jag trodde att man kunde få reda på vilket tema det var några dagar tidigare. Det var därför jag undrade.

Smilisarna har jag också hittat men vet inte hur jag ska spara dem. Jag får vänta tills i påsk när vi ska hälsa på hos dottern och svärsonen. Han är suverän på datorer. Tack i alla fall för tipset! Kram och trevlig helg!

Elisabeth: Fogelströms "Vävarnas barn" har jag inte läst. Den boken ska jag leta efter på biblioteket nästa gång jag kommer dit. Säkert intressant läsning för en som vuxit upp när textilindustrin dominerade Norrköping. Varm kram tillbaka!

Aurorabuddha: Ja, visst är Norrköping en fin stad. I synnerhet nu när man har öppnat upp hela industrilandskapet för allmänheten och förskönat och byggt om. Trevlig helg önskar jag dig långt borta där i Texas. Kram från Musikanta.

Marskatten: Det är klart att ni måste åka upp till Kolmårdens Djurpark, barnbarnen och du. Det är verkligen en upplevelse att gå omkring där. Men det brukar ta en hel dag. Jag önskar dig en trevlig helg. Vore kul om du hörde av dig i så fall. Varm kram från Musikanta.

Saltistjejen sa...

Fina bilder! :-)
Det var ettt par år sedan jag var i Norrköping men jag ahr cokså gått "rundan" vid strömmen och de gamla "arbetarkvarteren". Tycker det är en troligt fin promenad och det är verkligen roligt att se att de sköter alla byggnader så fint. Jag tycker att det gör mycket att det är just vatten, eftersom vatten i en stad är så rofyllt. Det gör stadsbilden så mycket mer "spännande" eftersom vattnet gör det hela mer "levande".

Sedan kan jag förstå att det är svårt att motstå småbarnskläder. De är ju oftast så söta, och som du säger finns det ju en hel del som inte är särksilt dyrt! :-)
Får man fråga ifall Mirren är din dotter??

Musikanta sa...

Saltistjejen: Roligt att du har gått runt i de gamla fabrikskvarteren. Jag håller med dig att Strömmen gör att staden blir så vacker. Det är en fantastisk upplevelse att se alla vattenfallen på vintrarna när de är illuminerade och träden på kajkanterna med alla sina ljus som speglar sig i det svarta vattnet.

Mirren är min yngsta dotter som jag fick när jag var 41. Hon fyllde 30 i december förra året. Min äldsta dotter fyller snart 50 och min son 44. Så jag har haft småbarn under en ganska lång period som du förstår. Mirren bloggar under fussybabies.blogspot.com. om du vill veta mer om henne.

Saltistjejen sa...

Å kul att få veta!
Ska kolla in lite på Mirrens egen blogg också.
:-)

Eleonora sa...

För 4 år sedan var jag på resa med SPF till Norrköping och gick runt just de delar du här beskriver. Det var mycket intressant och jag har flera gånger tänkt åka tillbaka och fylla på mitt vetande, men tyvärr har det inte blivit av än. Men rätt vad det är så .....
Ha en skön vecka söta du och kram

Bloggblad sa...

Men hallå - Musikanta! Fler inlägg!!! Jag har inget att göra nu när jag bara sitter och nyser och hackelhostar.

Musikanta sa...

Bloggblad: Jag är på väg - hade tänkt att städa sängkammaren, men det är ju roligare att skriva.

Marie sa...

Roligt att läsa det du skriver om Norrköping. Jag har varit på Arbetets museum och tycker mycket om din bild därifrån.

Musikanta sa...

Kära oväntade glänta: Har just träffat på din blogg. Därför har jag inte hunnit läsa så mycket av vad du skriver att jag ens vet ditt förnamn. Kul att du har varit i Norrköping och på Arbetets museum. Det är en fantastisk byggnad - det gamla "strykjärnet".