Han gick mycket motvilligt med på detta (”Vi ska bara titta!”) när jag hade påpekat att för att gå ner de 10 – 12 kg som behövdes för att komma i de gamla plaggen skulle det ta ca 24 veckor, nästan ett halvår - under förutsättning att man höll strikt diet förstås - och att det kunde vara bra att ha något att sätta på sig under tiden…
Vi åkte direkt till Lagos – den i mitt tycke bästa affären i Norrköping för både damer och herrar som är lite äldre och lite rundare än fotomodellerna hos Dressman. Där fanns det tyvärr byxor som passade alldeles utmärkt och en mycket elegant blazer i ren ny ull som satt perfekt.
Under stora protester från MM lyckades expediten och jag till slut övertala honom att köpa två par byxor och den snygga blazern. Efter att ha insett det oundvikliga i situationen och med sorg i hjärtat betalt räkningen – blev MM nöjd och belåten efter en stund.
Detta måste vi givetvis fira – det var över tre år sedan MM inhandlat någonting i klädväg åt sig själv. Vi parkerade bilen i centrum och tog en liten promenad genom industri landskapet upp till favoritstället Fräcka Fröken på Skvallertorget.
Lusthuset vid Stömmen
Vi gick utmed Strömmen och passerade det lilla lusthuset som finns därnere, granne med Stadsmuséet. Därifrån har man en fin utsikt över Bergsbron och Drags fabriker som numera inrymmer universitetet. Bredvid har man byggt ett nytt modernt bostadshus med svindyra insatslägenheter efter Norrköpings förhållande.
Det nya bostadskomplexet med Campus bredvid
Här fanns också ett par jeansbyxor upphängda till tork - förmodligen tillhörande Arbetets museum som vi också gick förbi. Man kan jämföra dem med de vanliga jeansen som hänger till tork bredvid så får man en uppfattning om hur jättelika de är…
Jeans på tork
Ännu ett litet lusthus med Arbetets muséum eller Strykjärnet i bakgrunden
Ett mycket omtvistat konstverk i Norrköping - Skorstenen - det är en skulptur som står mitt i Strömmen
Vid Skvallertorget finns den förnämliga statyn som vi kallar för Dansen kring guldkalven. Genom att läsa Miss Gillettes inlägg om den retrospektiva utställningen av Pye Engströms verk på Gotlands Fornsal fick jag lära mig namnet på denna skulptris, som hade gjort så många fantastiskt fina skulpturer.
När jag googlade fick jag också veta att det riktiga namnet på vår skulptur var Vår Enighets Fana. Och det är mycket riktigt en fana som en av gummorna bär bakom ryggen, fast det inte syns på fotot. Skulpturen är nämligen en hyllning till textilarbeterskorna som försvann från Norrköping under femtiotalet när man la ner alla textilfabriker…
Vår Enighets Fana eller Dansen kring Guldkalven av Pye Engström
MM är glad och nöjd efter Garbo och klädinköp
9 kommentarer:
Jag minns att du gjorde ditt specialarbete i foto om just det området...
Fast det var väl först i början på 60-talet nedläggningarna slog hårt. Halva min släkt jobbade inom textilen...
Ni tog väl en rejäl bakelse också för att fira att han kommer i de nya byxorna... *flinar elakt*
F.ö. har jag själv påbörjat tjatet: DU MÅSTE KÖPA NYA KLÄDER... till min make som tycker att de gamla är bra nog länge till...
Bloggblad:
Jag kommer inte ihåg att jag gjorde något examensarbete alls i någonting. Eller har jag förträngt det. Jag har alltid varit barnsligt förtjust i industrilandskapet så det är mycket möjligt...
En bakelse hade suttit bra just nu! Har börjat banta igen för 111:e gången :-(
Var det trevligt i skolan?...
Först - va fina bilder du visar från din vandring runt staden. Och MM ser då så lcklig ut där han sitter vid uteserveringen. Det där med levande föda ska du akta dig för (om du inte ska banta förståss)det är supertrist. Fortsätt du med dina lökpajer och vin till maten. Ni måste ju ha lite kul också!
Ha det gott
Eleonora:
Roligt att du tittar in då och då!
Inlägget om Raw food var mest på skämt. Jag blev ganska upprörd när jag läste artikeln. Jag tycker att det är snudd på barnmisshandel att föda upp fem barn på s.k. Raw eller Living food...
Men det är naturligtvis bekvämt...
Ja, du vet att jag älskar att läsa om dina stadsvandringar... du får till det så bra! Både med foton, och textmässigt!
Det är som att läsa en guidebok, tycker jag.
Varm kram..
Elisabeth:
Tack för de vänliga orden - de värmer som alltid. Jag tycker att det är mer spännande att gå ut och promenera med kameran sedan jag började blogga. Man ser saker och ting på ett lite annorlunda sätt faktiskt...
Kram till dig och din Carolina
Elisabeth:
Tack för de vänliga orden - de värmer som alltid. Jag tycker att det är mer spännande att gå ut och promenera med kameran sedan jag började blogga. Man ser saker och ting på ett lite annorlunda sätt faktiskt...
Kram till dig och din Carolina
Jag tycker mer och mer att Norrköping verkar vara en mycket roligare och trevligare stad än man har fått ett allmänt intryck av! Bara en sådan sak att ett torg verkligen heter Skvallertorget! Och alla dessa fint renoverade byggnader. Det är alltid så roligt att följa med på dina stadsvandringar.
Och visst ser man saker och ting på ett helt nytt sätt nu när man bloggar! Dessutom får fotona plötsligt en helt annan funktion än att vara minnen, de ska faktiskt visas upp, inte bara ligga och skräpa in en kartong. Jätteroligt tycker jag.
Har själv för ett tag sedan också dragit igång en köpa-nya-kläder-kampanj. Vi får se, en dag kanske det lyckas.
Men det där med raw food? Har jag missat det eller ligger det ovanför det här inlägget. Hoppas ovanför för det är dit jag är på väg!
Marianne:
Jag är barnsligt förtjust i det gamla industrilandskapet som blivit så förändrat de sista 20 åren.
Förut var det slitet och stängt för alla utom för de dåligt betalda textilarbetarna - nu har studenterna invaderat området och det sjuder av liv och rörelse både på dagen och kvällen.
Skicka en kommentar