söndag 18 januari 2009

Den efterlämnade väskan


Några av väskorna som kommit bort och tillbaka igen genom åren (bilden går att klicka större)

Jag har en ofta återkommande mardröm som gör att jag vaknar med en viss panikkänsla. Så oerhört tacksam jag är sen att det bara var en dröm...

Det är min handväska som spökar. Jag är ute på de mest skiftande äventyr, jag åker tåg eller flyger, är på restaurang (något som är mycket sällsynt utom i drömmen), ute i något varuhus någonstans eller - ve och fasa - i någon skola...

Den gemensamma nämnaren för alla dessa drömmar är att jag inte hittar min väska någonstans. Det är inte så att någon har tagit den ifrån mig – jag själv har lagt den någonstans men vet inte var. Jag står således utan pengar att betala på tåget, restaurangen eller var jag nu befinner mig.

Inte heller kan jag ringa någon för att bli hämtad eftersom mobilen ligger i väskan. Bilnycklarna finns ju också där, så jag kan inte komma in i bilen för att köra hem. Dessutom brukar jag inte veta var jag har ställt bilen i drömmen så det spelar ingen roll. Någon hjälpsam människa i närheten finns aldrig - jag är alltid helt ensam...

Det finns förstås lite verklighetsunderlag till denna dröm, annars hade den väl inte varit så envis. För något år sedan hade jag t.ex. just kommit hem från stormarknaden i Söderköping där jag inhandlar det mesta av livets nödtorft. När jag hade burit in alla matkassarna som jag hade i bagaget på bilen saknades handväskan. Denna gång hade jag haft bilnycklarna i fickan och inte i väskan så det gick bra att köra hem ändå ...

Blixtsnabbt flög det igenom hjärnan allt vad som måste göras – spärra Visa-kortet och mobilen omedelbart, nytt körkort och nya dyra hörapparater som jag borde ha i öronen och inte i väskan för tolvtusen kronor (apparaterna alltså, inte väskan) så småningom…

Nycklarna till huset hade jag i en kedja i jeansen så att jag kunde låsa upp ytterdörren. Det slog mig då att jag måste ha glömt väskan i kundvagnen.

Varför i hela friden tog jag inte ut den och la den i bilen när jag packade in i stället för att dra den med mig när jag ställde tillbaka vagnen? En vädjande och enträgen bön till Vår Herre om att det fortfarande skulle finnas ärliga människor hann jag med innan jag med darrande händer slog numret till stormarknaden.

Jodå, väskan fanns att hämta i kassan. En snäll och ärlig medmänniska hade lämnat in den. Det var en oerhörd lättnad när jag fick igen den och kassörskan fick en kram av bara farten.

Andra väskor tidigare under åren har också blivit efterlämnade (som P-O Enquist skriver många hundra gånger i Kapten Nemos Bibliotek som jag nyss läst ut, inte om väskor men om den lille pojken och annat).

En på soptunnan hemma som jag kom ihåg att den stod där när vi hade parkerat i Norrköping två mil hemifrån. MM, som var med, sa inte ett ett enda hårt ord utan vände bara och åkte hem med mig och hämtade väskan, som stod kvar på soptunnan där jag lämnat den - något som jag aldrig kommer att glömma...

En blev efterlämnad på gatan utanför dagis när Mirren var liten. Då hann jag bara några kilometer innan jag kom ihåg det. En har jag hämtat på spårvagnskontoret på den tiden jag var enastående mamma och inte hade bil…

Det värsta i den vägen var kanske bara för några år sedan då jag studerade i Linköping ca 60 km hemifrån. Fast då gällde det min portfölj. Jag skulle hålla mitt enda föredrag den terminen på ett seminarium i engelska och hade ordentligt packat ner alla anteckningar och OH-blad i portföljen.

Jag vill minnas att föredraget skulle handla om Frederic Douglas, den stridbare slaven, fallen efter vit far och färgad mor. Som alltid var jag i god tid en halvtimme före utsatt tid. Tyvärr fanns det ingen portfölj i bilen. Jag hade glömt att lägga in den, det kom jag faktiskt ihåg…

Jag haffade raskt en studentkompis och bad henne meddela att jag skulle bli lite sen p.g.a. detta missöde. Vände och åkte hem de 60 kilometerna, la portföljen i bilen och åkte tillbaka samma väg. Jag kom till Linköping en halvtimme innan seminariet var slut och fick hålla mitt föredrag som tog exakt 7 minuter.

11 kommentarer:

Bloggblad sa...

Hehehe... då finns det ju rätt mycket underlag för din väskdröm!

Förr när jag reste mycket som ung, drömde jag samma dröm i flera månader före avresan: att jag kom fram och hade glömt packa väskan... Men till det fanns inget underlag som väl var. Så fort jag väl rest iväg, var drömmen borta till nästa år...

Sen dess har jag "Immer einen Koffer in Berlin... "

Anonym sa...

Men snälla du...varför inte ha en väska i ett snöre runt halsen, eller en ryggsäck med band runt midjan?
Skojar bara...kan mycket väl sätta mig in i det scenario av tankar som far runt i huvudet innan man får kläm på var väskeländet är....

Men att du drömmer om det? Intressant! Har du kollat i en drömbok?

Musikanta sa...

Bloggblad:
En annan vanlig dröm är att jag saknar alla noter när jag ska spela på någon förrättning eller att orgeln inte har några tangenter etc.

Eller att jag inte hinner att komma i tid utan är flera timmar försenad...Jag som är så otroligt noga med att komma i väldigt god tid! Kanske dags för en psykolog?

Musikanta sa...

Marskatten:
Det är ju inte mycket till hjälp när man glömmer att lägga in väskan i bilen INNAN man ska åka och handla, som jag gjorde med portföljen. Jag menar med snören om halsen och så.

Men sen jag glömde väskan i kundkorgen den gången är jag mycket noga med att kolla att jag lagt in den i bilen innan jag åker hem...

Så enkelt männen har det med sina kostymer och alla fickor. Det skriver Rutan i ett tänkvärt inlägg. Länk i min blogg.

Marianne sa...

Hmm, jag kanske får göra ett väskinlägg och visa en jättebra väska jag har. En liten sak stor som ... ungefär A5-papper, där man kan ha de viktigaste sakerna som kort och nycklar och pengar. Den hänger jag i tvärs över kroppen från höger axel till under vänster arm, och är det kallt kan man gömma den under kofta/jacka när man ska i folkträngsel. Sedan kan man ha handväska utan värdesaker och om man är glömsk är det inte hela världen om handväskan försvinner. Det verkar vara någonting för dig?

Eleonora sa...

Jag gillar inte att bära handväskor. Har för det mesta axelväxka som hänger tvärs över. Helst är jag utan, men då måste man ju ha stora fickor och det har min täckjacka.

Men vackra skinnväskor älskar jag. men har aldrig råd att köpa de jag vill ha, dom är alltid för dyra!

Kära nån vilket elände du har haft. Det är ju inte klokt att glömma sin handväska så ofta! Nog har du underlag till dina drömmar alltid!

Hoppas du är mer vaksam i fortsättningen. Det är ett elände att spärra alla kort, skaffa nya nycklar - för att inte tala om ID kort och körkort.

Ha det gott och kram

Musikanta sa...

Marianne:
Tack för tipset. Jag äger faktiskt just precis en sådan väska som du pratar om. Den kan man ha under kappan utan att den syns. Lagom för mobilen, plånboken och nycklarna. Ska pröva nästa gång jag åker och handlar!

Musikanta sa...

Eleonora:
Det som väl är inte gått så långt att jag har behövt spärra kontokort etc. Men då var det faktiskt en annan kund som av misstag tog mitt kontokort som låg på disken där jag hade lämnat in bilen och betalat räkningen.

Hon upptäckte det tyvärr inte förrän dagen därpå och företaget hade givetvis ingen aning om vad mitt kort kunde vara, fastän jag hade åkt hem direkt efter att jag hade varit där.

Nu läste jag just att på Ryan Air fick man bara ha med sig ETT handbagage så det är dags att tänka om. Jag avundas männen alla deras fickor...

Varm kram

Eleonora sa...

Välkommen in till mig att hämta något. Kram på dig!

Anonym sa...

Det där med väskor som man tappar bort och väskdrömmar känner jag igen. Men vilken mardröm att ha glömt portföljen med overheaden till en föreläsning!
Jag har löst nyckelproblemet med att alltid ha bilnycklar och husnycklar på samma nyckelknippa, det är faktiskt bra och man slipper den där fasan att husnycklarna är borta när man kommer hem. (katten kan ju inte öppna!)

Musikanta sa...

Tant Lila:
Det där med OH:en var inte en mardröm utan i högsta grad verkligt...

Men jag fick tips av Marianne att ha en liten väska på magen med plånbok, nycklar och mobil när jag gick och handlade.

Sen kunde jag ha min vanliga handväska med allt annat innehåll i bilen. Om jag eventuellt skulle behöva hårborste, anteckningsblock och pennor, hörapparat, huvudvärkstabletter, almanacka etc. etc.

Jag har praktiserat detta på sistone. Underbart att ha händerna fria och slippa bekymra sig för handväskan!

Mardrömmen om att glömma väskan har ersatts av mardrömmen om att glömma noter. D.v.s. jag anländer till någon förrättning i någon kyrka och kan inte hitta noterna till mina stycken som jag ska spela.

Dessutom brukar det varken finnas register eller tangenter på orgeln...