fredag 30 januari 2009

Ett humle-bi

Glasskulptur av Milan Vobruba (bilden går att klicka större)

Jag har fortfarande Mirrens disputation i färskt minne – inte minst genom att nästan alla som jag träffat tydligen läser sin tidning mycket noga. Jag skulle tro att 80% av alla hushåll här i regionen har NT som husorgan. De gratulerar ömsom mig och ömsom vår dotter och tycker att artikeln i tidningen var trevligt skriven och att fotot var bra. Det är ju roligt. Annars brukar allt vara glömt dagen efter något har skrivits.

Som doktorspresent av oss hade Mirren fått monetär hjälp med disputationsfesten. Men jag ville förstås att ändå att hon skulle få någonting som minne. Då kom jag på att jag skulle kunna köpa någonting som Milan Vobruba hade gjort. Sen jag skrev om adventsljusstaken
i ån vid kvarnen där han har sin ateljé, har jag varit nyfiken både på honom och på hans glasskulpturer och målningar.

Så jag åkte dit en fredagseftermiddag efter en begravning och hälsade på. När jag kom upp på andra våningen i den gamla kvarnen, där han hade sin egentliga utställning, blev jag faktiskt tårögd.

Så mycket underbart vackra och spännande glasskulpturer, skålar, vaser och fat på ett enda ställe har jag aldrig sett tidigare i mitt liv. Denna enastående skickliga glaskonstnär ska ha utställning på ett galleri i Norrköping i slutet av februari. Då ska jag gå dit och ta med mig kameran så att jag kan få några bilder till bloggen eftersom jag (naturligtvis) hade glömt kameran hemma denna dag.

Jag köpte till slut ett bi, eller kanske var det en humla till Mirren. Jag hade gärna velat köpa ängeln som man kan se bild på om man går in på Vobrubas hemsida (som jag länkat till ovan) – men min kassa räckte inte till denna. Mirren var mycket nöjd med sitt humle-bi i alla fall. Det ska få stå och glittra på hennes piano har hon lovat.

Humle-biet blev mycket vackert inslaget i ett paket, som ni kan se här nedan. Milan Vobrubas fru, som slog in det (det tog nog en kvart) är också konstnär som synes.

Apropå adventssljusstaken var det inte Milan Vobruba som har gjort den. Han var mycket noga med att påpeka detta för mig. Det är istället ett frivilligt och gemensamt arbete av olika hantverkare i Gusum. En fin idé som de ska ha all heder av.



Vackert paket inslaget av Fru Vobruba

11 kommentarer:

Bloggblad sa...

Kul present - Lillmirren får väl ta den till Antikrundan om sisådär 70 år... :)

Paketet är så fint att det nog var svårt att öppna och förstöra...

Jätteroligt att folk i bygden gratulerar och inte bara tiger still...

Marskatten sa...

Vilken underbar glasskulptur, en humla! Så jättegulligt!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Precis det jag tänkte när jag köpte den...

Du måste följa med någon gång och titta på hans alster - helt underbara!
Jag blir lika förvånad varje gång att folk läser så noga - men tidningen är ju inte tjock precis...

Ja, paketet var så fint att vi var tvungna att fotografera det först!

Musikanta sa...

Marskatten:
Jag blev omedelbart förtjust i den. Dessutom var det allt jag hade med mig i plånboken som den kostade (med litet prutmån).

Jag skulle förstås satt den i fönstret och fotat den där i stället. Sånt tänker man inte på förrän efteråt.

Monet sa...

Hej,
Åh, så vackert. Och roligt att det kommer en utställning i Norrköping. Tack för dina kommentarer på min blogg, du kan maila mig på monica.axen@gmail.com så kan vi utbyta namn och årtalserfarenheter i Östergötland!

Musikanta sa...

Hej Monet!
Tack för din kommentar. Jag kommer att maila dig inom kort.

Ha det så gott så länge i det underbara Provence! Jag glömde att ge dig min mailadress. Den är: ikanta@telia.com/

Eleonora sa...

Ett så vackert humle-bi! Jag förstår att din dotter blev mycket glad.

Musikanta sa...

Eleonora:
Ja, hon blev faktiskt glad. Den står och pryder sin plats på hennes vita piano.
Kram/Musikanta

Musikanta sa...

Eleonora:
Ja, hon blev faktiskt glad. Den står och pryder sin plats på hennes vita piano.
Kram/Musikanta

Annika sa...

Grattis till Mirren!! Så roligt, och så roligt att folk verkligen talar om för dig att dom läst om henne i tidningen.
Konsglas är alltid så roligt att få. Förstår om Mirren blev glad!

Musikanta sa...

Annika:
Ja, visst gläder man sig när det går bra för barnen...

Det är ju heller inte så vanligt att kvinnor doktorerar i företagsekonomi tror jag.
Kram