fredag 15 maj 2009

Fredagstema - Show and Tell - Apropå språk…

Jag kan redan nu berätta att Annika - Life in the Suburb med hjälp av Desirée har erbjudit sig att stå för fredagstemat i juni. Spännande, Annika och Desirée, att se vad ni kommer att hitta på!

Övriga fredagsbloggare:Västmanländskan, Nilla, Simone, Desiree, Annika, Anne, Petra, Millan, Anki, Cecilia, Leopardia, Strandmamman, Jemaya, MiaD, Lena, Erica, Marie, Saltistjejen, Lia, Marina, Jennie, Anna, Maisoui, Ingabritt, Emma, Kristallena, Christel, Moster Mjölgumpa, Musikanta, Norrsken och Stjärnfall, Taina, Sparkling, Marskatten, Sara, Lisa, Bollebygdsbo, Birgitta, Annika Life as I see it, PetchieCurieux, Minerva

Först av allt vill jag rekommendera en rolig och lite annorlunda bok av lingvisten Mikael Parkvall med titeln Lagom finns bara i Sverige. Den är både tänkvärd och vansinnigt rolig på sina ställen. Här kan du läsa mer om honom.

Vad sägs om dessa slumpvis utvalda rubriker där våra myter om språk sågas hänsynslöst och mycket humoristiskt:

Hur många språk finns det i världen?
Eskimåerna har en fantasiljon ord för snö.
En kärring är någon man håller kär och andra etymologiska myter.
Världens gamlaste språk.
Den renaste svenskan talas i Nyköping.


Mikael Parkvall belyser hela tiden sina påståenden med exempel ur artiklar ur svenska tidningar eller andra media. Vad sägs om detta? ”Malula i Syrien är den enda ort i världen där man talar arameiska – ett fyratusen år gammalt språk” (Rapport 2007-07-06).

Hans kommentar till detta blir – ”Arameiska talas för övrigt inte enbart i Malula utan även på åtskilliga andra ställen, däribland Botkyrka och Södertälje – båda belägna mindre än fyra mil från Rapportredaktionen”.



Efter detta övergår jag till några språkliga iakttagelser mera IRL. Om det möjligen kan ha undgått någon så kan jag berätta att jag har ett barnbarn – Lillmirren – som fyller två år andra juli. Det är fantastiskt intressant att följa hans talutveckling.

Han och jag har en del gemensamt när det gäller språket – åtminstone när jag inte har mina hörapparater på mig. Jag har nämligen något nersatt hörsel och hör ibland bara vokalerna och språkmelodin när någon talar. Precis som Lillmirren. "Grävskopa", favoritordet framför alla andra, blir alltså "ä - o - a". Han har förstås länge kunnat säga m, n, p, b, och d (mamma, pappa, dä, och baaam) men jag tror inte jag hört några andra konsonanter. Mirren får väl protestera om hon vill…

Men framför allt är det språkmelodin som han tillägnar sig i mycket snabbt. Med sina vokaler talar han ren östgötska (som sin mamma) trots att hans pappa är infödd stockholmare och han är på dagis med stockholmsbarn hela dagarna. Han säger ”Ä – ä” med stort eftertryck på bägge vokalerna när han inte vill göra eller ha någonting. På östgötska ”Nae – ä”. Ungefär med samma betoning som vi säger: ”Jag vill ha en MOROT och inte en banan”. (Om vi inte är norrlänningar förstås !) Och ”A –a” och går upp med rösten i slutet som vi brukar göra när vi håller med om något. ”JA – a, det stämmer bra”.

Han säger ”MIN” om allt som han vill ha och som han anser är hans (vilket är det mesta som kommer i hans väg), med samma indignation och röstläge som vi skulle göra om någon tog ifrån oss något som vi tyckte om. ”Nej, den är faktiskt MIN och inte din!”


Lillmirren, Mormor och Mirren på promenad i Söderköping Första Maj

Och när han visar på sitt eget huvud och bordskanten där han råkade slå i huvudet häromdagen säger han ”baaaaam” med precis så ledsen röst och intonation som vi skulle ha gjort själva.

Det här tänkte jag aldrig på när mina barn var små. Då bara noterade jag vilka ord som kom, när barnet började sätta ihop ord till meningar etc.

Det är kanske inte så förvånande då, att man oftast så tydligt hör vem som har svenska som modersmål och vem som inte har det – trots att den sistnämnda kanske har bott i Sverige i trettio år eller mer och talar svenska helt grammatiskt korrekt. Det är den lilla, lilla skillnaden i språkmelodin och betoningen av ord som man lägger märke till med detsamma – den som man tydligen tillägnar sig redan i tvåårsåldern…

28 kommentarer:

maisoui sa...

Fantasiljon var ett underbart ord :-)

Eleonora sa...

Så sant så sant. En väninna, som bott i Sverige i 45 år (kommer från fd Jugoslavien) har den lustigaste betoning och melodi man kan tänka sig. Varifrån hon kommer är svårt att gissa. Det skulle i och för sig även kunna vara dialekt.
Trevlig helg söta vän och kram

Musikanta sa...

Maisoui:
Han har fler härliga ord som han hittat på själv...
Ha det gott och trevlig helg/M

Musikanta sa...

Eleonora:
Jag tycker att man för nästan alltid hör om det är fråga om dialekt eller ett andraspråk. Det är ungefär som att lyssna till en sång där någon sjunger en liten aning falskt här och var...

Man hör m.a.o. att det inte är något proffs. (Sådana brukar (för det mesta i alla fall) kunna hålla sig till melodin och sjunga rent...
Ha en skön helg och varm kram/M

Bloggblad sa...

Forsemanska gården om jag inte ser fel... fint.

Det GÅR att få in svensk språkmelodi (och annan med förstås) även i vuxen ålder, men det handlar om vilja och språköra och mycket övning. Jag känner några som lurat mig rätt bra, annars brukar jag höra skiftningar direkt. (Yrkesskada?)

Men många vill inte, det handlar mycket om identitet, att prata som de andra i familjen, släkten, inte sticka ut.

Annika sa...

Låter som en riktigt rolig bok det där!!
DEN ska jag ta mig en titt på i sommar då jag kommer hem.
De är skitsvårt, för att inte säga omöjligt att bli av med en brytning i vuxen ålder. JAG vet! Och många med mig.
Vi kan försöka snacka amerikanska med perfekt amerikanskt uttal med tjocka l mm men vi KAN inte...Det ligger helt fel för oss.
Lite jobbigt, men också lite kul ibland. Ingen tar en för amerikan precis...på gott och ONT.

Det har varit kul att klicka runt på bloggarna och läsa om språk idag. Jättekul!!
Önskar dig en fin helg!
Kram!

Taina sa...

Jag börjar med att tacka för ett kanontema! Det här kan man både skriva och tycka mycket om samt läsa om såklart! Boken du nämner ska jag nog införskaffa mig när jag är i Sverige i sommar.
Barns språkutveckling är fascinerande. Jag får ju nu följa yngsta dotterns språkutveckling här i USA. Hon var knappt 4 år när vi kom och nu har vi bott här i 1,5 år. Hon pratar mer engelska än svenska nu. Riktigt yankee dialekt dessutom!
Trevlig helg!

Mia sa...

Det är så fascinerande att följa barns språkutveckling. Och spännande att höra vilka dialekter de tar efter. Vänner till oss som inte bor i Göteborg säger att Albin redan pratar Göteborgska men det kan inte jag höra, jag hör ju honom hela dagarna! Kram!

Jemayá sa...

Jag undrar varför det är så vitkigt alltid att påpeka att man hör en brytning, kanske det på något sätt är ett grundbehov att "placera" människor, då vet man var man har dem. Har märkt att jag själv påpekat åt någon att det hörs att den och den inte är t.ex. finsk, även om jag själv blir oerhört irriterad över att "inte bli godkänd" s.a.s. i en språkgrupp. Problemet är kanske för mig att mitt "hjärtemål" är en dialekt av svenskan som bara några tusen talar, med en helt egen rytm och intonation. Intressant tema, och intressanta tolkningar på bloggarna, tack för det!

petchie sa...

Intressant inlägg om språkmelodi och intonation. SJälv har jag ju skånsk intonation vilket illustreras bäst på sättet jag uttalas ordet "mormor" (som du ju är!) eller namnet "Martin" - helt annorlunda resten av Sverige!
Håller med Jemaya, det där att det alltid ska påpekas var man kommer ifrån - som skåning får man höra det till leda... Jag bodde i Lkpg i två år när jag började läsa på universitetet och det var inte förrän då som jag blev riktigt medveten om att jag talar annorlunda än alla andra svenskar... Östgötarna var inte de mest toleranta personerna och jag blev härmad på gatan, blev ignorerad på Bosses glassbar (tror jag den hette) och kompisen bredvid blev tillfrågad att ÖVERSÄTTA etc etc. Min 12-åriga syster kom på besök och blev jätteledsen över att folk inte förstod henne och det ska påpekas att vi inte talar den grötigaste skånskan...
Min spanske make sa i veckan när jag läste några meningar för honom på spanska att han inte fattade om det var frågor eller påståenden eftersom min intonation var konstig!
Trevlig helg!
Kram

StrandMamman sa...

Då dottern var 3-4 månader gammal, strax efter att vi kommit hem med henne från Colombia (adoption), så var min mamma ute och gick med henne i barnvagnen. Hon träffade på en bekant till sig, som tydligen inte var så bevandrad i barns språkutveckling eftersom hon frågade av mamma "talar hon spanska?".... ja ja, vad säger man...

Ha ett skönt veckoslut! Kram!

Fritt ur hjärtat sa...

Det blev ännu en titel på "att läsa" listan. Att förlja barns språkutvecklin är roligt. Arbetade 13 år som dagbarnvårdare och det finns inga malla, det är bara att hänga med i svängarna:-)

Grekland nu sa...

Tack för boktipset, ska läsas. Det där med intonation och språkmelodi är något av det svåraste i ett språk och jag tror faktiskt att svenska språket är extra besvärligt när det gäller detta, det har jag märkt när jag undervisat litegrand i svenska. Försök att lära ut skillnaden i uttal mellan fara (åka) och fara (nåt som är farligt)! Men, egentliten är det ju inte så viktigt, huvudsaken är att man kan göra sej förstådd, eller hur. Språk är ju kommunikation!

Eleonora sa...

Tittar in som hastigast och säger "Skön Söndag". Kram...

Musikanta sa...

Bloggblad:
Forsemanska gården stämmer bra. Vad jag menade med mitt inlägg var bara att jag inte förut varit medveten om att - tydligen - språkmelodin kommer före orden ibland.

Men för all del - Lillmirren kan sätta ihop fyra ord till en mening. "Min yo-ö(youghurt) ä dä" så han är inte så dålig på ord heller.

Men han pratar långa haranger hela dagarna - med Mirrens intonation - och till och med skäller på sitt eget språk som ingen förstår mer än han.

Om man sedan inte vill eller vill tillägna sig språkmelodin i ett främmande språk är en helt annan diskussion och fordrar ett nytt fredagstema...

Musikanta sa...

Annika:
Det kanske kan bli ett nytt fredagstema - hurusom man vill eller inte vill försöka komma så nära det främmande språkets intonation som möjligt.

När jag själv studerade i London ett halvår försökte jag härma studentkompisarnas intonation så mycket jag kunde i början.

Men i slutet av min vistelse där tyckte jag att min identitet försvann och jag började prata engelska med helt svensk intonation...Då trodde några engelsmän att jag var från Wales!

Musikanta sa...

Taina:
Barn är fantastiska! Tänk att kunna tillägna sig ett nytt språk så snabbt BARA genom att lyssna. För jag antar att hon inte kan läsa...

Musikanta sa...

Mia:
Min äldsta dotter var (och är fortfarande) oerhört duktig på att härma dialekter. Ofta omedvetet :-)Då fort vi pratas vid i telefon lägger hon om sin Stockholmsdialekt till den gamla östgötskan och låter precis som jag, haha!

När hon som tonåring jobbade på provision som försäljare för ett norskt bolag talade hon flytande norska efter några veckor.

Jag är inte förvånad över att din Albin redan talar göteborska...
Kram tillbaka!

Musikanta sa...

Jemayá:
Det var inte alls min mening att placera folk i något sorts fack p.g.a. deras eventuella brytning eller dialekt. Jag bara noterade att språkmelodin kommer så tidigt med anledning av vad jag hört av mitt lilla barnbarn...

Jag tycker ofta att det är fascinerande med människor som talar med en viss dialekt eller brytning.

Jag har t.o.m. blivit förälskad ett flertal gånger (med katastrofalt resultat någon gång) just av den enda anledningen att föremålen för min passion haft en speciell brytning eller dialekt.
Kombinerat med en melodisk röst (gärna bas) har dessa män varit fullständigt oemotståndliga...

Roligt att du gillade temat! Jag måste erkänna att jag är speciellt svag för den finlandssvenska dialekten.

Musikanta sa...

Petchie:
Du får läsa vad jag skrev i kommentaren till Jemayá! Om jag måste rangordna östgötskan och skånskan vinner den senare med många hästlängder. Jag ryser av välbehag när jag hör hör någon prata vårdad lundaskånska t.ex.

Även om jag själv säkert talar en utpräglad östgötska i mångas öron, tycker jag verkligen inte att dialekten hör till de vackrare!

För mig är det ofattbart att man kan vara stygg mot någon med en annan dialekt när man själv pratar östgötska! Men det är väl "the other" det handlar om till syvende och sist...

Men det är klart, det är ju bra om man har en sådan intonation på ett främmande språk att folk hör skillnaden mellan en fråga och ett påstående *ler*.

Musikanta sa...

Strandmamman:
Ja, inte vet man om man ska skratta eller gråta. Så dumma människor trodde jag faktiskt inte att det fanns...

Men det kanske var en äldre man som fällde kommentaren. Många av dessa umgicks väl aldrig med sina barn när de var små!
Kram tillbaka!

Musikanta sa...

Fritt ur hjärtat:
Pratade med Mirren, som har läst flera böcker om talutveckling etc. om detta med språkmelodin. Hon sa precis som du, det finns inga mallar för hur språket utvecklas hos barn.

För en del kommer orden först, för en del satsmelodin. En del säger ingenting alls före två års ålder, sen pratar de plötsligt mer eller mindre flytande...

Som dagbarnvårdare får man givetvis ett helt annat perspektiv på språkutvecklingen än som mor -eller farmor. Som småbarnsmamma/pappa har man inte så mycket tid att ägna åt sådana funderingar :-)

Musikanta sa...

Grekland nu:
Jag tror att du kommer att tycka boken är väldigt rolig att läsa!

Det där med "fara" är ju inte så viktigt - jag undrar om alla lågstadiebarn kan detta i betydelsen "åka". Det används ju mest i sammansättning "fara bort" eller "fara iväg". Och då är det ju nästan obetonat!

Ingen svensk nuförtiden skulle väl säga "Vi ska fara kl. 5". Jag förstår att det bara var ett exempel - men det var kul att fundera på i alla fall...

Då kanske det är värre med "tomten"(nisse) och "tomten"(trädgården).

Visst är det det viktigaste att kunna göra sig förstådd på ett språk - hur viktigt det är förstår man inte förrän man kommer till ett land där man inte ens kan läsa vad som står på gatuskyltarna...

Musikanta sa...

Eleonora:
Jag har haft en underbart skön, om än något jobbig söndag. Först en mässa, efter det ett dop och sedan direkt till en körsyster som bor på ett underbart ställe ute i skärgården.

Det var körrepetion som vanligt efter en god buffé med vin för de som önskade och kaffe ute i det gröna med en fantastisk utsikt över havet. Åkte iväg tio i morse och kom inte hem förrän kvart i åtta på kvällen.
Varm kram/M

Marianne sa...

Intressant! Och det ska vara en musiker till att beskriva språkmelodin med ord! Det var en lång artikel i Språktidningen om just prosodin. Tror det var senaste numret.

Kram!

Musikanta sa...

Marianne:
Tack för att du påminde mig om ordet "prosodi". Hade totalt glömt bort detta! Googlade på ordet och såg att förutom intonation ingick även rytm och dynamik i denna beteckning.

Intressant att läsa om. Det gick även att kalla "prosodi" för språkmelodi stod det, så det var ju tur...

Menade du artikeln i aprilnumret "Säg det i toner"? Den handlade om ett "hittepåspråk" och inte så mycket om prosodi tycker jag. Har inte fått majnumret än (vad jag vet). Kanske fanns det i ett tidigare nummer?

Anna, Fair and True sa...

Jag har också hört talas om Lagom-boken och skulle vilja läsa den! Får se till att inhandla den nu!

Musikanta sa...

Anna, Fair and True:
Du kommer inte att ångra dig - den tål att läsas om många gånger!
Kram