lördag 2 maj 2009

Fredagstema – Show and Tell – Valborgsmässoafton

Först vill jag hälsa de nya fredagsbloggarna Curieux och Minerva hjärtligt välkomna. Båda har redan skrivit intressanta och läsvärda inlägg.

Här är övriga fredagsbloggare: (Om jag har hoppat över någon, skriv och tala om det i så fall så ska jag genast länka in dig).


Denna Valborgsmässoafton tillbringade jag och MM inte som vanligt i Brunnsparken i Söderköping utan i stället på Hembygdsberget i Ringarum.

Jag hade bl.a. tränat vårsånger med kyrkokören de senaste körövningarna och kören sjöng dessa sånger alldeles utmärkt. Dock skulle inte jag, utan min goda vän och kantorskollega, som är född, uppvuxen och bosatt i Ringarum och medlem i Hembygdsföreningen leda kören denna Valborgsmässoafton.





Utsikt från Hembygdsberget i Ringarum



Torpstugor på Hembygdsberget

Mina medlemmar i kyrkokören blev lite förvånade när jag sa att jag gärna ville vara med och sjunga jag också – men tyckte det var bra eftersom det alltid är bättre ju fler det är som sjunger...

Det var verkligen jätteroligt att för en gångs skull vara med och sjunga de gamla traditionella vårsångerna i stället för att bara stå och se på. För det mesta är det ju manskörer som sjunger sångerna till våren. Vi sjöng Längtan till landet (=Vintern ra…som Minerva berättar om varför den heter så), Glad såsom fågeln, Sköna Maj välkommen och ett par till.



Kören repeterar vårsångerna framför caféstugan


Vi blev också bjudna på kaffe med hembakade bullar och kakor av Hembygdsföreningen. Det var en härlig upplevelse att stå och sjunga vid den gamla torparstugan, med utsikt över dalen och med det flammande bålet lite längre ner på berget. En av de förra cheferna på det dåtida Invandrarverket – han är numera bosatt i Ringarum – höll ett spirituellt och engagerande vårtal – och sen sjöng vi igen.




Nu har brasan tänts och vi har börjat sjunga på allvar



Brasan har tänts och brinner ner på en kvart...


Jag hade klätt mig ungefär som jag brukar vintertid, vilket var tur, då det inte var mer än fem grader varmt. Mirrfamiljen, som var och hälsade på över Valborg och första maj, fick inte följa med. Lillmirren hade fått vattenkoppor tidigare i veckan och även om han inte längre var smittsam tyckte Mirren att det var bäst att han var hemma i lugn och ro.



Prickig Lillmirr med prickig nygammal hund

20 kommentarer:

Jemayá sa...

Tack för ett trevlig tema! Intressant att läsa om svenska traditioner. Skojigt också att se fotona från er marknad - min 3-åring skulle ha älskat tåget :). Fin hund ditt barnbarn fick! Hälsningar från Ulla i Österbotten, Finland!

Bloggblad sa...

Den stugan har jag sjungit inuti... tror att det var -95 på en spelmansstämma som vi hade visstuga där och Sträva Strupar sjöng visor. 5 damer...

Är det Barbro som dirigerar?

Musikanta sa...

Jemayá:
Jag vet inte om du läste mitt förra inlägg om den lilla hunden som jag hittade på klädbytardagen för 10 kronor! Lillmirren tog den genast till sitt hjärta som du kan se på fotot!

Trodde att ni också firade Valborg därborta i Finland - har inte hunnit läsa ditt inlägg än. Men det är tydligen en ganska svensk tradition...
Kram/M

Musikanta sa...

Bloggblad:
Visst är det Barbro! Who else? Hon var suverän - jag har mycket att lära där. Vi var studiekamrater på kantorskursen och jag ackompanjerade henne när hon sjöng solo på "examen".

Det ska bli spelmansstämma där igen den 16 maj tror jag, men då ska Mirren promoveras och det vill jag ju förstås inte missa.

Deu får berätta med om de sträva struparna...

Västmanländskan sa...

En härlig valborg! Så söta de små torpsugotna är.

Jag tror att jag har ramlat bort listan bland fredagsbloggarna.

Musikanta sa...

Hej Ulrica!
Jag länkar genast in dig i listan. Du kom väl inte med eftersom du var värdinna förra månaden antar jag.
Kram/M

Saltistjejen sa...

Fina bilder! Det ser verkligen sådär ursvenskt ut. Otroligt vackra torpstugor tycker jag! Och klart det är roligare att sjunga själv! Då känns väl våren ända ner i lungspetsarna??! :-)
Stackars LillMirren som haft koppor men tur han verkar vara på bättringsvägen nu. Och det är ju ialafall bra att få dem som liten.
Kramar!

Anna, Fair and True sa...

Kollar in din blogg för att ta reda på fredagstemana. Tur att vi hade fest på Valborg - nu har jag ett perfekt tillfälle att lägga upp bilder från festen! :)

Mia sa...

Vilka fina bilder och vilken härlig valborg. Hoppas Lillmirren mår bättre och att han inte haft för ont av kopporna. Oscar fick koppor över hela sig, till och med i ögonen. Han var prickig länge! :-) Kram!

Grekland nu sa...

Låter som en riktigt genuin och härlig Valborg! Och KALL, precis som vanligt...

Musikanta sa...

Saltistjejen:
Jag har ju aldrig varit med och sjungit vårsånger själv utan bara dirigerat någon gång tidigare. Ja, våren kändes verkligen i hela kroppen...
Lillmirren var sitt gamla intensiva själv bara efter några dagar som tur var!
Kram/M

Musikanta sa...

Anna, Fair and True:
Det ska bli spännande att se dina bilder. Idag hinner jag nog inte gå in och läsa för jag har två körer som ska förberedas. Och i morgon blir det heldagsutflykt till Växjö för att hälsa på min gamla moster som ska fylla 97!!
Ha det gott/M

Musikanta sa...

Mia:
Jag tror att det kliade ganska mycket och framför allt sved det i stjärten. Han klagade när han blev blöjbytt.

Sen gjorde Mirren det misstaget att ge honom en bit färsk ananas. Han skrek förskräckligt så tydligen hade han blåsor i munnen också kraken...
Men allmäntillståndet f.ö. var det inget fel på.
Kram/M

Musikanta sa...

Grekland nu:
Det var visserligen kallt, men det fanns ju kaffestugan att gå in och värma sig i som väl var. Och sen blir man ju varm av att sjunga...
Kram/M

Eleonora sa...

Det var en fin Valborg du har firat och så trevligt att få vara med i kören - ju fler röster - ju bättre sång! Synd om Lillmirren bara, men barnsjukdomar ska ju genomlevas medan man är liten. Han är nog snart bra igen.

Ha det gott i den ibland något kyliga våren - bra att det bara är att sätta på sig vinterkläderna igen. Kram kram

Taina sa...

Vad härligt att du fick vara med och sjunga! Det här kan inte bli mer svenskt, tänkte jag när jag läste ditt inlägg; torp, vårsånger, brasa, gemenskap , hembygdsförening!
Varfär är det så att det oftast är manskörer förresten?
Sååå söt, Prickiga Lillmirr, som förhoppningsvis mår bra nu ;)

Marskatten sa...

Vilken trevlig skildring av ert Valborgsfirande och så kul fär dig att få sjunga med för en gångs skull!
Kallt, det förstår jag. Tur du hade vinterkläderna på.

Musikanta sa...

Eleonora:
Ja, det var en riktigt trevlig Valborgsmässoafton. Synd bara att inte Mirren var med och sjöng - hon var ju tvungen att vara hemma som jag skrev.

Lillmirren är fortfarande prickig men är tydligen bra f.ö. Skönt!
Många kramar/M

Musikanta sa...

Taina:
Jag har just kommit hem från kyrkokören som sjöng i torsdags. Vi fick faktiskt beröm talade en av sångarna om, så det var ju kul!

Att det var manskörer förr berodde väl på att flíckor skulle vara hemma och hjälpa till i hushållet antar jag.

Ja, Lillmirren är väldigt söt, t.o.m.med prickar! Men jag är förstås inte helt opartisk...
Kram/M
Det började väl i studentkretsar också, och där fick ju inte flickor vara med förrän långt om länge...

Musikanta sa...

Marskatten:
Ja, det var roligt att sjunga med! Det blir nog en tradition till nästa år.

Har fortfarande vinterjackan och paminasjalen på mig! Och svettas inte...
Varm kram/M