torsdag 21 maj 2009

Fredagstema - Show and Tell - Förnamn


Johan III Kasimir, kung i Polen 1648 - 1668

Annika - Life in the Suburb med hjälp av Desirée kommer att stå för fredagstemat i juni (om de inte har ångrat sig... )
Övriga fredagsbloggare:
Säg till om det kommit med någon ny eller om jag glömt någon!

Finns det egentligen någon som är nöjd med sitt förnamn? Jag själv avskydde mitt eget när jag var liten. Min farmor, som var döv, men som man kunde prata med genom en svart lur, hette Ingrid och min mormor hette Elisabeth så jag fick heta Ingrid Elisabeth efter dessa gamla damer.

Tydligen var inte mina föräldrar helt nöjda med mitt namn heller, eftersom de, ända tills jag övergav föräldrahemmet temporärt vid 16 års ålder, kallade mig för Kickan. Det gjorde alla mina klasskamrater också och alla övriga släktingar. När jag blev äldre började min mamma kalla mig för Ingrid, men hon tyckte väl att det lät så konstigt att hon helst undvek att säga mitt namn alls…

Det var bara lärarna som kallade mig för Ingrid under min skoltid, vilket inte gjorde det hela bättre. Det värsta var de som sa Ing-rid med tonvikten på första stavelsen. Något bättre var de som sa Ingrid på småländskt vis med jämn betoning på båda stavelserna. Som Gunnar som rimmar på brunnar i Viktor Rydbergs Tomten.

Drottning Ingrid av Danmark kanske inspirerade till min farmors namn




Utomlands var dock Ingrid ett hett namn när jag var ung

Förnamnet talar ofta om ungefär hur gammal man är. På äldreboendena, där jag ofta spelar, träffar jag många som heter Ingrid, Kerstin, Gun eller Maj-Britt eller med andra sammansatta förnamn. I min klass i flickskolan gick fyra Birgitta, två Inger och en Inga och ett par tre Margareta. Många hade dubbelnamn som Anne-Charlotte och Marie-Louise. Men någon som hade Emma, Anna eller Elin som tilltalsnamn fanns inte på hela skolan.

Tänk om jag hetat Camilla eller Carina! Då kanske folk hade trott att jag var närmare sextio än sjuttiotvå…

Eftersom jag ofta spelar på dop, så jag hör många namn, både vackra och ibland, som jag tycker, lustiga. Vid det senaste dopet hette den lille pojken Lex. Man får ju inte längre säga ”döptes till”, namnet ska redan vara klart innan dopet.

Och jag såg också en liten kille i lokaltidningens ”Välkommen till världen” som hette Lexus. Lex betyder lag som alla vet, vi har ju t.ex. Lex Sarah. Fast OK, Lage finns ju förstås och Lex är väl en lite finare variant då.

Min mormors förnamn var Esther, vilket jag då tyckte var alldeles fasansfullt fult. Nu är det ofta små flickor heter så – eller t.o.m. Hjördis och Iris, trots att jag trodde att det skulle dröja ännu en generation innan de namnen blev moderna igen. Svea och Göta har ännu ingen av ”mina” dopflickor hetat. Men idag döptes lilla Selma, så det kanske inte dröjer så länge i alla fall…

Bland pojknamnen lyser Göran, Bengt och Gunnar helt med sin frånvaro, åtminstone som tilltalsnamn. Erik, Karl och Gustav förekommer
däremot ganska ofta. Min farfar hette Oscar och min morfar August, namn som också kommit tillbaka – i synnerhet Oscar, som fortfarande efter tjugo år verkar vara lika omtyckt.

Engelska namn bland pojkarna har varit populärt sedan filmen slog igenom. Mina klasskamrater i småskolan - sen blev det unisexklasser - hette bl.a. Cary, Gary och Johnny. Av de svenska var dubbelnamnen oerhört vanliga som t.ex. Jan-Olof, Karl-Erik och Per-Åke! När jag gick i pension 2001 hade jag många Ronny, Ricky eller Jimmy bland mina elever. Men några med det namnet har jag inte träffat på bland doppojkarna under de senaste fem åren. Däremot en del Kevin, Liam och William.

De namn jag kommer ihåg bäst från dopgudstjänsterna under årens lopp är Harley David och Anna Nicole.

Lillmirren heter Casimir efter sin mamma Mirren och efter sonen till Sigismund (Vasa), Johan II Kasimir. Han var kung i Polen 1648 – 1668 men fick avsäga sig alla anspråk på den svenska tronen, läste jag i Wikipedia.



Casimir IV på sin egen lilla tron

29 kommentarer:

Fritt ur hjärtat sa...

Dubbelnamnen väntar jag på att de ska återvända. Både kvinnor och män hade dubbelnamn när jag var liten. Så konstigt att du fick ett smeknamn som inte har anknytning till ditt namn. Namn är svårt tycker jag. det har varit ett stort ansvar att välja namn till barnen tycker jag. de ska ju stå ut med det hela livet och de ska inte gå att göra narr av. trender i all ära men "gamla hederliga namn" de faller jag för.

Nilla sa...

Vilket fin och spännande inlägg du har gjort! Det är kul med vad folk döper sina barn till. Jag brukar läsa med spänning i tidningen. :-)
Ha en skön dag.

Annika sa...

Visst är det kul med namn och hur de kommer tillbaka, eller inte gör det! Trevlig helg!

Eleonora sa...

Så fantastisk bra och trevligt inlägg du har gjort!!! Sååå roligt att få veta sååå mycket om namn. Tack söta Ingrid för det.

Skön helg önskar jag dig och skickar med stora kramen.

Annika sa...

Jättebra inlägg, Ingrid!
Ingrid är så fint, tycker JAG!! PASSAR överallt också, och är tidlöst!
Lexus däremot är ju bara så...ja...FULT...Kanske fldrarna ville ha en Lexus, bilen alltså.
OCH Anna Nicole...PLEASE!!!
Harley david...näääeeeejjj...
KUL med alla tidstypiska namn också som du listat upp.

OCH ja, vi tar över temat...
NO problems, Ingrid!

Kram från Annika i DC!!

Jemayá sa...

Du har verkligen bra koll på detta med förnamn - intressant inlägg, Ingrid :). trevligt veckoslut! BUK

Miss Gillette sa...

Jag tycker också Ingrid är fint, men det är ju inte det det hänger på om man _trivs_ med sitt namn eller inte. Mitt dopnamn är bra på andra men inte på mig. Jag har det kvar men mitt riktiga namn, som jag lade till som förnamn i tonåren, kom till mig i fyraårsåldern: jag fick det av en dagiskamrat.

Beträffande "Ingrid" torde det vara svårt att hitta nån enda svensk som betonar andra stavelsen. Men jag förstår vad du menar: du gillar det bäst när det uttalas på en dialekt som ger andra stavelsen ett litet lyft och liksom håller uppe också den första stavelsen litegrann. Kalmaritiskan och öländskan är ju käcka på det sättet, deras positivistiska prosodi är ju nästan norsk, man blir glad av att höra det!

tant lila sa...

Intressant! Ja, namn är verkligen en generationsfråga, och de hoppar liksom över ett par generationer. Mina barn har namn efter min mormor/farmors generation.
Ingrid är väl ett fint namn! Jo, jag är faktiskt- och har alltid varit, nöjd med mina två förnamn.

Marskatten sa...

Tack för ett intressant inlägg Musikanta/Ingrid!
Jag tycker Ingrid är vackert, i mina öron klingar det fornnordiskt och mina tankar associerar till en 1000-talsprinsessa.
Det där med namn är en historia för sig! Maken och jag valde ett något udda namn till äldsta dottern, som hon numera har bytt bort. Idag är hennes tilltalsnamn det smeknamn hon haft i alla år.
Så kan det gå!

Ha en bra helg! Kram

Musikanta sa...

Fritt ur hjärtat:
Ja, att man säger "lilla kickan" om en liten tös är kanske inte så konstigt. Men att sedan kalla henne för det i stället för namnet är mycket underligt tycker jag också.

En orsak var kanske att min mamma och svärföräldrarna inte gillade varandra något vidare. Hon blev kanske tvingad att ge mig namn efter svärmodern och hade velat att jag skulle hetat något annat från början...

Nilla:
Jag älskar också att läsa "Välkommen till världen" och se vad de små bebisarna heter.

Men varje gång jag ser namnet ""Tindra" tänker jag alltid på studenttidningen i Lund där de hade en skämtteckning som visade ett par förskrämda barn på julafton och en anskrämlig och full far som röt "Tindra med barnen ungjävlar!" Men det var så längesedan att det väl är preskriberat vid det här laget...
Ha det gott själv!

Musikanta sa...

Annika - Life as I see it:
Jag älskar att diskutera förnamn - annars hade jag inte valt rubriken till temat, haha!

Eleonora:
Tack min vän för din kommentar som som vanligt är så rar och uppmuntrande! Jag önskar dig en skön fortsättning på helgen - har fullt upp själv som vanligt. Ett dop och ett bröllop i morgon och en mässa på söndag. Sen ska jag ha mina körsystrar (15 st) hemma på måndag kväll så tiden emellan måste jag STÄDA och inte sitta vid datorn...
Varm kram tillbaka

Miss Gillette sa...

Jag är konservativ som bara den och tycker inte att ungar ska heta konstiga saker. Tindra är ett vackert ord och en vacker företeelse men att heta det? Vad heter syskonet -- Blossa? Näej, vet nån vad.

(Jag vet jag vet jagveeeet att det bara är en vanesak. Jag har dock inte vant mig än och kan inte garantera att jag kommer att göra det nånsin.)

Musikanta sa...

Annika:
Tack för den rara kommentaren. Men är du säker på att det heter "No problems" med -s? Jag blev rättad häromsistens av en som sa att det hette "No problem" bara, :-)(retas)

Jag skriver att ni tar över nästa gång också så att ingen ska sväva i något tvivelsmål. Att ni skulle ångra er var bara på skoj som du förstår.

Jag visste väl att jag hade hört Lexus i något annat sammanhang - hade glömt bort att det var en bil! Man kan ju undra...
Varm kram

Jemayá:
Eftersom jag uppnått mogen ålder har jag ju fått ett visst perspektiv på detta med förnamn. Men visst är det fantastiskt att man många gånger kan tala om hur gamla folk är bara p.g.a. namnet.

Jag brukar roa mig att kolla vilka som har vunnit tidningskorsorden - där är det nästan bara "pensionärsnamn" haha!
Ha en skön fortsättning på helgen du också!

Musikanta sa...

Miss Gillette:
Jag är inte så bra på det där med prosodi trots att jag läst språk på universitetet i fem år...

Det är klart att man inte kan lägga tonvikten på andra stavelsen i Ingrid (fast det var nästan så min mamma uttalade det när hon skulle försöka kalla mig detta) utan precis som du säger, ett litet lyft på den sista stavelsen.

Så kul att du också tycker att småländskan har en positiv prosodi. Jag älskar småländska - tycker att det låter så vänligt och rart. Mina farföräldrar och min mormor var från Småland så jag växte upp med den dialekten. Än i dag blir jag på gott humör när jag hör någon tala med småländsk eller öländsk dialekt.

Så spännande att du själv tog ditt eget förnamn när du var tonåring. Jag är väldigt nyfiken...

Beträffande "Tindra" är jag inte helt övertygad om att föräldrarna har den egentliga betydelsen klar för sig. "Blossa" kommer nog också rätt vad det är. Men det kanske är mer välkänt eftersom det är ett glöggmärke.

Jag ska faktiskt börja skriva upp alla roliga namn som jag läser om och möter i jobbet. Så har man ett ämne till konversation på någon tråkig tillställning!

Musikanta sa...

Tant Lila:
Ja, jag kan acceptera Ingrid om det uttalas som ni söderöver uttalar det! Visst är det så att namnen hoppar över ett par generationer. När min äldsta dotter föddes 1958 ville jag att hon skulle heta Johanna. Det var bara några få Stockholmskändisar som hette så. Min mamma förfasade sig och var så emot det att jag övergav tanken.

Det blev Anna i stället, som också var ett mycket ovanligt namn dåförtiden. När Anna växte upp fanns ingen mer Anna än hon på sin skola. Femton år senare fanns det åtminstone två i varje klass...

Skönt att höra att det finns någon som är nöjd med sina namn...
Ha en skön helg och kram/M

Marskatten:
Har just konstaterat att du är tillbaka och bloggar. Välkommen hit igen - har saknat dina kommentarer!

Så kul att bli associerad till en prinsessa - jag som alltid känner mig så gammal när jag säger vad jag heter...
Man behöver egentligen inte bry sig så mycket om vad man ger sina barn för namn nu för tiden - gillar de inte namnet kallar de sig själva för något annat.

Förr i världen skulle det vara otänkbart för en som var lydig och väluppfostrad...
Ha en skön helg själv och varm kram/M

Västmanländskan sa...

Ja, det känns ganska aktuellt med tanke på att vi ganska nyligen funderade mycket på namn när vi väntade vår lilla tjej. I barngrupperna nu finns många "tant-" och "gubb"-namn. Jag hörde någon säga att det var samma namn i födelseannonserna som i dödsannonserna. Lite makabert, men kanske inte helt osant.

Ska samla hop mig senare i helgen och skriva mitt inlägg - idag fick jag inte till det.

Marianne sa...

Ingrid, så var det ju! Det är ett fint namn tycker jag, jag tänker också på fornnordiska starka kvinnor och så drottning Ingrid, förstås. Eller vill du att vi ska kalla dig Kickan? Jag jobbade förresten med en tjej som var döpt till Kickan. Många år sedan.

Kul att du har så bra koll på förnamnen. Jag brukar alltid läsa artiklar om förnamnen när det poppar upp, men jag håller ju inte reda på dem.

Min son heter Emil, och alla tror att det är efter Emil i Lönneberga. Men så är det inte. Min mormor hette nämligen Emilia, och hon dog när jag väntade Emil. Plus att det fanns en del andra Emil i släkten längre tillbaka.

Ha en skön helg!
Kramar!

Musikanta sa...

Västmanländskan:
Anagående kommentaren om dödsannonserna tror jag att det beror helt på hur gammal den som avlider är! Är han/hon ca 75-85 verkar inte deras namn vara aktuella på bebisar. Jag tänker på namn som Lennart, Göte, Åke och Bertil och flicknamn som Gun, Inger och Ulla och Birgit. Under mina tjugo år som kantor har jag inte träffat på något barn som hette så som tilltalsnamn vid dopgudstjänsten...

Jag tror kanske att det kan vara en bit över 100 år innan namnen blir aktuella igen.

Ska läsa vad du har skrivit så småningom - just nu förbereder jag buffé för 15 körsystrar i morgon kväll. Har just lagt sista handen vid potatsgratängen (som tog nästan två timmar innan potatisen blev mjuk) och städningen av köket/allrummet där vi måste sitta och äta...Puh!

Musikanta sa...

Marianne:
Om du tittar på kommentaren ovan så förstår du varför jag inte har svarat tidigare eller hunnit läsa din blogg. Har dessutom spelat på sex förrättningar sen i torsdags...

Det är lite kluvet det där med Kickan eftersom jag kallades så av alla (utom lärarna) tills jag var 16 år. Det är ju inte vackert men det var ju min identitet så länge...

Emil är ett vackert namn, lätt att uttala. Det är ju gångbart även i Frankrike :-)Kanske det kom hit därifrån under Gustav III?
Kramar tillbaka!

Miss Gillette sa...

musikanta: Men det spelar ingen roll om namnet är "vackert" eller inte -- när man känner personen upphör namnet snabbt att vara ett namn i sig, utan blir en ikon för just den personen (konnotation och denotation etc). Det som är viktigt är om man kan identifiera sig med det eller ej. Och det är därför man kan tycka att det förnamn man ogillar som ikon för sig själv och det man står för kan låta jättefint på nån annan (som istället trivs med det).

På tal om diminutivliknande förnamn så har en av Julflickans kompisar fått en lillasyster som döpts till Pyret. Nej, jag säger inget mer.

Bloggblad sa...

I går döptes en liten Chloë - men tydligen fanns det utrikiskt påbrå eftersom prästen körde den delen av gudstjänsten på engelska.

Man döps inte till ett namn - man döps in i kyrkan... dopet har inte ett dugg med namnet att göra, det är därför man inte ska säga "döps till" - utan bara "döps".

Eleonora sa...

Så nu har du väl haft alla "systrarna" hemma på din bjudning. Hoppas det gick bra och att du nu kan ta det litet lugnare. Ha det så gott. Kramis

Marianne sa...

Oj, vilken jättebjudning! Och du har alltid verkligen fullt upp med spelningar. Ett gott betyg!

Hoppas allt gick bra med middagen!

Musikanta sa...

Miss Gillette:
Det var något sådant, fast inte lika elegant uttryckt som du, som jag försökte säga när jag skrev att jag tyckte jag förlorade min identitet när jag plötsligt skulle heta Ingrid...

Bara inte Pyret blir stor och bastant som vuxen går det väl an...Men man får väl hoppas att hon har fler namn att välja på!

Bloggblad:
Jag veeet... Men visst känns det väl lite fånigt att inte få säga "döps till" o.s.v. Vad säger de som slänger champis på fartygen månne? "Nu heter du Victoria och därmed basta ..."

Musikanta sa...

Eleonora:
Inte nog med att jag hade systrarna på kalas på måndagskvällen, på tisdagen var det resa med hela damsällskapet och körkonsert av vår kör i Skedevi kyrka. Återkommer med rapport från båda evenemangen så småningom...
Varma kramar/M

Marianne:
Middagen gick alldeles utmärkt - nästan för bra! Generalrepet efter denna till körkonserten dagen därpå blev därför aningen stimmigt och okoncentrerat...
Varma kramar/M

Eleonora sa...

Tack vännen för kommentaren just nu. Klart att jag hälsar på dig. Jag har ju tiden och så gillar jag att läsa det du skriver. Dessutom har jag reducerat bloggvännerna till antalet för att hinna med de som brukar tycka om att hälsa på hos mig. Det blir enklare så.

Jag ska inte flytta men litet undersökande är jag kanske. Skulle räcka med en 3-rums lgh och på så sätt även få en lägre hyreskostnad. Men än så länge bara på en tanke-stadium.

Må så gott söta du och blogga när du har tid och ork, det ska inte vara någon press!! Kramis

Musikanta sa...

Eleonora:
Det känns skönt att veta att du förstår att det inte är av ointresse som jag inte varit inne hos dig och hälsat på på sistone.

Det här med fredagsbloggandet är väldigt roligt - men det är kolossalt tidskrävande eftersom man fått så många nya bloggvänner som kommenterar.

Jag funderar på att ta time-out från temat och i stället ägna datortiden åt mina äldsta och trognaste bloggvänner istället. Det finns ingen chans i världen att hinna med att läsa alla nya bloggar och kommentera och dessutom skriva egna inlägg.

Angående din tanke på att byta till en mindre lägenhet så behöver man egentligen bara ett stort kök där man kan sitta och äta, ett vardagsrum, ett sovrum och ett extra rum där man kan ha datorn och en säng för eventuella gäster.

Fastän vi har ett stort hus är vi nästan alltid bara i köket/allrummet, sängkammaren och våra arbetsrum! Vännerna brukar för det mesta sitta kvar vid matbordet tills de går hem, så vardagsrummet används ytterst sällan...

Kan ju vara kul att använda sina pengar till något annat än att bo!
Varma kramar/M

Saltistjejen sa...

Vad fint inlägg och roligt att läsa! Vår lilla ella heter faktiskt Ingrid i andranamn efter Mats älskade mormor! Jag gillar namnet jättemycket. Och här i USa är Ingrid gångbart eftersom folk känner till Ingrid Bergman!! :-)
Det finns t o m en litne kinesiks flicka på Ellas dagis som heter Ingrid. DET tycker jag är jättehäftigt!!!
Jag skrev ju inget tema förra fredagen men skriver om namn i morgondagens tema. Så det blir liet inspiration och lite namn...
kram!!

Musikanta sa...

Saltistjejen:
Tack för din rara kommentar! Så roligt att er lilla Ella heter Ingrid - då behöver jag ju inte tycka att mitt namn låter så gammaldags. :-D

Jag ska gå in och läsa vad du skriver om en stund - eller kanske i morgon. Har suttit vid datorn några timmar nu och MM börjar bli otålig och vill ha sällskap...
Varma kramar, pussa lilla Ella Ingrid från mig!