fredag 19 februari 2010

Fredagstema Show and Tell - Livet efter döden


Egenhändigt tillverkad ängel

Anna Fair and True är den som hittat på fredagsteman för februari. Övriga fredagsbloggare finns länkade på hennes startsida.

Livet efter döden är inte något som jag tänker särskilt mycket på – trots att jag så ofta kommer i kontakt med döden genom mitt yrke som kyrkomusiker. Ena dagen har jag ett dop, nästa en begravning och däremellan ett och annat bröllop.

Vi föds, vi lever och vi dör. Så är det bara. Några av oss lever vidare genom barn och barnbarn. Jag tror kanske mer på det livet efter döden än jag tror på att jag ska leva evigt som någon sorts ängel bland andra änglar.
En av Rafaels änglar från nätet. En annan intressant artikel fick jag fram här när jag googlade på Sixtinska madonnan, varifrån den lilla keruben är hämtad.

Om jag nu ändå skulle bli en ängel, vill jag gärna bli en skyddsängel åt mina barn, barnbarn och kanske barnbarnsbarn så småningom. Jag tror inte att det finns något annat helvete än det som finns på jorden, så jag är säker på att jag kommer till himlen även om jag har gjort mina misstag här i livet.

Men så länge mina barn får barn, som i sin tur kommer att få barn, kommer jag alltid att finnas kvar, även om det bara är några få av mina gener som återstår till slut. Det räcker för mig att tänka på för att jag ska känna glädje och trygghet här i livet.

En ängel gjord av en av mina favoritkonstnärer Milan Vobruba. Tyvärr gick den inte att förstora mer, men gå gärna in och se hans vackra glaskonst på hemsidan! Jag har försökt att länka till hans hemsida, men det funkar tydligen inte. Men om man googlar på Milan Vobruba kommer man dit direkt i alla fall.

22 kommentarer:

Annika sa...

Ja, du kommer verkligen i kontakt med döden och livet genom ditt yrke.
Sorgen och gjädjen de vandra tillsammans.
Jag vill också bli en skyddsängel, bevaka barn och barnbarn...
Intressant ämne detta, och jag lusläser allas inlägg för det är så intressant att se hur OLIKA, och LIKA, vi alla resonerar.
Jag tror absolut INTE helvetet, precis som du tror jag att helvetet ligger här.
Kramar och ha en fin helg!!!

Fritt ur hjärtat sa...

Jag som känner mig omgiven av skyddsänglar tar gärna vid det skiftet när det är min tur.

Musikanta sa...

Annika:
Jag ska också gå in och läsa vad andra bloggare skriver i kväll. Det är ju en intressant frågeställning.

Är inte så särskilt intresserad av att titta på OS. Håller mig uppdaterad genom att läsa tidningarna och höra på ekot...
Ha en skön helg!

Simone:
Jag känner, liksom du, att det finns någon/några som ser till att det inte går alltför illa för mig i detta jordelivet...
Det är en fin tanke med skyddsänglar i alla fall.
En skön helg önskar jag dig!

Kramar/M

Bloggblad sa...

Jag grubblar sällan på vad som händer sen, jag såg att min mamma verkligen var nöjd när hon drog sitt sista andetag - det kändes bra.

Jag tror att himlen finns här och nu runt oss och inom oss - och även helvetet - fast vi har tur som bara är drabbade av Vinter och inte av jordbävning och krig... Nån logik i vem som får vad kan jag inte hitta.

Efter döden tror jag att vi bara går in i en annan dimension och att vi slipper se vad de efterlevande hittar på. Trots det brukar jag ändå stå och prata en stund med morsan och farsan på kyrkogården.

Bloggblad sa...

Förresten - den gula texten du har i din presentation syns inte alls mot vit bakgrund.

Musikanta sa...

Bloggblad:
Samma här. Det känns som om både mamma och pappa var närvarande ibland även om man inte ser dem...

Tack för påpekandet med texten - visste inte ens att den fanns där. Jag trodde att jag klickat bort den på något sätt, haha! Du måste i alla fall ha väldigt bra syn...

Saltistjejen sa...

Är det något jag vägrar tro på så är det helvetet!!! Att något sådant existerar tror jag bara beror på att man i vissa tider behövde något att skrämma folk med. Ungefär som att man förr kunde hota barn med att om de inte skötte sig skulle trollen komma och ta dem.
Otroligt fin ängel tycker jag det var den där glasskuplturen! Jag ska kolla in konstnären senare! Blev nyfiken.
jag tror som du att vi lever vidare genom vår omgivning. Våra barn eller andra. Det behöver nödvändigtvis inte ens vara genom gener (i mina ögon) utan lika mycket genom de sätt vi färgar och påverkar de som står oss nära. Hur våra handlingar och erfarenheter sedan kan fortplanta sig i generationer efteråt. Visserligen utspädda med många andra personers men ändå, något lite som lever vidare.
Tack för en fin tolkning!
Kram och ha en fin helg!

Evatina-beth sa...

När jag för drygt 1 år sedan blev allvarligt sjuk, kom naturligtvis mycket tankar på livets slut och vad som händer sedan. Jag har en personlig tro på Jesus och hans löften när det gäller detta. I mitt fall har den tron funnits sedan jag var mycket liten och alltid kännts självklar. Jag var mycket tacksam för den tryggheten då jag blev sjuk. Jag har ändå mycket lätt att förstå andra människor frågor och undran inför detta, eftersom jag ju också ser hur världen ser ut och jag håller helt med om att för många människor är det verkligen ett helvete här på jorden.
Det kan nog vara bra att ibland lyfta fram en sådan här fråga att fundera omkring.
Kram till alla
Eva

Musikanta sa...

Saltistjejen:
Tack för ett fint och tänkvärt inlägg. Jag håller helt med dig om att vårt sätt att påverka andra genom att vara goda förebilder kan göra att vi lever vidare, om än så bara i minnet.

Absolut att bilden av helvetet med alla dess kval var ett sätt att påverka samtiden att framför allt skänka pengar. Men jag har aldrig hört någon präst nämna något om helvetet under mina snart tjugofem år som kyrkomusiker, så jag antar att det inte längre förekommer på den teologiska agendan...

Glasängeln är ungefär 50 cm hög, så bilden hos mig gör den verkligen inte rättvisa. Om man klickar på Milan Vobruba, får man upp lite olika bilder av hans konstverk. Man ska inte ge sig förrän man hittar ängeln...

Många kramar till tid och lilla Ella som hade namnsdag i går!

Musikanta sa...

Evatina-beth:
Tack för en fin och personlig kommentar, som jag uppskattar mycket.

Eftersom jag på senare år har sluppit större sorger och bekymmer, har jag inte funderat så mycket på dessa frågor utan lever mycket i nuet. Jag tror också att Gud finns och griper in ibland i vårt dagliga liv även om vi inte alltid förstår hans vägar...

Men eftersom jag är en mycket praktisk och verksam person har jag svårt att tänka mig en evighet utan några som helst andra uppgifter än att vara i Jesu närhet och lovprisa honom...

Därför skulle jag gärna vilja bli en skyddsängel med mer handgripliga åtaganden :-)
Ha en skön helg!
Kram/M

Grekland nu sa...

Det är en fin tanke att man lever kvar i barn och barnbarn. En annan tanke jag tycker om är det som står på en god väns gravsten: så länge ni minns mig så lever jag! Tror också att man kan vara nöjd med livet och tycka det är skönt att dö - men just nu känns det väldigt långt dit för min del!!

Musikanta sa...

Grekland nu:
Även om jag är mycket äldre än du tycker jag också döden känns väldigt avlägsen. Men jag vet ju att livet kan förändras väldigt snabbt - antingen genom att man blir sjuk eller kanske råkar ut för någon olycka.

Därför är jag glad och tacksam för varje dag som jag vaknar, pigg (relativt i alla fall) och frisk utan större skavanker.

Här har vi snöstorm just nu, men i morgon har jag ingen gudstjänst och idag har vi handlat vad vi behöver, så jag tänker inte gå ut utanför dörren förrän på måndag.

Och i kväll är det melodifestival på TV, så det finns mycket att glädja sig åt. Och att bloggvännerna skriver trevliga och tänkvärda kommentarer som man kan läsa och begrunda...
Ha en skön helg!
Kramar/M

Grekland nu sa...

Jag måste nog få förtydliga det jag skrev tidigare. Det jag menade var att det känns väldigt avlägset att jag ska skulle känna att jag levt färdigt och vilja dö - det är inte så att jag är så mycket yngre än vad du är (tror jag), men jag har fortfarande väldigt stor lust att leva! Och kanske särskilt nu när jag drabbats av en sjukdom som man inte vet var man har. Tankarna på att man ju faktiskt inte är odödlig finns nu där i bakhuvudet, mer än tidigare.

Musikanta sa...

Grekland nu:
Jag förstår precis vad du menar. Men jag är alldeles säker på att jag är äldre än du - min äldsta dotter har fyllt femtio, haha!

Men vad jag menade var att det känns ändå så avlägset för mig, trots att avståndet, statistiskt sett, har krympt avsevärt på senare år. Jag är inte säker på att man någonsin kommer att tycka att man levt färdigt. Kanske om man blir sjuk och får väldigt ont...

Men visst, som du säger, finns tankarna där ibland att man inte är odödlig. Men de är lätta att slå bort och i stället ägna sig åt vardagens vedermödor och glädjeämnen, städning, snöskottning och i morgon, åka upp till Mirren och barnbarnen i Stockholm.:-)

Med buss - så jag slipper vara orolig för det förskräckliga väglaget...
Varm kram/M

Mirren sa...

Kära Musikanta: Det var ett förfärligt ologiskt inlägg. Först så tror du inte på himmel och helvete - sedan tror du att du kommer till himlen. Jaja, den som lever (och dör) får se. Vad gäller helvetet så tror jag att det mest handlar om "det allmäna rätsmedvetandet" som jurister brukar kalla det - att vanligt hyggligt folk behöver ett helvete att skicka missdådare till, i tankarna om inte annat. Hur många gånger säger vi inte "han får nog sitt straff?" Skojigt nog så är ju uppfattningen om himlen ganska ny - det var inte självklart för judarna att det fanns en himmel. Jesus bryter ju mot detta när han säger "redan idag" på korset.

Musikanta sa...

Mirren:
Du har så rätt, suck, suck...Att jag är ologisk och inte har någon röd tråd, för att inte tala om någon sorts sammanfattning av det hela. Men det visste jag ju förut. Därav min motvilja mot akademiska uppsatser :0(
M&P

Erica Pettersson sa...

Jättefin tolkning på fredagstemat! Det har varit roligt att kolla runt och läsa allas texter om just det här ämnet :)

Hoppas att du får en bra fortsatt vecka!
MVH /Erica Pettersson

Petra H sa...

Jätteklok tolkning, inte gör det något att det spretade lite ;-) Jag hoppas innerligt att jag kommer att få barn någongång i framtiden och på det sättet leva vidare efter min död, det är ju precis som du skriver att man lever kvar genom framtida generationer.
Hoppas att du har ett fint sportlov!

Anna, Fair and True sa...

Vad fint du skriver. Jag tror också att vi framför allt lever vidare genom andra. Det är ju som du säger det enda som är säkert, som vi säkert vet. Jag har väldigt svårt att tro att det finns något helvete. Det finns ju redan på jorden för många tyvärr.

Fin ängel du målat!

Musikanta sa...

Erica Pettersson:
Om du läser Mirrens kommentar kanske du ändrar uppfattning, haha!
Men, jag håller med dig, det är ett svårt ämne som man inte gärna ger sig in på om man inte behöver. Ha det gott/M

Petra H:
Även om man inte får några egna barn kan man nog påverka människor i sin omgivning positivt så att man lever vidare i minnet åtminstone. Jag har haft ett härligt sportlov som jag ska återkomma till inom den närmaste framtiden.

Anna Fair and True:
Tack för trevliga fredagsteman, även om det här näst sista var lite svårt att skriva om. Kul att du gillade min ängel...

Milada sa...

Hej, Musikanta.En trevlig läsning. Jag tror, att helvettet finns verkligen bara här på jorden. Värre kan det inte bli efter döden. Man bara somnar till och så är det slut. Milan, som du skriver om har fått verkligen ett helvete, innan han dog och han önskade sig en befriande död för att slippa lida, som han gjorde.Det var svårt även för oss att se på och inte kunna hjälpa. Visst, alla vet att man föds och dör. Inte mycket att göra åt. Men när det händer, så tröstar man sig med himmel och änglar. Men ingen människa har kommit tillbaka och berättat. Så, som sagt, man får trösta sig med att vi träffas en dag någonstans där det inte finns ett helvete.

Musikanta sa...

Hej Milada!
Roligt att du hittade till min blogg. Jag älskar Milans glaskonst och har skrivit flera inlägg om den. Sorgligt att höra att han mådde så dåligt innan han gick bort. Men skönt att veta att han har fått ro, som du skriver.

Jag älskade den här lilla ängeln men hade inte råd att köpa den när jag skulle ha en present till min dotter när hon blev ekonomie doktor 2007. Köpte istället det lilla humlebiet (?) som jag tittar på varje gång jag kommer till Stockholm.

Hoppas att han snart får en utställning på konstmuseet - det är han verkligen värd! Här är två länkar till mina andra inlägg om Milan.

http://musikanta.blogspot.se/2009/01/ett-humle-bi.html

http://musikanta.blogspot.se/2009/03/milan-vobrubas-utstallning.html

Kram från Ingrid