Också de almar som inte drabbats måste bort. (Klicka gärna på bilderna)Det är en liten skalbagge som sprider smittan och träden skrumpnar och dör. Almarna planterades i parken i slutet av 1800-talet så immunförsvaret är väl inte vad det en gång varit, antar jag. Nu ska de brännas på plats på måndag. Därför var vi naturligtvis tvungna att ta en åktur till grannstaden och föreviga de gamla träden.
Ett träd som nästan vissnat bort heltVi passade också på att besiktiga den unika kaktusplanteringen, som har Rådhusets 100-årsfirande som motiv i år. Än hade inte några klåfingriga kaktusentusiaster varit framme och plockat bort några växter – det brukar vara lite hål här och där i slutet av säsongen.
Den unika kaktusplanteringen i Norrköping
Rådhusets 100-årsjubileum är motivet för årets kaktusplanteringVi fortsatte vår promenad runt stömparterren förbi restaurang Palace, som varit en mötesplats för många Norrköpingsbor sedan 60-talet. Kalle, min son, träffade sin fru Mari där i slutet på 80-talet…
Restaurang Palace har gått i gravenMycket nostalgi har flutit i lokalpressen efter beskedet att dess era var slut och restaurangen skulle läggas ner. Jag hade gärna sett att det hade rivits, för någon fulare arkitektonisk skapelse är svår att hitta…
När jag var nio år bodde jag högst upp i det gula gamla vackra sekelskifteshuset mitt på bilden. Från balkongen såg man Tuppens bomullsväverifabrik och taket med sin snurrande tupp i ljusblå neon, som tändes när det blev mörkt.
Från balkongen på det gula huset kunde man se den blå tuppen snurra på fabrikstaket på kvällenFabriken lades ner i slutet av 50-talet och drabbades som så mycket annat av dåtidens rivningshysteri. Istället byggdes radhus och vanliga hyreshus på fabrikstomten. Radhusen hör till de dyraste husen i stan numera…
Här låg förr Tuppens Bomullsväveris fabrikPå senare tid har man istället för att riva de gamla fabriksbyggnaderna byggt om dem till bostäder. Det har blivit fantastiska lägenheter, men tyvärr också till Stockholmspriser. Tegelhuset med sitt fina murverk, som syns i bakgrunden där MM står, tror jag var ett bryggeri förr i världen.
Gammalt bryggeri omvandlat till bostäderMotala Ström, som flyter genom Norrköping, bjuder på många vackra scenerier. På andra sidan där vi går, sticker rådhuset upp sitt torn bakom husen. Det låga, gula huset där Moderaterna huserar numera, var förr det enda hospital eller sjukhus som fanns i Norrköping.
Det gamla hospitalet i NorrköpingStrömsholmen mitt i Strömmen, som man knappt ser för alla träden, var för hundra år sen en inneplats för flanerande Norrköpingsbor på söndagspromenad.
Strömsholmen mitt i Strömmen, där människor flanerade på söndagarna i mitten på 1800-taletSå här kunde det se ut då. Tavlan målad av konstnären Wilhelm Wiberg 1863.
Motiv från Strömsholmen målat av konstnären Wilhelm Wiberg 1864
11 kommentarer:
Så roligt att se! Jag bodde ett par år på 60-talet i Norrköping som visserligen är sig likt i mycket men också förändrat sen dess!
Tack för promenaden! Jag har bara varit på ett par korta besök i Norrköping.
Men Tuppens finns i min begreppsvärld. När jag var liten hade jag ett par "serietidningar" för barn som egentligen var reklam för Tuppens lakan. Dom var på vers och jag har fått mig berättat att jag deklamerade reklam för tuppens lakan med stor inlevelse. Jag har vaga minnen av av bilderna men inga av mitt deklamerande.
Har du, som såg den snurrande ljuskyltstuppen, några liknande minnen?
Vilken härlig promenad! Inte visste jag att det var så fint i Norrköping! Har nog mest bara åkt igenom. Kul med kaktusplanteringen.
När jag läste om det, kom jag förstås ihåg den enda gång som Calle och jag lekte under träden. Vi väntade på Vimmans avgång. Det var en så stark upplevelse, att jag var säker på att han skulle säga: Där brukade vi leka när jag var liten.
Mycket riktigt! Precis så sa han när han kom hem. Som jag trodde, så kändes det som om det hände ofta.
Mina släktingar jobbade på varenda textifabrik som fanns i Nrkpg... Fast min mamma jobbade bara en kort period och fick tvätta fönster på "Strykjärnet".
Man blir glad när man ser att en del gammalt har bevarats i våra städer. Det har ju annars rått mycket rivningshysteri, men ibland förstår man inte hur man valt vad som skall bort.Här, där vi bor har det också försvunnit en mängd almar. På några ställen har man haft en motorsågskonstnär som gjort en del kul saker av stubbarna.
Ojojoj såå många trevliga inlägg du fabricerat medan jag legat på latsidan. Dvs först kom jag inte riktigt åt datan pga stambytet. Nu har jag varit på semester en vecka och inte haft datan med mig.
Du har då verkligen varit produktiv. Och du berättar så trevligt om dina upplevelser.
Hoppas att blir bra för dig i sommar och vid nästa Sthlm-besök ska vi verkligen försöka tråckla ihop vårt möte.
Ha det gott kära du och kram
Vilken fantastisk kaktusplantering! Man kunde trott man var i Egypten : D Synd bara att en massa klåfingermänniskor är där och nallar, de där kaktusarna måste vara lika dyra för kommunen att inhandla som för privatpersoner. Och de är inte billiga. Synd att man inte får ta in växter på rot i Sverige, annars hade vi kunnat ta med några praktkaktusar.
Tack för promenaden, Norrköping är en fin stad, lite oupptäckt för resten av oss svenskar tror jag. Som jag har sagt tidigare.
Kram!
Monica:
Kul att du tittade in igen! Jag trodde att du mer eller mindre var uppvuxen i Norrköping, men tydligen har du bara bott där ett par år. Då hinner man inte lära känna en stad särskilt mycket.
Den största förändringen, som jag ser det, är att man öppnat upp indrustrimiljön och gjort den till en stor turistattraktion. För oss som växte upp i Norrköping var det ju helt stängt. Jag hade aldrig varit innanför fabriksgrindarna.
Och så naturligtvis att staden har fått en universitetsfilial till Norrköping. Det har förändrat populationen på norr helt och hållet. Massor av studenter överallt där. Väldigt roligt!
Olgakatt:
Jag ser framför mig just den symbolen med den blå tuppen tryckt på lakansväv också, när du nämner det. Men jag har inget minne av reklamen.
Men jag sörjer fortfarande att man rev den imponerande och stilrena fabriksbyggnaden. Kunde säkert ha blivit något sorts kulturhus eller liknande. Men på 60-talet saknade man tydligen helt fantasi...
Ingabritt:
Norrköping har blivit en underbart vacker stad på senare år - åtminstone i centrum. Gamla slitna och nerlagda textilfabriker har gjorts om till exklusiva bostäder precis vid Strömmen och de gråmurriga sekelskifteshusen, som jag kommer ihåg dem, har reparerats och målats om i vackra pastellfärger. Och, som du ser av bilderna, det sprutar vatten lite överallt i Strömmen...
Kaktusplanteringen har funnits så länge jag minns.
Bloggblad:
Jag kan förstå att han tyckte det var roligt under träden, det var ju liksom en koja därinne. Och helt underbart på vårarna med marken täckt av scilla...
Så jobbigt det måste ha varit att tvätta alla spröjsade fönster på fabriken! Men jag hade för mig att hon var förskollärare, eller hur?
Eva:
Det var ju speciellt på 60-talet, slit- och slängperioden, när allt skulle bort och miljonprogrammet stod i första rummet.
Textilfabrikerna var symbolen för fattigdom för flertalet och rikedom för ett fåtal och var särskilt impopulära på den tiden.
Jag var turistguide i början på 70-talet och då undvek man helt de gamla fina industrikvarteren med sina brusande vattenfall, och turen gick istället till de nybyggda betongklossarna i Navestad, ett område som förevisades med stolthet.
Eleonora:
Så skönt att du har haft en så härlig semester att du inte ens behövt att datorn med dig!
Jag har tagit datapaus en vecka, därav dröjsmålet med svaret på din kommentar. Det kommer rapport om varför så småningom.
Jag lovar att ringa dig när jag är uppe i Stockholm mer än två dagar, som nu senaste gången. Då blev det inte mycket tid över för några nöjen :-)
Kramar!
Marianne:
Jag har vädligt svårt att förstå vad det kan vara för nöje att stjäla en kaktus från en plantering! Det är ju som att sticka hål i ett konstverk...
Det finns helt underbara promenadvägar utmed Motala Ström och vi har både ett fint muséum och en bra stadsteater och numera en fantastiskt fin konsert- och kongresshall. Så Norrköping är väl värt ett besök!
Många kramar!
Skicka en kommentar