Bilden från auktionskompaniet.com/Jag tycker att mina bloggvänner påminner lite om mina gamla brevkompisar. Vi skriver/bloggar till varandra, fast det går så oändligt mycket fortare numera. Jag försöker att skriva svar så fort jag kan till dem som kommenterar/svarar på mina inlägg och tycker också att det är roligt att få svar från de bloggvänner, vars inlägg jag kommenterat.
Några är fantastiska på att alltid svara på min kommentar och att dessutom göra det snabbt. Men några av mina trognaste läsare (tror jag) skriver däremot nästan aldrig svar på kommentarerna.
Det känns lite snopet när man går in och läser i deras kommentarspalt och det inte finns något svar på min kommentar. Inte på andra kommentatorers heller för den delen. Man behöver nödvändigtvis inte upprepa varenda sak som jag skrivit, men det är kul att veta att bloggvännen åtminstone har läst kommentaren.
Undrar vad andra tycker. Är det viktigt eller inte att få kommentar till kommentaren?
34 kommentarer:
Musikanta,
jag tror du tar upp ett angeläget ämne till diskussion.
Jag vet med mig själv att jag "tystnar" så småningom när jag inte får svar på kommentarer och jag slutar också gå in på bloggar där man inte får svar. Det känns nämligen som om man blir nonchalerad; svaret behöver inte vara omfattande, men precis som du skriver, ett litet bevis på att någon har läst någon annans kommentar. Det räcker gott och väl med en liten krumelur typ :).
Kanske man kunde tala om att det hör till god ton?
kram!
Det lärde jag mig tidigt när jag bloggade, hur viktigt det var att artigt svara. Är det många som skriver ungefär samma sak vänder jag mig till alla.
Jag lägger av direkt om bloggägaren inte svarar på det jag skriver (om jag inte känner personen i fråga och får svar via andra vägar).
MEN - eftersom jag läser så många, är det inte alltid jag går tillbaka och kollar om jag fått svar. Speciellt inte hos dem som bloggar många gånger varje dag, då tar jag mig inte tid att leta rätt på vilket inlägg jag kommenterat på.
Förresten, det skulle finnas en liten grej att klicka på "gillar" som det finns på Facebook, bara visa att man läst - allt behöver man ju inte kommentera.
Karin:
Du hör ju till dem som alltid kommenterar vad man skriver, vilket som du förstår jag uppskattar mycket. Och jag håller med dig att det inte behöver vara långa svar, bara ett litet bevis på att kommentaren har blivit läst.
Någon av bloggarna skrev någon gång att hon inte förstod VARFÖR man måste svara på en kommentar, men jag tycker som du att det är ganska självklart...
Kramar från Ingrid
Bloggblad:
Jag försöker att komma ihåg vilka bloggar jag har kommenterat, men ibland händer det att man glömmer bort att kolla. FB är bättre på så sätt, den håller reda på sånt.
Man kan ju inte alltid förvänta sig att få svar direkt, men om man fortfarande inte fått svar på en vecka eller så (utan förklaring) blir jag putt.
Jag tror helt enkelt att flera av de/m som har börjat blogga nyligen inte har lärt sig vilka rutiner som gäller (eller gällde från början).
Sen behöver man ju inte nödvändigtvis alltid hålla med om allting. Det är faktiskt roligare att få lite mothugg då och då...
Folk är helt klart olika, så är det bara. Precis som i afk (dvs det som förr kallades för rl) lär man sig vilka som uppträder hur.
Själv försöker jag svara nånting på alla kommentarer jag får, men nån gång kan det vara såna kommentarer att det inte går att svara på dem (de är liksom redan kronan på verket) och några gånger hinner jag bara inte.
Men: jag förstår inte detta med att ni måste gå tillbaka och kolla om det kommit kommentarssvar? Man prenumererar ju bara på kommentarerna -- det finns en liten ruta som man kryssar in när man skickar kommentaren (den måste kryssas i innan man klickar på sänd kommentaren) -- så ser man i sitt mejlprogram direkt när nån besvarat ens kommentarer. Det går ju inte att sitta och _leta_ efter dem! Hallå! Bättring anbefalles, mina damer! Vad jag vet har ni väl inte sååå mycket fritid, nån av er? ;-)
I de bloggar jag läste när jag själv började blogga såg jag inte några kommentarer på kommentarerna. Det var först hos Musikanta och Bloggblad jag upptäckte detta. Är det lika olika kulturer kanske inom bloggvärlden? Men visst är det trevligt, tycker jag! Nu skall jag göra som Miss Gillette saoch kryssa för uppföljningsrutan,och se vad som händer. Tack för tipset!
Miss Gillette:
Måste omedelbart pröva!
Eva:
De flest av mina vänner skriver svar till mina kommentarer och som jag skrev tycker jag att det är roligt att få dessa.
Men nu har jag prövat att skicka en kommentar till Miss Gillette och har kryssat för den lilla rutan som hon tipsade om. Så nu får jag se om det kommer notering om hon hon svarar på det i mitt mail.
Du har väl läst vad Pettas och Bloggblad skrivit om kommenterandet vid det här laget. Däremot brukar vi aldrig kommentera svarskommentaren, om det inte blir en diskussion, vilket det kan bli ibland. Då är det roligt!
Kramar
Ingrid
Ett ämne som kommer upp med jämna mellanrum - och de flesta tycks vilja ha svar. Ändå är det rätt många som aldrig svarar. Fast värst tycker jag det är när bloggaren bara svarar vissa utvalda. Det blir en liten klick som har jättekul tillsammans, och inte släpper in nykomlingar.
Margaretha
som sitter och småsover på trappen
Visst är det viktigt med kommentarerna - det ger ju en helt annan mening med bloggandet! Sen tycker jag att det oartigt att inte bekräfta att man tagit del av kommentarerna. Allra roligast är det om det blir en diskussion, ibland
t o m mellan kommentatorerna!
Klart att man ska svara på en kommentar! Om man inte har hundra-sjuttio-femton kommentarer då'rå för då kanske det är svårt...
Kommentarerna hör ju till det roligaste med bloggandet! Och ibland när man ser att man haft 130 besök på en dag t ex och man bara har fem kommentarer, då undrar man ju lite varför inte fler kan kommentera. Men å andra sidan är jag inte själv alltid så duktig på att kommentera, det varierar, så det får bli lite som det blir. Var och en gör nog så gott det kan, det får inte bli för mycket av tvång kring det hela. Men en "like"-knapp vore bra!
Margaretha:
Välkommen till min blogg! Jag tror att jag varit inne hos dig och läst i din blogg för väldigt länge sen - precis när jag började blogga. Jag lägger gärna till dig i min länklista om du inte har något emot det. Du har en väldigt intressant och trevlig blogg upptäckte jag häromdagen, som jag skrev...
Det är lite mobbning över det hela att bara svara vissa utvalda tycker jag. Det har jag i alla fall inte märkt något av som tur är.
Ha det gott på trappan!
Olgakatt:
Du hör ju till dem som alltid kommenterar, fast det ville jag inte skriva om det var så att jag skulle glömma bort någon. Dessutom är kommentarerna trevliga och stryker inte alltid medhårs...
Jag ser också gärna diskussion mellan mina kommentatorer - ofta ger det en helt annan vinkling till det man skrivit! Aspekter som man inte tänkt på tidigare.
HeLena:
Håller med dig! Nog kan man svara sina kommentatorer om man inte har fler än några stycken. Jag beundrar de tjejer som alltid kommenterar, ex. Marianne, Saltistjejen och Annika trots att de ofta har uppemot 30 kommentarer var. Heder åt sådana bloggvänner.
Vet du förresten vem som övertar fredagstemat nästa gång? När börjar det igen - augusti eller september?
Kram!
Ingabritt:
Tycker precis likadant som du. Det går ju att svara anonymt med namn under om man skulle ha lust. Det kanske inte är så kul att få helt anonyma kommentarer dock - går bra förstås om dom är snälla :-)
Visst är det roligt att få kommentarer - lika roligt som det var att få svarsbrev från sina brevvänner när man var liten.
När jag började blogga var det mest för att dokumentera lite av mitt liv som det var i början på 2000-talet (om barnbarnen händelsevis skulle vara intresserade så småningom), men det övergick ganska snart att bli en trevlig social aktivitet som avsevärt har berikat mitt liv...
Många kramar
Ingrid
Roligt att kunna bidra med ett litet men ack så tidsbesparande tips!
Jag glömde förresten säga det i första kommentaren, men solfjädrarna är väldigt vackra. Min äldsta har valt ett japanskinspirerat tapetmönster med tranor till sin del av rummet som ska bli döttrarnas nu. Hon fastnade för det direkt och jag måste säga att hon har god smak: det är en ursnygg tapet, och naturligtvis också mycket dyr. (Så hon får bara en dekorativ ruta på några kvadratmeter, annars får vi sälja kåken för att ha råd att tapetsera.) Ska visa den på bloggen vad det lider.
Musikanta,
En del bloggar har små rutor som man kan pricka i kul, intressant eller gäsp (tror jag sett andra varianter också), men jag blir närmast avskräckt av dessa opersonliga tekniska finsesser, och har aldrig kryssat i någon ruta.
Jag har faktiskt haft dig på min blogglista för läääänge se'n - men så ramlade hela blogglistan bort och jag har varit mer än lovligt slö och senfärdig med att få dit alla bloggar igen.
Margaretha
som saknar kom sig för
men ånyo har det skönt i fukten på trappen
Miss Gillette:
Härligt när även små tjejer visar prov på god smak. Det må få kosta då. Kul att se hur det blir så småningom.
Jag är MYCKET tacksam för att du talade om för mig att den lilla rutan fanns! Det sparar mycket tid som du mycket riktigt påpekar...
Margaretha:
Jag kryssar heller aldrig i de små rutorna. T.ex. vad menas med "coolt"? För det mesta är det ju varken särskilt intressant eller kul när man skriver om små vardagliga händelser - kanske det vore bättre med en ruta där det stod "trevligt att läsa" e.d.
Vad var det jag sa - jag tyckte väl att jag kände igen dig! Jag lägger dig till min blogglista så att jag kan ha lite koll på dig, haha! Du kan ju inte bara sitta på din trappa jämt, eller? Du måste ta ett foto på trappan när du sitter där i alla fall!
Ingrid
musikanta: Hihi, jag visst är den fiffig? (Nu behöver du inte svara mer på just det här ;-).)
Fredagstemat återkommer i september och det är jag som håller på att fundera ut några riktigt knepiga ämnen!
Miss Gillette:
Nähä...
Olgakatt:
Så bra att det blir du! Säkert spännande saker att skriva om.
Ha det gott så länge!
Ja som du vet tycker jag att det är kommentarerna som gör bloggen. För när jag går in till någon och läser, då är det lite som att man tar en fika tillsammans och pratar lite. Och får man inget svar på det man säger så slutar man snart att fika med den personen, så att säga.
De bloggar där jag inte får svar, slutar jag rätt snabbt att läsa. Undantag när någon är sjuk, som Vic, eller det är något annat speciellt som gör att det är svårt för den personen att svara. Och som nu när det är semester.
Jag går alltid tillbaka och läser svaren på kommentarerna, undantag när jag inte har läst på länge och det är massor av nya inlägg och jag kommenterar här och var. Då går jag inte tillbaka hur långt som helst, bara om det är någonting speciellt.
Jag önskar att jag hade tid att svara fortare på kommentarerna, men jag måste avsätta tid respektive icke-tid för bloggandet, annars slukar det snabbt hela ens dag.
Jag provade det där med att klicka i rutan för att få veta när det var svar på kommentaren, men då fick jag ju plötsligt mängder av mejl som talade om att det fanns en ny kommentar och en ny och en ny och en ny från alla andra som kommenterade på samma inlägg på samma blogg. Brevlådan fullkomligt svämmade över, så det gör jag inte längre.
Jo, förresten, det finns verkligen olika kulturer när det gäller kommentarer. Vissa går in till den andra personens blogg och svarar där, men det tycker jag är trist för då kan det aldrig bli en diskussion bland kommentarerna. Det blir bara meningslöst babbel när kommenterarna på ett inlägg om (nu hittar jag på) kommentarer lyder "jo, han kom hem i går" eller "tack, jag ska leta efter den i morgon".
Nej men nu blev det här långt! Sorry!
KRAM!
bloggblad: Det är väl klart att man får allas kommentarer, men det kan ju vara fler som är med i samma diskussion. Och övriga ser man ju snabbt om de bara är att trycka bort eller om kan vara kul att läsa ändå. Summan av kardemumman blir för mig ändå att det är miljarder gånger mer tidsbesparande än att gå och leta upprepade gånger på alla postningar som jag kommenterat på.
Marianne:
Tack för din långa och intressanta kommentar. Håller naturligtvis med dig om det mesta! Kul med fikajämförelsen!
Vad som jag speciellt tänkte på är när man "ligger efter" med läsningen av ett eller annat skäl. Jag brukar göra så då att jag läser igenom allt som skrivits sen sist och sen skriver jag en kommentar där jag sammanfattar vad jag läst. Så att bloggvännen åtminstone vet att jag läst! Och kanske kommenterar något jag tycker var speciellt intressant.
Jag tycker det är ganska jobbigt med dem som "läser igen" kanske 6-7 inlägg som man skrivit och sen skriver en liten kort kommentar till varenda ett. Ungefär som du beskrev i dina sista meningar. VAD ska man svara på det? Dessutom tar det ju tid att gå tillbaka till sina gamla inlägg och kolla...
Att få en kommentar till en kommentar som man skrivit till en bloggvän på sin egen blogg tycker jag är ganska jobbigt. Fast det är bättre än ingen alls förstås :-) Det är ungefär som att få sitt brev tillbaka...
Kram
Ingrid
Miss Gillette:
Hoppas Bloggblad har gått in och läst vad du skrivit. Det finns ingenting som är så kul som när det blir diskussion mellan kommentatorerna, tycker jag...
Jag fortsätter att kryssa i rutan eftersom jag ännu inte upplevt att min brevlåda "svämmat över" som Mariannes ovan. Men den dagen kanske kommer, haha! Vem vet...
musikanta: Dessutom kan det vara lite roligt att få _nån_ post i inkorgen också när man inte fått några personliga mejl ...
Miss Gillette:
Jag håller helt med dig. SÅ många kommentarer får jag inte så att brevlådan svämmar över, haha!
Å, jag håller så med! Både om att bloggvärlden känns som den gamla "brevvänsvärlden" - vi (t ex Petchie och jag) har pratat om det på andra bloggar att många av oss som bloggar var sådana med brevvänner över hela världen när vi var små (och kanske fortfarande) - och att det är så TRIST när folk inte svarar på ens kommentarer på deras bloggar! Jag håller med, de behöver inte skriva något tillbaka egentligen, men kanske bara ett kort ord, en kort mening eller en :-) så att man vet att personen i fråga läst. Jag läser regelbundet en del bloggar som i sin tur inte läser min (vad jag vet, de kommenterar inte i alla fall) och jag tycker det är lite trist. Någon kommentar då och då vore trevligt. Har ofta funderat på att jag borde sluta läsa deras "bara för att" men ibland tycker jag ju att deras blogg ändå är intressant och så fortsätter jag.
Anna, Fair and True:
Jag tror att hemligheten med att du inte får så många kommentarer är att du skriver på engelska.
Man orkar helt enkelt inte läsa ibland när man har massor av andra bloggar som man ska läsa igen.
Men jag ska försöka bättra mig, är ofta inne på din blogg och läser! Jag har ju nyss tagit fil.kand. i engelska så det är inte där problemet ligger egentligen... Detsamma gäller Petchie.
Ha det så gott och kram/M
Så kan det vara. Men hoppas alla förstår att de får svara på svenska.
Jag syftade heller inte på dig, bara så du inte missförstod mig. Du kommenterar ju faktiskt då och då. Jag menade dem som man aldrig hör ett pip ifrån.
Anna,Fair and True:
Ja, jag brukar ju alltid kommentera på svenska, eftersom jag vet att det är ditt modersmål. Du kanske skulle pröva att göra som Annika i Reston, skriva omväxlande på engelska och svenska. Och prova om du skulle få fler kommentarer då.
Jag har VISST dåligt samvete, eftersom jag så sällan kommenterar hos dig när du så snällt skriver hos mig många gånger. Men mitt dåliga samvete gäller inte bara dig utan ALLA min bloggvänner. Jag läser inte så flitigt alla bloggar som jag borde.
Mina egna inlägg tar 3-4 timmar att göra med alla bilder som jag vill redigera och ta med, så sen blir det inte så mycket över till läsning. Man kan ju inte sitta HELA dagen vi datorn trots att det är roligt!
Varm kram/M
Skicka en kommentar