lördag 5 december 2015

1206 Lördagstema - Övning ger färdighet.

Det är Anna som står för decembers lördagsteman. Hennes första har rubriken ÖVNING GER FÄRDIGHET. Övriga teman i december hittar man på höger sida i bloggen liksom övriga deltagare i lördagstemat.

Och visst ger övning färdighet. I mitt fall ligger det ju nära till hands att referera till musiken. Det är klart att man måste vara musikalisk om man ska bli en duktig musiker - hur duktig man blir sen, kommer mest an på hur mycket man övar varje dag.

Det är bra att börja redan som liten. Mitt yngsta barnbarn, lilla Clarissa som bara är fyra och ett halvt år har redan börja spela cello. Hon har en privatlektion varje vecka för en cellist som är lärare på Lilla Akademien och mamma Mirren övar sen med henne en halvtimme varje dag.


Clarissa med sin åttondelscello hos cellofröken. (Bilderna går att klicka större.)

Med Casimir som är åtta och ett halvt år och spelar gitarr övar Mirren en timme varje dag och med Caspar, sex och ett halvt, som spelar oboe övar hon också en timme varje dag. Pojkarna har dessutom tre privatlektioner var per vecka.


Casimir spelar Malaguena på Lilla Akademiens avdelningskonsert i höstas. 

Det är massor av barn som är musikaliska men som aldrig lär sig att spela ett instrument.Till det behövs för det mesta ett stort engagemang från föräldrarnas sida. Vi ser ju också många gånger även hur viktiga föräldrarna är när det gäller talanger inom idrotten. Pappan eller mamman ställer upp som tränare för barnet och skjutsar och hämtar barnet till olika träningstillfällen eller matcher.


Oboeträning med Caspar hemma i Mälarhöjden.

Ett annat exempel på att övning ger färdighet och att det inte alltid behövs engagemang från föräldrarna är Mirrens kinesiska tecken, som hon var tvungen att öva på när hon började läsa kinesiska.




Om man undrar hur de kinesiska barnen lär sig att skriva ett par tusen tecken kan man ju bara titta på papperen ovan med tecknen som de små kineserna får börja öva på redan från första skoldagen. Hundra sådana tecken om dagen i kanske tio års tid gör att alla de här tecknen så småningom sitter i ryggmärgen. Det är viktigt att varje streck skrivs exakt i samma ordning hela tiden.

30 kommentarer:

Anna/notonmusic sa...

Mirrens barn kommer att bli väldigt duktiga på sina instrument, det är ett som är säkert. Tack vare övningen i kombination med goda musikaliska förutsättningar :-) Det är bra att lära sig att öva i sig, lära sig att öva fast det är tråkigt, fast man inte har lust, fast man hellre vill göra något annat... Det går att föra över på annat sedan, särskilt som man lär sig att övning ger resultat. Så visst är det särskilt applicerbart på just musik och som verkligen kan vara SÅ himla trist att öva! Ha en fin helg Ingrid!

Klimakteriehäxan sa...

Jag hamnade också i musikens värld denna lördag - men där upphör likheterna ... !
http://klimakteriehaxan.blogspot.se/2015/12/ovning-ger-fardighet-lordagstema.html

Ditte sa...

Visst gör övning färdigheter och med talang, stort stöd och entusiasm från föräldrar både när barnen är små och senare i ungdomsåren går mycket att utveckla. Dina barnbarn har ju en otrolig talang och med Mirren som kan träna så mycket med dem så går ju utvecklingne ännu fortare och givetvis är det toppen att ha skolgången på Lilla Akademien.

Min ena dotter har dansat flera gånger i veckan hos Lasse Kuhler under sin barn och ungdom och den andra har simmat med både för och eftermiddagsträning, men i gymnasiet kom en del annat in i bilden och intresset fortsatte men inte lika engagerat.
Andra intressen tog över som också bidragit till mycket positivt.

Vad gäller de kinesiska barnen och tecknen så börjar de ju träna vid tre till fyra års ålder och förutom skolan i långa dagar, slutar ofta vid 16.30 så är det läxläsning med skrivträning i flera timmar hemma och på helgerna är det extrakurser.
Så träning får de, men inte någon egentlig barndom.
Tycker mIrren är beundrandsvärd som lärde sig så många tecken. Jag jobbade så mycket att tecknen inte hanns med men att försöka lära mig prata mandarin med hjälp av privatlärare fungerade bra och vi pluggar även idag då och då. Men nu vill även spanskan har plats...
Stor kram!

Bloggblad sa...

Jag är mest förvånad över, och imponerad av, hur Åsas familj får ihop logistiken med heltidsarbeten, lämning, hämtning, mat och övningstid.

Karin sa...

Så kul med Mirrenfamiljens musikalitet. Vilken rikedom. Och ditt nyårslöfte att öva varje dag verkar du ju ha hållit. Eller?

Imponerande med kinesiskan – ser verkligen så svårt ut!

Ingrid sa...

När man ser alla dessa invecklade kinesiska tecken kan man ju fundera över varför svenska barn inte kan lära sig läsa och skriva efter fem, sex, sju år i skolan.

Vi som bara har 29 bokstäver!

Tänk om de svenska föräldrarna la ner lite tid på vanliga enkla läs- skrivövningar med sina barn i stället för att skjutsa runt dem till olika aktiviteter. Alla kan inte bli fotbolls- eller ishockeyproffs och inte musiker heller för den delen, men alla borde kunna lära sig läsa och skriva.

Ha en skön helg!
Kram, Ingrid

Pettas sa...

Det är imponerande så mycket tid som Mirren lägger ner för barnens skull. Lyckliga dem! Det stämmer helt säkert att när föräldrar har engagemang på just det sättet så ger det också resultat
Jag började träna gitarr för oerhört många år sedan, men....ja, jag var rätt ensam och skulle ha behövt lite mera push från både skola och föräldrar. Jag är envis av mig och försökte men det räckte inte till.
Mina föräldrar hann helt enkelt inte hjälpa mig. Därför är det så glädjande att se dina barnbarn musicera.
De kommer att ha glädje av detta livet ut
En rikedom!

olgakatt sa...

Nog behövs föräldrastöd alltid och det är en stor konst att hålla det lagom och inte pressa alltför hårt. Jag hade en kamrat som tvingades spela piano och skulle öva en timme varje dag. Om hans mamma fick för sig att han inte brukade allvar bokförde hon det och så fick han stryk av pappas livrem på kvällen. Jag tror inte han spelade mer när han flyttade hemifrån.

Men jag känner flera familjer som, liksom Mirrens, spelar olika instrument och har hur kul som helst när de musicerar tillsammans. Min far spelade fiol och jag piano tillsammans när jag var barn. Det är stunder jag minns med glädje.

Veiken sa...

Det är otroligt så mycket tid Mirren lägger ner på att öva med sina barn. Jag antar att hon inte arbetar full tid. Dom är så fina och duktiga dina barnbarn! Kram

Anki sa...

Är såå imponerad över din dotters engagemang och hur hon hinner med att öva så mycket med barnen varje dag. Att de är duktiga och vill själva är förstås ett måste, men att sedan hinna med är rena rama konststycket.
Jag tvingades till pianolektioner som barn... och avskydde det!
Att ens tänka tanken att lära sig kinesiska är för mig helt otroligt... wow, vilken utmaning!
Kram

englundskan sa...

Och ju bättre dom blir desto roligare blir det och fler spelkompisar hittar dom. Kul

Gunnel sa...

Alla dina tre barnbarn är perfekta att illustrera temat. Deras musikövningar har verkligen givit resultat. Det har jag hört när jag tittat på dina videosnuttar. De är också lyckligt lottade att ha en mamma som hjälper dem att öva. Din dotter verkar otroligt energisk, både med barnens och sina egna övningar. Ha en fin advent.

TantGlad sa...

Övning ger färdighet. Sant det.

Ha nu en fin ny vecka.
Kramiz.

Musikanta sa...

Anna:
Just genom att Mirren är så konsekvent så har ju barnen lärt sig att man ska öva varje dag - vardag som helgdag. Det blir en dagsrutin. Först middag, sen öva, sen godnattsaga för de små och nattning sist godnattsaga med äldsta pojken. Där läser Mirren och han växelvis - också en bra övning. Men så mycket egentid har hon inte, dottern...
Kram

Musikanta sa...

Aina:
Ska strax gå in och kolla - det låter spännande.
Ingrid

Musikanta sa...

Ditte:
Jag visste faktiskt inte det här med de kinesiska barnen - trodde att de började skriva tecken i samband med att de började skolan. Men det kanske de gör tidigare än här. Jag vet att barnen i Kina är hårt drillade och håller med dig om att det inte är särskilt eftertraktansvärt.
Jag beundrar dig som lyckats lära dig lite mandarin. Kent och jag läste kinesiska på universitetet under en termin. Jag kunde "läxan" bra när jag kom till lektionen men dagen efter hade jag glömt allt. Tragglade också med ett tiotal tecken men glömde även bort dessa efter ett tag. Motivationen var kanske inte på topp heller eftersom Mirren hade flyttat hem då.
Själv övade jag piano en timme per dag sen jag var sju år (under min pappas överinseende) vardag som helgdag, sommar som vinter. Men när jag kom upp i övre tonåren svalnade intresset. Men jag hade i alla fall skaffat mig en god grund som kom väl till pass när jag sent omsider avlade kantors- och organistexamen.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Bloggblad:
Det är ett pussel att hämta och lämna barnen. Jessica som bor hos Mirren brukar ta med Caspar hem och även till skolan - de går ju på samma skola. Casimir åker hem själv med tunnelbanan - byter vid Slussen.
På morgonen turas föräldrarna om att lämna Casimir och Lissan.
När det gäller gosskören är det tre par föräldrar till tre pojkar som turas om att lämna och hämta. Men visst är det ett snärj.
Som jag skrev in en annan kommentar - någon "egentid" har inte Mirren. Hon brukar i allmänhet somna med Casimir sedan hon nattat honom.

Musikanta sa...

Karin:
Ja, än så länge har det gått bra att hålla nyårslöftet. När jag är i Stockholm faller det förstås. Det gäller ju faktiskt att hålla händerna och fingrarna i trim vid min ålder så att de inte kroknar till.
Har man inget annat att göra när man blir pensionär kan man alltid försöka lära sig att skriva kinesiska tecken. Då har man sysselsättning hela dagen. Jag har skrivit ett inlägg för något år sen om "Det allra svåraste" och där står det precis hur man skriver tecknen från början. http://musikanta.blogspot.se/2014/11/1029-lordagstema-det-allra-svaraste.html

Musikanta sa...

Ingrid:
Läs Dittes långa och informativa inlägg ovan så får du svaret varför en del svenska barn inte lär sig läsa. Eller rättare sagt - läser och skriver dåligt. Under min långa period som speciallärare har jag aldrig träffat på ett normalbegåvat barn som inte kan läsa eller skriva även om det varken är snabbt eller rättstavat. Det är ju för det mesta en fråga om övning. Och engagemang från föräldrarna. Har man aldrig fått lyssna till en saga som barn har man antagligen ingen större motivation att lära sig läsa bra.
Ofta är det så att barn till föräldrar som uppmuntrar sina barn att delta i olika aktiviteter - idrottsliga såväl som musikaliska - också är duktiga i skolan. Det ena utesluter inte det andra.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Jag hade nog också lagt av om inte (framför allt) min pappa hade varit så noga med att jag skulle öva när jag växte upp. Det är inte många barn som självmant sätter sig och övar på ett instrument när de är sju år.
Jag är tacksam mot min salig far idag även om jag ibland inte var särskilt förtjust i honom när jag var liten.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Olgakatt:
Hade den pappan gjort så idag, så hade han blivit polisanmäld. Jag har aldrig någonsin råkat ut för något sådant straff även om det inte var straffbart på den tiden när jag var liten. Man var helt enkelt uppfostrad att göra så som föräldrarna sa och lyda. Första året kommer jag ihåg att min pappa satt bredvid mig varje gång jag övade men när jag blev lite duktigare övade jag själv även om jag inte alltid tyckte att det var roligt.
Jag har just kommit hem från Mälarhöjden där pojkarna har spelat tillsammans. Oboe och gitarr - båda tycket att det är roligt. Får väl se hur det blir när minsta flickan blir lite duktigare på sin cello.

Måste vara härligt att ha sådana minnen från din ungdom när din pappa och du spelade tillsammans. Enda sådant minne jag har var när min mamma och jag spelade Haydns pianokosert i D-dur - första satsen - tillsammans på flygel och piano. Hon var orkestern och jag solisten :-). Annars fick jag alltid spela ensam.
Ingrid

Musikanta sa...

Veiken:
Mirren har hittills jobbat heltid (8-5) men har gått ner till 80% sen Lissan började spela cello eftersom hon måste vara med på varje cellolektion. Som jag skrivit i kommentarer tidigare - någon "egentid" har hon inte, i synnerhet som hon lagar middag också varje dag när barnen kommer hem från skolan.
Vad beträffar din sista kommentar om barnbarnen är det ju så att övning ger färdighet :-).
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Anki:
Det var ju väldigt många flickor som tvingades lära sig spela piano när jag var liten. Det liksom hörde till att små flickor skulle spela piano. Små pojkar behövde aldrig det. Något som mina bröder är ledsna för idag. Så det var nog många med dig, som inte gillade det. Du har ju andra konstnärliga talanger som du utvecklat med tiden istället. Jag tänker på dina fantastiska foton...
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

englundskan:
Så sant som det är sagt! :-)
Ingrid

Musikanta sa...

Gunnel:
Ja, det blir verkligen inga resultat utan träning. Det gäller ju precis allting. Även skolarbetet. Det räcker ju inte med att en person är intelligent, det gäller att vara med och lyssna på lektionerna och att kunna sitta på rumpan och göra läxor och läsa på när det behövs.
Men visst är de lyckligt lottade, som du skriver, att ha en mamma som är så otroligt envis och engagerad.
Jag önskar dig också en fin fortsatt advent.
Kram

Musikanta sa...

Tant Glad:
Absolut sant!
Jag önskar dig också en fin kommande vecka!
Kram från Ingrid

Krönikören sa...

Oj. Din dotter övar alltså två timmar per dag med sina barn. Oj igen. Vilket engagemang!

Det är ju lite si och så med musikskolorna nuförtiden, inte som när jag gick i skolan och alla kunde gå. Tråkigt, vi kommer att förlora på det.

Musikanta sa...

Lotta:
Två och en halv!Lilla Akademien är en privat musikskola och det brukar vara omkring 300 barn i kö varje år till 28 platser. Det är intagningsprov även till förskoleklassen. Så skolan kommer nog att finnas kvar ett tag till.
Ingrid

Tove Olberg sa...

Heja mor Mirren som ger sina barn detta fina!
Övning ger färdighet!
Barnbarnen till musi-kanta
med de får vi oss be-kanta
Fina toner från instrument
de till oss sänt.
Begåva kram!

Musikanta sa...

Tove:
Tack för din roliga och fyndiga kommentar. Hoppas att Mirren läser den också!
Kram från Ingrid