Runstens kyrka på Öland. (MM har tagit alla foton och de går att klicka större.)Vi åkte östra vägen norrut, dels för att den är vackrast och dels för att slippa bilköer. Här ligger de gamla ölandsgårdarna tätt och utsikten över Östersjön och strandängarna är hänförande.
Muren runt kyrkan är som vanligt lagd av kalksten. Ofta ser man en sådan här trappa och man undrar vad den hade för betydelse.
Fattigbössan på plats utanför muren.
Kyrkan ser inte så märkvärdig ut inuti vid första anblicken men vi upptäcker snart några intressanta ting.
Här är en modell av kyrkan, en klövsadelskyrka från 1200-talet. Den revs 1836.
Och här en madonnabild, träskulptur från omkring 1300, århundradet då Birgitta levde. Det fina skåpet är ett sakramentsskåp, också det från 1300-talet. Tanken svindlar...
Så här ser den gamla altartavlan ut. Den föreställer Jesus i Getsemane och Jesus omgiven av alla sina lärjungar vid nattvardens instiftande.
Två underbara bildvävar av textilkonstnärinnan Sara Olaison fanns också i kyrkan. Tyvärr fanns de inte beskrivna i den lilla broschyren om kyrkan, men jag läste att konstnärinnan hade miljön och Guds skapelse i åtanke när hon vävde den sista av dessa. Hon dog förra året 78 år gammal, läste jag på nätet. Nästa gång vi kommer till Öland ska jag besöka stiftsgården i Kastlösa. Där finns nämligen fler bildvävar av henne.
Den här vackra mattan låg i koret. Ingen anteckning heller i broschyren om vem som vävt den.
På hemvägen for vi förbi Lerkaka med alla sina väderkvarnar och jag var naturligtvis tvungen att gå av och fotografera. Här tar jag det enda kortet i inlägget som jag har tagit, nämligen utsikten över havet och strandängarna.
8 kommentarer:
Musikanta,
jag är inte alls säker på att det är som jag skriver; men jag har läst någonstans att dylika murtrappor fanns för att föra över döda människor till utsidan av kyrkomuren; människor som hade tagit livet av sig och "utmärkt" sig på något sätt som inte var hedrande i andra människors och kyrkans ögon. De fick inte begravas på helgad mark.
Karin:
Så oerhört intressant. Det tycker jag vore en plausibel förklaring dessutom. De kanske inte fick föras bort genom grinden där vanliga "hederliga" människor fick gå... Men fick de någon välsignelse inne kyrkan innan i så fall?
Vi ska forska vidare om det - det brukar alltid finnas någon gammal kyrkvaktmästare i sådana kyrkor som vet allt!
Stor kram från Ingrid
Ja, ta reda på mer om murtrappor! Mycket intressant.
Och så blir jag så himla upprörd över att man långt in på 1800-talet kunde riva kyrkor från 1200-talet. Då borde man väl ha begripit hur enastående det var med så gamla byggnader? Fick man veta om den gamla kyrkan revs för att den var i fallfärdigt skick, eller om det bara var för att man ville ståta med nåt nytt och jippigt?
Så vackert!
OCH så otroligt fascinerande det som Pettas skriver. SÅ var det säkert. Vissa fick ligga i ovigd jord.
Så härligt att vara på Öland. Själv är jag tillbaks i US igen och har dragit igång bloggen efter det långa sommaruppehållet.
Kram!!
Miss Gillette:
Det står ingenting heller i broschyren om varför den revs.
Men det var väl allmänt rivningsraseri då som nu ibland. Det var på vippen att hela vårt fantastiska industrilandskap hade gått i graven i mitten av 60-talet. När jag guidade i Norrköping i början av 70-talet fick inte bussen åka igenom där. Man skämdes för fabrikerna...
Däremot visade man stolt upp Navestad - miljonprogrammets betonghus - för turisterna. Som väl var fanns det några med visioner bland sossarna på den tiden och det unika industrilandskapet överlevde.
Annika:
Visst är det vackert - och gratis är det också att gå in och titta :-)
Kul att du är tillbaka i bloggosfären, ska genast titta in hos dig.
Kram från Ingrid
Mattan anar jag har motiv från Uppenbarelseboken.
Men färgerna och fälten fick mig att tänka på en underbar akvarell av Härnösands domkyrka målad på en stol.
Jag googlade men fann den inte på nätet för att visa. (Och jag har inte bilden själv heller.)
Cecilia N:
Jag ser ju att det är ett slott i mitten. Jag är inte så hemma i den boken så att jag vet inte vad det betyder. Kan du kanske förklara - det är intressant!
Nästa gång vi åker förbi Runstens kyrka ska jag passa på och fråga vaktmästaren om mattan och även om trapporna. De brukar kunna det mesta om kyrkorna!
Skicka en kommentar