lördag 21 augusti 2010

Vad är en mormor?

Letade efter noter i en av mina pärmar och hittade då den här lilla skoluppsatsen som jag fick av min goda vän Berit, klippa i VIS-kören och Ringarums kyrkokör, mellanstadielärare på den tiden hon jobbade. Jag hade gett mycket för att få se den i originalskicket!

För inte tror jag att den som skrev uppsatsen kunde stava till ”särskilt", att det hette "mormödrar" (alternativt morfäder, se nedan) eller visste att man skulle skriva Gud med stor bokstav. Eller att man skulle sätta citattecken i texten här och var.

Det borde naturligtvis ha gått att byta ut mormor mot morfar, farmor eller farfar. Fast då fick det ju förstås bli ”en morfar är en farbror som…”

En mormor

En mormor är en dam som inte har några egna barn och därför tycker om andra människors flickor och pojkar.

Mormödrar har inget att göra, dom bara finns där.

Om dom går ut och går men en, går dom långsamt förbi alla vackra löv och skalbaggar.

Dom säger aldrig ”kom nån gång då” eller ”men skynda dig för Guds skull”.

För det mesta är dom tjocka, men inte för tjocka för att knyta skosnören.

Dom har glasögon och ibland kan dom ta ut tänderna.

Dom kan svara på frågor som ”Varför hatar hundar och katter varandra” eller ”Varför är Gud inte gift”.

Dom har inget emot att läsa samma saga om och om igen.

Alla skulle försöka att ha en mormor, särskilt dom som inte har TV.

Mormödrar är dom vuxna som alltid har tid.

Den lilla uppsatsen måste ha kommit till nån gång i mitten av femtiotalet när inte alla hushåll hade TV!
Bilden från Gunilla Dahlgrens bok Lilla Fruntimret och Amor

13 kommentarer:

Evatina-beth sa...

Vilken härlig uppsats!!
Jag blev farmor på nytt för 3 dagar sedan!!!
Kram från Eva

Pettas sa...

Häärligt!:D
Man blir bara glad; hoppeligen så är man en sådan mormor, också!

Kram!

Bloggblad sa...

Mitt barnbarn hade kunnat lägga till: En mormor är bullig och skön...

Jag hör hennes ord för mitt inre öra varje gång jag ser mig i spegeln: Du är så bullig och skön, mormor.

Marskatten sa...

Å vilken gullig liten berättelse!
En riktig hjärtevärmare.

Musikanta sa...

Eva:
Underbart! GRATTIS!!!
Kramar!

Karin:
Visst är det en härlig beskrivning. En hel del stämmer ju faktiskt. Fast jag tror att Mamman är väl så god som mormodern i vårt fall, även om hon varken har glasögon eller tar ut tänderna... Hon läser i alla fall om samma saga 1000 gånger...
Varm kram!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Av barn och dårar... Men du får väl ta det som en komplimang!

Marskatten:
Så roligt att höra av dig igen! Jag har saknat dig. Visst är det en fin liten berättelse - i synnerhet slutklämmen att alla skulle ha en mormor (eller farmor också för den delen)!
Kramar!

Eleonora sa...

Urgulligt - för en som är både mormor och farmor - man blir ju i alla fall uppskattad av de goa barnbarnen.

Tack för din rara kommentar hos mig. Nu kan du se mig i full stass på min blogg. Jag brukar ju inte lägga ut bilder på mig själv - detta är en engångsföreteelse, så passa på att titta så du känner igen mig när vi så småningom kommer att träffas. Go kram till dig

Anna, Fair and True sa...

Gulligt :)

Marianne sa...

Så fint! Fram för mormödrar och farmödrar! : )

Jag skriver inte ut min blogg. Började göra det, men det blir ju så dyrt! Jag har för mig att det finns någon sajt där man kan få det gjort, men jag har inte riktig koll på det där.

Men visst är det väl lite mysigt att fixa i trädgården?

Kram!

Musikanta sa...

Eleonora:
Ska genast in och titta hur fin du är. Jag tror nog jag skulle ha känt igen dig i alla fall, men det kanske blir lite lättare nu. Jag kan snart inte hålla mig från att åka till Stockholm igen, men jag hör av mig innan.
Varm kram från Ingrid

Musikanta sa...

Anna, Fair and True:
Håller med!
Kram!

Marianne:
Jag vet inte hur dyrt det blir, det är ju MM som skriver ut. Men han klagade bara över blanka sidor!

Jag tycker INTE det är mysigt att fixa i trädgården, jag skulle egentligen bott i lägenhet. Men då kunde jag ju inte spela piano eller bada när som helst på dygnet...

Drömmen vore en trädgårdsmästare, för jag tycker ju det är trevligt att ha en fin och välskött trädgård att gå ut i!
Kramar!

Cajsas Faster sa...

Hej, kul att du hittade till mig! Ja, prästen hette Peter.. kom från Norrköping!
Mycket att läsa på din blogg! Spännande med så stor släktträff, vi är så liten släkt så vi skulle inte få ihop så många...
Ha det bra vid tangenterna, Kram Marie

Musikanta sa...

Cajsas Faster:
Jag känner ju igen prästen även om halva ansiktet är skymt...

Jag kände inte många, men bara att träffa min pappas kusiner och se släktdragen som går igen, var en upplevelse.
Om du inte har något emot det lägger jag till dig i mina länkar!
Kram Ingrid