onsdag 19 oktober 2011

Den försvunna solhatten


Jag poserar på gatan i Menton på väg till La Vielle Ville iklädd min förträffliga solhatt från Åshilds postorder. (Bilderna går att klicka större.)

Innan MM och jag åkte till Franska Rivieran i maj köpte jag en solhatt i jeanstyg från Åshilds postorder. Den glömde jag hemma när vi väl reste dit, vilket inte var hela världen eftersom solen då lyste med sin frånvaro mesta tiden. 

Men nu när vi reste tillbaka i september hade Vaervarslet i Norge utlovat solsken alla dagar, så solhatten från Åshild åkte ner i väskan först av allt. Den kom väl till pass. Enda nackdelen med den var att jag måste ta av den varje gång jag skulle ta foto eftersom brättet skymde linsen på kameran.



Här står jag utanför ingången till 11 Rue Longue i La Vielle Ville där jag bodde med mina föräldrar och min bror sommaren 1952.

Det hade naturligtvis varit lätt för mig att glömma hatten lite här och var, i synnerhet när vi åt ute på restaurang eftersom den då i viss mån var ett hinder för matintaget. Men jag tittade noga efter varje gång att jag inte glömt något när vi gick från restaurangen.


På uteservering i Menton med avtagen kamera och solhatt.

Efter några dagar i Nice åkte vi buss igen till Menton där jag tillbringat några härliga somrar i min ungdom. Dels för att se om det allra första hotellet fanns kvar där jag bodde sommaren 1950 – det har jag berättat om här och här – och dels för att besöka La Basilique Sainte-Michel Archange som ligger vackert i La Vielle Ville och som jag tidigare bara stiftat bekantskap med från utsidan när det var kammarmusikkonsert på kyrktorget framför.


Många trappor att gå upp för att komma till Basilique Sainte-Michel...

Vi klättrade uppför alla de minst hundra trappstegen till kyrkan – jag har inget minne av att det var några trappor tidigare, trots att dessa säkert härstammar från medeltiden – jag, under idogt pustande och många vilopauser på trappavsatserna för att fotografera den hänförande utsikten över bukten bort mot italienska gränsen.


Det behövdes många vilopauser innan jag kom upp till kyrktorget.


Utsikten mot italienska gränsen från kyrktrappan.

Kyrkan var till all lycka öppen och trött som jag var, satte jag mig därinne på en av kyrkbänkarna för att vila innan jag satte igång att ta foton av den imponerande interiören.


Interiör från Basilique Saint-Michel Archange i Menton. Kyrkan började byggas 1639 och öppnades för gudstjänst 1653.



Ett helgon vars namn börjar på R. Hittar inte något mer helgon på R. än Reparata, och detta helgon är inte likt henne det minsta...


Den här androgyna ängeln blev min favorit. Tvillingsystern/brodern står på andra sidan altaret.


När MM och jag hade gått nerför alla trappstegen igen till den lilla gågatan i Gamla stan upptäckte jag att jag inte hade någon solhatt på huvudet längre. Visserligen är mitt minne kort men jag kom faktiskt ihåg att jag tagit av mig den för att fotografera och lagt den bredvid mig på kyrkbänken.

MM innan han var tvungen att gå tillbaka för att leta efter min kvarglömda solhatt


Ett mycket positivt drag hos MM är att han har en ängels tålamod med mig när jag tappar bort eller glömmer saker. Otaliga gånger har han utan knot hämtat skor, glasögon, noter eller klädesplagg som jag glömt i olika kyrkor där jag spelat. Nu erbjöd han sig generöst att gå uppför alla trapporna igen till kyrkan - kanske för att han visste att det skulle ta dubbelt så lång tid om jag gick med - för att hämta solhatten om den låg kvar, vilket jag naturligtvis hoppades den skulle göra.

Man stjäl förhoppningsvis inte i Guds hus och en solhatt från Åshilds postorder kanske inte är värd en evig fördömelse. Min solhatt låg mycket riktigt kvar på bänken och allt var frid och fröjd.


Blommande nerium överallt...

Och hibiscus (?)




Kanske lite tips till julgrupper?

När vi kom tillbaka till Nice var det redan ganska mörkt och det var inte läge för någon solhatt längre. Jag hade den i ett stadigt grepp medan vi gick gatan upp till Monoprix för att inhandla lite kvällsmat. Sedan kassörskan slagit in varorna packade jag ner dessa i en plastpåse medan MM betalade.


Place Massena på kvällen i Nice.

På natten vaknade jag plötsligt och hade en känsla av att solhatten var borta igen. Jag hade ju packat ner varorna på bandet med båda händerna – och jag visste att jag hade burit solhatten i ena handen ända tills jag kom fram till varuhuset.

Jag for upp, tände lampan och letade efter solhatten - naturligtvis utan att hitta den.Väckte MM och sa att vi måste gå tillbaka och fråga efter den det första vi gjorde på morgonen när Monoprix öppnade, eftersom jag måste ha lagt den ifrån mig vid kassan.

Han suckade djupt och somnade om, men vaknade igen när jag råkade trampa på fållen till den heltäckande fönstergardinen så att hela uppsättningen föll i golvet med ett brak med mellanlandning på mitt ansikte…

Sedan vi konstaterat att alla mina tänder fanns kvar och ingen satt löst kunde vi somna om relativt lugnade. En svullen överläpp och ett ordentligt blåmärke mellan näsan och överläppen fick jag dock som minne av händelsen. Att solhatten var försvunnen igen tyckte MM inte gjorde så mycket, den påminde honom om sådana som hästar har på sig i skämtteckningar, sa han...


MM fotograferade naturligtvis den nerfallna gardinuppsättningen på morgonen med mig bakom.

När jag steg upp på morgonen var jag tvungen att flytta på stolen där jag hade lagt min resväska. När jag gjorde det ramlade min solhatt ner på golvet – den hade fastnat mellan stolen och väggen. För mig var det ett stort mysterium hur den hamnat där – jag måste tydligen ha satt den på mig innan jag packade ner varorna trots att jag inte hade något som helst minne av det…
Resten av vistelsen fick solhatten ligga kvar i resväskan.

Uppdatering: Tack vare den fantastiska em. har jag hittat namnet på helgonet! Sainte Rita.

18 kommentarer:

em sa...

Jag hittar 242 helgon som börjar på bokstaven R. Lite för många för att räkna upp här - men du hittar alla här:
http://www.catholic.org/saints/stindex.php?lst=R

Margaretha
som gläds åt
att Åshilds
hatt kom till
rätta

Musikanta sa...

Margaretha:
Tack snälla - jag har redan uppdaterat bloggen! Du är helt fantastisk - synd att du inte bor lite närmare så att jag kunde få lite mer hjälp då och då med bloggen :-)!

Ingrid som undrar om du vet om det är hibiscus också på bilden.

em sa...

Nog tycker jag att det ser ut som en hibiscus.
M

Miss Gillette sa...

Jag är alldeles bergsäker på att det är hibiskus. En för mig ovanlig rosa nyans visserligen, men hibiskus tycks finnas i hur många färger som helst.

Men det var mig en skojfrisk reseskildring, hördu! När jag kom till gardinen som brakade ner skrattade jag nästan lika mycket som åt Papphammar när han river ner sina gardiner. Och så den illfundiga solhatten med sin fäbless för kurragömmalekar ...

Tack för dagens gnägg!

Äventyret framtiden sa...

Ett roligt inlägg, snudd på spännande likt en Agatha Christie story. Man visste ju att det skulle hända någonting med solhatten. Att du fick ner gardinen fick mig att tänka på Mr Bean:D och på mig själv, sådant lyckas jag med också. Det är en hibiscus så du kan ta bort frågetecknet:)
Fina bilder och härlig reseskildring om hatten som var på villovägar men alltid kom tillbaka.

Kramar
Karin

olgakatt sa...

Det kan bli en hel följetong om solhatten! Särskilt om inte MM gillar den så kanske han bidrar till några irrfärder?
Ett tips:
Vik upp brättet på ena sidan och näst fast med ett stygn. Då kan du bara snurra hatten ett kvarts varv när du ska fotografera så är brättet ur vägen. Det kan dessutom göra den "piffigare".
Alternativt kan du skaffa en keps från t ex Lantmännen och sätta den bakfram vid fotografering - fast då kanske MM går helt i resestrejk...

Musikanta sa...

Margaretha:
Ja, Det är en typisk pink hibiscus verkar det som - jag kunde ju ha googlat kan man tycka innan jag frågade! Har mest sett knallröda tidigare men själv har jag ju en gul så den finns tydligen i mängder av färger som Miss Gillette skriver. Fanns massor av bilder på nätet...

Eleonora sa...

Roligt, medryckande och lärorikt skriver du min vän - det är en fröjd att få läsa dina inlägg!!

Härliga bilder har du också presenterat tack vare/eller trots Åshild-hatten.

Hoppas allt är gott och bra. Många varma kramisar från
Eleonora

Musikanta sa...

Miss Gillette:
Den heter pink hibiscus efter vad jag har förstått efter bilderna på nätet, som jag ju kunde ha tittat på innan jag la ut min bild!

Det är så lagom roligt att man inte kommer ihåg om man tar på sig en hatt och går hem med den från varuhuset och dessutom lägger den ovanpå sin resväska när man kommit hem :-(. Hade jag druckit vin kunde man ju skyllt på det.

Förmågan att ständigt glömma saker överallt har fått en ny dimension. Numera letar jag också efter saker som jag TROR att jag har glömt som mobiltelefonen första dagen i Nice...

Musikanta sa...

Karin:
Vilken fin rubrik det skulle ha blivit om jag fått din kommentar INNAN jag publicerade inlägget. "Hatten som alltid kom tillbaka." Perfekt!

Nu vet jag också att det är en hibiscus - konstigt att alla visste det utom jag :-)!

Mr Bean och jag har mycket gemensamt. Precis när vi steg av bussen från Menton snavade jag över en upphöjning i gatan (som väl var, var det ingen trafik på den lilla sidogatan just då) och ramlade pladask och slog i både knän och armbåge.

Jag gick nämligen och fotograferade och inte såg jag den lilla upphöjningen inte. Kameran räddade jag i alla fall. Men jag hade många blåmärken dagen därpå om man räknar in det från gardinstången.

Musikanta sa...

Olgakatt:
Synd att jag inte tänkte på det där med kepsen! Jag fick en fin sådan i present av en av mina favoritelever när han slutade sexan som det stod Bergströms ByggAB på. Då hade jag dessutom sparat 79 kr!

Annars ska jag pröva med att sy fast brättet på ett ställe som du tipsade om. Då kanske det blir haute coûture t.o.m.! Hatten fyllde faktiskt sin funktion under den heta middagssolen med sina stora brätten.

Även om MM inte gillar hatten är han förvånansvärt tolerant, med tanke på vad han liknade den vid...

Musikanta sa...

Eleonora:
Jag mår väldigt bra just nu och alla mina blåmärken är borta. Du kan ju läsa kommentaren till Karin ovan!

Det är ju MM som tagit de flesta bilderna av mig i min solhatt - dem hade jag nytta av i mitt inlägg! Den behövdes verkligen när vi var i Menton eftersom det var väldigt hett den dagen, 27-28 grader i skuggen och strålande sol!Jag är så glad att du uppskattar mina små krönikor - då får man inspiration att skriva fler :-)!

Jag lär mig själv en hel del av att skriva - det mesta kan man ju hitta på nätet.

Hoppas att du har det bra själv trots det tråkiga vädret.
Varm kram från Ingrid.

Bloggblad sa...

Den som har svarta herrstrumpor till shorts måste med nödvändighet vara tolerant mot solhattar i alla skepnader!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Han är faktiskt inte den ende som har det - det hade varit värre med vita strumpor till svarta skor eftersom han kategoriskt vägrar att gå i sandaler!

Det värsta jag sett i den vägen var på ett bröllop när en äldre herre kom med blazer och shorts samt svarta skor och strumpor.

Grekland nu sa...

Haha, kan inte låta bli att skratta åt bilden med dej gömd bakom gardinen...även om det kanske gjorde ont när du fick den på dej.Vilka små äventyr ni var med om, både gällande solhatt och gardiner!

Musikanta sa...

Ingabritt:
Jag är ALLTID med om olika äventyr överallt p.g.a. min glömska. Jag blev mest rädd och överraskad när draperiet föll ner med ett brak i mörkret, men nu efteråt kan vi skratta åt det!

Kramar från Ingrid som ofta är mer än lovligt tankspridd...

Suss sa...

Jag skrattade när jag läste om gardinen, det hade kunnat vara jag - smidig som en flodhäst mellan varven, snubblar, sparkar sönder tårna på allt som står ut, tappar och håller på. Jag skrattar för det mesta åt eländet. Det där med hatten var ju också roligt och sen skriver du så lusten att åka till Frankrike växer till sig. Det lär nog dröja, vi har lite andra planer ett tag framöver. Kram och tack för en bra reseberättelse!

Musikanta sa...

Suss:
Tack för rar kommentar. Jag försöker skriva lite om hur jag själv upplever resandet och inte bara visa bilder på opersonliga sevärdheter, även om det är svårt att låta bli ibland.

Tur att det finns andra som också råkar ut för överraskningar ibland - jag ser nästan aldrig ner i gatan när jag går som MM, som alltid hittar pengar och annat där. Han snubblar aldrig heller...

Jag tycker det är extra roligt att åka till Frankrike eftersom jag klarar språket relativt bra. Annars finns det ju massor av andra ställen att åka på semester till!