Den försvunna solhatten

Jag poserar på gatan i Menton på väg till La Vielle Ville iklädd min förträffliga solhatt från Åshilds postorder. (Bilderna går att klicka större.)

Innan MM och jag åkte till Franska Rivieran i maj köpte jag en solhatt i jeanstyg från Åshilds postorder. Den glömde jag hemma när vi väl reste dit, vilket inte var hela världen eftersom solen då lyste med sin frånvaro mesta tiden. 

Men nu när vi reste tillbaka i september hade Vaervarslet i Norge utlovat solsken alla dagar, så solhatten från Åshild åkte ner i väskan först av allt. Den kom väl till pass. Enda nackdelen med den var att jag måste ta av den varje gång jag skulle ta foto eftersom brättet skymde linsen på kameran.

Här står jag utanför ingången till 11 Rue Longue i La Vielle Ville där jag bodde med mina föräldrar och min bror sommaren 1952.

Det hade naturligtvis varit lätt för mig att glömma hatten lite här och var, i synnerhet när vi åt ute på restaurang eftersom den då i viss mån var ett hinder för matintaget. Men jag tittade noga efter varje gång att jag inte glömt något när vi gick från restaurangen.

På uteservering i Menton med avtagen kamera och solhatt.

Efter några dagar i Nice åkte vi buss igen till Menton där jag tillbringat några härliga somrar i min ungdom. Dels för att se om det allra första hotellet fanns kvar där jag bodde sommaren 1950 – det har jag berättat om här och här – och dels för att besöka La Basilique Sainte-Michel Archange som ligger vackert i La Vielle Ville och som jag tidigare bara stiftat bekantskap med från utsidan när det var kammarmusikkonsert på kyrktorget framför.

Många trappor att gå upp för att komma till Basilique Sainte-Michel...

Vi klättrade uppför alla de minst hundra trappstegen till kyrkan – jag har inget minne av att det var några trappor tidigare, trots att dessa säkert härstammar från medeltiden – jag, under idogt pustande och många vilopauser på trappavsatserna för att fotografera den hänförande utsikten över bukten bort mot italienska gränsen.

Det behövdes många vilopauser innan jag kom upp till kyrktorget.

Utsikten mot italienska gränsen från kyrktrappan.

Kyrkan var till all lycka öppen och trött som jag var, satte jag mig därinne på en av kyrkbänkarna för att vila innan jag satte igång att ta foton av den imponerande interiören.

Interiör från Basilique Saint-Michel Archange i Menton. Kyrkan började byggas 1639 och öppnades för gudstjänst 1653.

Ett helgon vars namn börjar på R. Hittar inte något mer helgon på R. än Reparata, och detta helgon är inte likt henne det minsta...

Den här androgyna ängeln blev min favorit. Tvillingsystern/brodern står på andra sidan altaret.

När MM och jag hade gått nerför alla trappstegen igen till den lilla gågatan i Gamla stan upptäckte jag att jag inte hade någon solhatt på huvudet längre. Visserligen är mitt minne kort men jag kom faktiskt ihåg att jag tagit av mig den för att fotografera och lagt den bredvid mig på kyrkbänken.

MM innan han var tvungen att gå tillbaka för att leta efter min kvarglömda solhatt

Ett mycket positivt drag hos MM är att han har en ängels tålamod med mig när jag tappar bort eller glömmer saker. Otaliga gånger har han utan knot hämtat skor, glasögon, noter eller klädesplagg som jag glömt i olika kyrkor där jag spelat. Nu erbjöd han sig generöst att gå uppför alla trapporna igen till kyrkan - kanske för att han visste att det skulle ta dubbelt så lång tid om jag gick med - för att hämta solhatten om den låg kvar, vilket jag naturligtvis hoppades den skulle göra.

Man stjäl förhoppningsvis inte i Guds hus och en solhatt från Åshilds postorder kanske inte är värd en evig fördömelse. Min solhatt låg mycket riktigt kvar på bänken och allt var frid och fröjd.

Blommande nerium överallt...

Och hibiscus (?)

Kanske lite tips till julgrupper?

När vi kom tillbaka till Nice var det redan ganska mörkt och det var inte läge för någon solhatt längre. Jag hade den i ett stadigt grepp medan vi gick gatan upp till Monoprix för att inhandla lite kvällsmat. Sedan kassörskan slagit in varorna packade jag ner dessa i en plastpåse medan MM betalade.

Place Massena på kvällen i Nice.

På natten vaknade jag plötsligt och hade en känsla av att solhatten var borta igen. Jag hade ju packat ner varorna på bandet med båda händerna – och jag visste att jag hade burit solhatten i ena handen ända tills jag kom fram till varuhuset.

Jag for upp, tände lampan och letade efter solhatten - naturligtvis utan att hitta den.Väckte MM och sa att vi måste gå tillbaka och fråga efter den det första vi gjorde på morgonen när Monoprix öppnade, eftersom jag måste ha lagt den ifrån mig vid kassan.

Han suckade djupt och somnade om, men vaknade igen när jag råkade trampa på fållen till den heltäckande fönstergardinen så att hela uppsättningen föll i golvet med ett brak med mellanlandning på mitt ansikte…

Sedan vi konstaterat att alla mina tänder fanns kvar och ingen satt löst kunde vi somna om relativt lugnade. En svullen överläpp och ett ordentligt blåmärke mellan näsan och överläppen fick jag dock som minne av händelsen. Att solhatten var försvunnen igen tyckte MM inte gjorde så mycket, den påminde honom om sådana som hästar har på sig i skämtteckningar, sa han...

MM fotograferade naturligtvis den nerfallna gardinuppsättningen på morgonen med mig bakom.

När jag steg upp på morgonen var jag tvungen att flytta på stolen där jag hade lagt min resväska. När jag gjorde det ramlade min solhatt ner på golvet – den hade fastnat mellan stolen och väggen. För mig var det ett stort mysterium hur den hamnat där – jag måste tydligen ha satt den på mig innan jag packade ner varorna trots att jag inte hade något som helst minne av det…

Resten av vistelsen fick solhatten ligga kvar i resväskan.

Uppdatering: Tack vare den fantastiska em. har jag hittat namnet på helgonet! Sainte Rita.