Kyrkan byggdes om helt och fick en modernare och hemtrevligare utformning. Man avdelade kyrkorummet med en vägg framför koret och lade om taket med träpanel. En ny utmärkt kororgel installerades också. I utrymmet mellan koret och östra ytterväggen finns nu sakristia med kapprum och toalett och övningsrum för kören.
Den lilla flickan som döptes fick namnet Signe Linnéa. En av min mormors systrar hette Signe och en annan Elin. Jag kom ihåg som barn att jag tyckte det var synd om dem att heta sådana gammaldags och i mitt tycke fula namn.
Kyrkan var färdig för återinvigning i maj 1979 och sedan dess pryds kyrkorummet av mosaiker av Bengt Olof Kälde. Den mest framträdande är altartavlan. Mosaiken är bl a gjord av onyx från Pakistan, malakit från Afrika, marmor från Italien, Brasilien och från Kolmården samt Muranoguld. (Citat från nätet)
Eftersom en morbror, som skulle vara fadder till dopbarnet kom en halvtimme för sent – det hade ”hakat upp sig” någonstans på vägen - fick församlingen vänta lika länge på att dopgudstjänsten skulle börja. På begäran av min gamle gode vän, prästen Tore, spelade jag lite olika melodier på den härliga orgeln medan vi väntade. Idas sommarvisa, What a wonderful world och lite annat.
Orgeln i västra Husby kyrka.
Efter gudstjänsten i Västra Husby åkte vi en mil till Östra Ryds gamla vackra kyrka. Den byggdes på 1200-talet som en fästningskyrka, vilket kvarvarande metertjocka murar vittnar om.
Lille Plura döps i Östra Ryds kyrka.
Där var det dags för lille Plura att bli döpt. Här blev gudstjänsten bara fem minuter försenad eftersom Plura bestämde sig för att äta välling strax innan han skulle tåga in i kyrkan med sina föräldrar och faddrar till tonerna av Äppelbomarschen. Två fina namn till fick han – Oscar och Axel om han nu skulle få för sig att byta namn när han blev lite större…
En träskulptur från 1600-talet visar Kristus som världens frälsare med jordklotet i handen.
På båda ställena ville man ha psalmen Tryggare kan ingen vara. För något år sen höll det på att gå riktigt illa just för mig i Västra Husby kyrka. Där hade jag ett dop och dagen innan hade jag haft två begravningar. När jag började spela preludiet till psalmen kom jag på, efter cirka tio takter, att jag höll på med preludiet till Blott en dag i stället. Begravningspsalmen par préférence.
Vid orgeln i Västra Husby kyrka
Jag spelar ju alltid preludierna till psalmerna ur huvudet och utan noter. Båda psalmerna har tonerna d, e, fiss i början, fast i omvänd ordning. Jag kom som väl på detta innan jag började spela psalmen, så det blev ett ganska långt preludium. MM undrade efteråt varför jag spelade ett så komplicerat sådant för ovanlighetens skull…
13 kommentarer:
Elin tycker jag är fint och passar på kvinnor i de flesta åldrar, men Signe är även för mig ett namn för gamla -- tant Signe som trampade orgeln i metodistkapellet, till exempel.
Men min äldsta dotter har också ett sånt där gumnamn, bara det att jag inte uppfattar det så. När hon var ett par år gammal hälsade vi på min dementa släkting på åldis, och denna frågade upprepade gånger vad den lilla flickan hette. Varje gång hon fick svaret spärrade hon klentroget upp ögonen och såg på min lilla dotter, och efter ett tag brast hon i skratt. Jag förstod att en med det namnet i hennes ögon måste vara en gammal gumma, inte ett helt litet barn.
Det är sällsamt hur många bilder man kopplar till namn av olika slag och hur svårt det är att ändra på de bilderna.
signe, vilket gulligt namn att döpa en baby till. Fint att det kommer tillbaka.
Plura däremot...Äsch, jag säger inget ;-)
Alltid kul att läsa om ditt liv som kantor.
Kram!
Det verkar som om Signe är på väg tillbaka som tilltalsnamn - jag har träffat på flera. Trist bara om de kallas för Siggan. Har en känsla av att det är mormors- och mormorsmors generations namn som kommer till heders nu.
Margaretha
em: Namnen lär återkomma i cykler på 80--90 år.
Miss Gillette:
Du får mejla mig vad din äldsta dotter heter - nu blir jag nyfiken!
När min äldsta dotter föddes ville jag att hon skulle heta Johanna. Det var en balettdansös på Operan som hette det. Det här var 1958.
Det blev ett ramaskri i släkten, och förtryckt som jag var på den tiden fick hon heta Anna, nästan lika ovanligt det. Under hela skoltiden var det bara hon som hette Anna på sin skola.
Clarissa, som Mirrens lilla flicka heter, är det väldigt få som heter i Sverige. Så det är ju roligt!
Håller med dig om att Signe låter väldigt gammaldags, men man vänjer sig.
Margaretha:
Signe, Tilda, Tyra och Tora är namn som har kommit igen. Göta och Svea har jag än så länge inte träffat på, men vem vet? Pluras storasyster hette Lilly - också det ett typiskt "tantnamn" kan man tycka...
Stämmer nog att det är ca 100 år mellan namnen. Nästa generation får kanske heta Ingrid och Margaretha :-)!
Ingrid, som gärna skulle vilja heta Camilla som är så där 15-20 år yngre till namnet åtminstone.
Annika:
Det är nog första gången jag hört namnet Signe vid ett dop - men det lär väl inte bli sista gången, antar jag.
Jag kan nog erkänna att jag först trodde jag hörde fel, när jag hörde vad den lille pojken skulle döpas till...
Miss Gillette:
Det är väldigt intressant med förnamn, tycker jag. Säger nästan alltid ungefär hur gamla folk är. Dubbelnamn på pojkar - alltså med bindestreck emellan - t.ex. har jag inte träffat på sedan jag började som kantor 1987.
Roligt att vara med dig på jobb en söndag:).
Det fina i kråksången vad gäller namnen är att de nydöpta förhoppningsvis blir både gumma och gubbe längre fram.
Lilla Signe låter hur rart och ungt som helst i mina öron:)
kramar!
Karin:
Jag är ju så ofta med dig på jobbet, så någon gång kan du ju få följa med på mitt :-)!
Ja, Signe är mjukt och vackert när man har sagt det några gånger. Dop är väldigt roligt att spela på iofs eftersom det alltid brukar vara så många barn med.
Kramar!
musikanta: Johanna ville jag döpa mina tjejer till av nån anledning jag inte alls förstår -- jag har fastnat för det namnet utan att ens ha känt nån Johanna närmare. Men Maken lade in veto mot både det och Susanna (som däremot en av mina allra äldsta väninnor heter).
Förhoppningsvis får du träffa båda mina döttrar i nästa vecka -- då kan de ju presentera sig själva! ;-)
Vad många vackra kyrkor det finns.Synd att de flesta måste hållas låsta när det inte pågår någon verksamhet.
Eva:
Jag håller med dig! Det är bara under några veckor på sommaren som man kan räkna med att komma in och besöka kyrkorna på vardagarna. Synd att man behöver ha dem låsta, men man är ju tvungen att göra det p.g.a. alla stölder...
Kramar från Ingrid
Skicka en kommentar