Julbadet, illustration av min faster Maja
Min salig faster Maja, som förra året skulle ha fyllt hundra, gifte sig aldrig. Hon utbildade sig till folkskollärare och så småningom till speciallärare och bodde nästan i hela sitt liv i Uddevalla. Hon älskade barn och vi var lyckliga när hon kom och hälsade på, i synnerhet på somrarna när hon tog med oss barn och badade eller lekte skola med oss. Tyvärr bröts kontakten mellan henne och mina föräldrar av någon anledning, så jag träffade henne bara mycket sporadiskt när jag blev vuxen.
Något år innan hon dog fick jag ett brev av henne med ett kopierat häfte av några kåserier som hon skrivit i Bohuslänningen. Ett handlade om när man slaktade grisen till jul. Min farfar var ju skolkantor och hade vi sidan av sitt arbete ett litet jordbruk för familjens behov. Några kor, får och en gris hörde till.
Ett annat kåseri handlade om julbadet.
JULBADET - kåseri av Maja Norlén
Nu var det dagen före julafton anno 1913. Jag bodde med far, mor och tre syskon i Dalbäcken Bjurtjärn Värmland. Pumpen på backen var klädd med halm för att inte frysa. Och nu pumpades upp vatten till julbadet och bars i träämbar in i brygghuset där det eldades för fullt under tvättgrytan.
Sen hälldes det varma vattnet i bykkaret och den ena ungen efter den andra skrubbades ren och bars in i stugan insvept i ett uttjänt lakan. Snön knarrade under fötterna, det var gnistrande kallt.
Det kändes härligt att bli så ren från topp till tå. Emellanåt skummades lorten bort från karet och nytt vatten späddes på. Först när alla badat tömdes karet.
Min faster tog studenten i Eksjö 1928, folkskollärarexamen i Stockholm och speciallärarexamen i Göteborg. Hon arbetade vid Uddevallas folkskolor till sin pensionering. Hon var med i Lärarnas helnykterhetsförening, Lärarinnornas djurskyddsförening och i många år kassör för Djurskyddet. Hennes intressen var bl.a. litteratur, sömnad, vävning och KRAV-odling läser jag i Bohuslänningen. Jag vet också att hon var strikt vegetarian under hela min barndom till min mammas stora irritation, eftersom hon inte visste vad hon skulle laga för mat när hon kom och hälsade på.
Hon hade varit en intressant personlighet att lära känna som vuxen...
14 kommentarer:
Jag håller med -- din faster måste ha varit en stridbar och fantastisk mänska. Som flyttat runt en hel del också, inte så alldeles vanligt för hundra år sen. (Och det Bjurtjärn hon skriver om ligger bara några mil från Byn där jag bor! Har du alltså värmländska rötter, eller bodde familjen där tillfälligt?)
Önskar dig en underbar och god jul!
Kram BM
Miss Gillette:
Min farfar ansågs "omöjlig" så han flyttade runt med familjen till otaliga ställen - hade ingen aning om att min pappa hade bott i Bjurtjärn, han var 6 år 1913. Jag vet att han har bott i någon by på Värmlandsnäs och i Tossene samt på en del ställen i Småland.
Har bara varit på Sandgrundet på en körresa och till Mårbacka som bussvärd några dagar för 37 år sen - det är all anknytning jag har till Värmland tyvärr.
BM:
Tack för julhälsningen - jag har lämnat en längre kommentar på din blogg.
Jag önskar dig också en riktigt god och trevlig jul!
musikanta: Jaså -- en sån som inte teg och tog emot allt vad dumt överheten lämpade över honom, månne? Bravo i så fall.
Mårbacka tycker jag du ska åka tillbaka till, de har piffat upp där sen du var där senast och det är ju en intressant bygd på det hela taget, fullt med konst och kultur i varenda buske.
En mycket speciell och modern faster skulle jag vilja påstå. Hon var före sin tid!
Tack rara vännen för det fina egenhändigt förfärdigade kortet som kom idag. Så konstnärlig du är, det kommer att sparas länge!
Huset mitt är städat, granen inne är klädd och pyntet utplacerat och i kyl och frys finns god mat. Nu väntar jag bara på Tomten.
Stor kramis till min kära vän (och MM)från
Eleonora
Miss Gillette:
Min farfar var nog inte lätt att tas med, men han älskade mig högt (äldsta barnbarnet,flicka dessutom och barn till favoritsonen) och jag honom. Han lyckades med farmors hjälp att ge universitetsutbildning till tre barn och rättvis hemgift till den fjärde, hon som inte ville studera.
Kanske man inte åt upp hela grisen själv under de magra åren under första världskriget utan sålde svart - jag kan inte tänka mig någon annan förklaring. Och så att båda var smålänningar förstås. Farmor lärde mig att man kunde vända på manschetter och kragar på skjortor t.ex.
Eleonora:
Ja, min faster var mycket speciell - hur speciell hon var fick jag inte veta förrän jag läste dödsrunan i Bohuslänningen. Jag träffade henne mest som barn och bara några få gånger sen jag blev vuxen tyvärr.
Idag har jag också städat delar av huset eftersom det var ett tag sen jag gjorde det. Vi är ensamma över julen så det är inte mycket mening med att sätta ihop plastgranen, som jag i och för sig alltid har retat mig på.
Julbordet kommer att bestå av grönkålsstuvning och bönbiff för MM och några köttbullar från frysen för mig. Och lite risgrynsgröt som jag för en gångs skull inte brände vid i botten! Det kommer att bli perfekt :-)!
Stor julkram tillbaka från vännen Ingrid.
musikanta: Grisen? Hjälp, vad sa jag nu som inspirerade till detta svar? *skrattar*
God jul!
Miss Gillette:
Fortfarande har jag (och även andra) svårt att förstå hur min farfar och farmor, trots att de inte hade någon egen förmögenhet med sig i boet, kunde skrapa ihop tre universitetsutbildningar plus köpa ett hus i Båstad på en skolkantorslön...
Mysteriet blir aldrig löst, men kåseriet om slaktgrisen gav upphov till en del funderingar om ämnet. Därav den något surrealistiska kommentaren.
musikanta: Nej, det var strongt gjort av dem. Och man kan ana att frun själv fått god inspiration av såna förebilder -- du är ju ingen soffpotatis själv, menar jag.
Miss Gillette:
Nej,lite av deras energi kanske jag har fått från dem även om jag inte är särskilt sparsam...
Ha det gott!
Fin berättelse och jättefin teckning! Vilken skatt att ha sådant kvar.
Karin E:
Det kommer fler inlägg vad det lider.
God fortsättning på julen och ett Gott Nytt År när det blir så dags!
Skicka en kommentar