Bilden från nätet. Bilderna går att klicka större.
Varför är dragspelet och har alltid varit så ovälkommet i s.k. finkulturella sammanhang? Förmodligen för att instrumentet är så förknippat med arbetarklassen. I borgarklassen köpte man piano och lät sina flickor ta pianolektioner. Arbetarna förr i världen hade på sin höjd råd med ett dragspel.
Idag är det omvända världen. Ett dragspel kostar ganska mycket pengar, medan man skänker bort pianon på tidningens annonssidor.
Bild från Pia Olsen i Köpenhamn
I mitt föräldrahem var dragspelsmusik mer eller mindre förbjudet. Även jazzmusiken var tabu för min far. Så fort det spelades någon dragspels- eller jazzlåt på radion, stängdes den ovillkorligen av. När fiolspelarna från Dalarna spelade på midsommaraftonen höll min pappa för öronen. Han tyckte att de spelade falskt, vilket de naturligtvis inte alls gjorde. Det lät bara inte som när någon orkestermusiker spelade fiol.
Vad han aldrig uppskattade var den glädje som dragspelarna och fiolspelarna utstrålade på sina stämmor. Symfoniorkestermusikerna tycker säkert att det är roligt att spela ibland, men för dem är det ett jobb och det gäller att hålla sig så bra man kan till noterna och inte spela fel. Och det är inte säkert att alla skulle kunna spela en melodi utan noter…
Det kan däremot dragspelarna i Dagsbergsgänget som jag är med i. Det är inte många av dem som kan noter. Men, som jag, hör de harmonierna i huvudet och har ett enormt melodiminne. Jag upplever en spel- och sångglädje som jag aldrig känt förut. Melodierna och harmonierna är enkla, men går direkt till hjärtat. Inte undra på att det är fullt hus varje gång vi har en spelning någonstans.
Här är en som tjänat många miljoner på sitt dragspel...
På fredag ska vi spela på julmarknaden i Häradshammars bygdegård på Vikbolandet. Det ska bli roligt!
6 kommentarer:
Så bra det är att åsikterna ändrar om dragspel och saxofon. Jag undrar om inte Sten Broman hjälpte till litet i de allmänna åsikterna vad gällde dragspelet. Han visade ju tydligt sitt förakt. Tyvärr. Stort högmod i mina ögon. Alla blommor skall få blomma! Fint inlägg:)
Kramar Karin
Vad glad jag alltid blir av Benny Andersson, och alltid har blivit! Han verkar vara en helt underbar mänska på alla sätt och vis.
Det vore härligt att kunna spela och improvisera ihop med andra, fast jag tror det tåget har gått för min del. Jag nöjer mig med att sjunga och bli glad av det, och sen får vi väl se om flickorna får smak på nåt instrument vad det lider.
Vilken tid framträder ni på fredag?
Det finns nog en del instrument jag inte tycker om, annars är det kanske snarare så att det är olika musikstilar man tycker om eller ogillar.
Margaretha
som varken kan spela saxofon eller dragspel, men gärna skulle vilja behärska saxofonen
Karin:
Jag är tyvärr inte säker på att åsikterna om dessa instrument har ändrats särskilt mycket i vissa kretsar...
Men jag tror att Benny Andersson har gjort mycket för att det har blivit mer populärt!
Sten Broman ska jag återkomma till i ett senare inlägg :-)! Bra att du påminde mig!
Kramar!
Miss Gillette:
Jag la in det här videoklippet dels för att befästa mina nyvunna kunskaper, dels för att visa vilken glädje de här gossarna framför musiken med. Det är INTE spelat, det syns! Det är ingen som skulle tro att det är en multimiljonär som står där och spelar dragspel om man inte visste om det...
Det räcker med att sjunga i kör - att musicera tillsammans är bra mycket roligare än att sitta hemma själv och öva på något instrument. Det finns väl någon barnkör där tjejerna kan vara med i så småningom, eller?
Vikbolandsjul (det är marknad också som pågår hela dagen) börjar för oss kl. 17.00 i Häradshammars Bygdegård på Vikbolandet.
Margaretha:
Jag hade också tidigare väldigt bestämda åsikter vilka instrument jag gillade och vilka jag inte gillade.
Nuförtiden kan jag nog säga att jag tycker om alla i rätt sammanhang. Jag kan t.o.m. uppleva en viss tjusning med de kinesiska stränginstrumenten trots det för mina öron säregna ljudet.
I och för sig är det inte så stor skillnad på orgel och dragspel :-)! Men, som du så riktigt påpekar, det är nog egentligen inte instrumentet man ogillar utan själva musikstilen...
Det är underligt att inte saxofonen fått mer plats i nutida tonsättares verk - det är ju trots allt huvudinstrumentet (tillsammans med trumpeten) i jazzmusiken...
Skicka en kommentar