Lissan med sin älskade husmus som hon har ritat och målat av. (Bilderna går att klicka större.)
Det är en mycket glad och stolt mormoder som kan presentera den sista konstnären av de tre yngsta barnbarnen i
Veckans Clarissa. Hon kallas alltid för
Lissan men vet om att hon egentligen heter
Clarissa och säger det när man frågar henne vad hon heter. Hon är precis tre och ett halvt år så det är ganska förvånansvärt (tycker mormor i alla fall) att hon kan rita och måla så pass bra.
Konstnärlig frihet!
Hade Yves Klein levt hade han varit avundsjuk... Mer om Klein kan man läsa här.
Konstverket pryder sin plats i fönstret på förskolan
Det här är en originaltavla av den berömde konstnären Yves Klein. Den heter Monochrome.
Det här är en originaltavla av den berömde konstnären Yves Klein. Den heter Monochrome. 
34 kommentarer:
Jättebra gjort av den söta dockan! Ditt barnbarn, menade jag.
Kram, Gerd
Visst är det förvånansvärt bra tecknat! Alldeles oavsett om det är ett barnbarn eller ej. Helt objektivt alltså.
SÅ bra ritat av henne.
Alla dina barnbarn är så konstnärliga. Men så har de ju att brås på också...
Kramar!!
Gerd:
Kul att någon mer än den partiska mormodern tycker det!
Kram från Ingrid
Hans:
Läs kommentaren ovan :-). Ja, jag tycker hon är ovanligt tidig. Men så har hon ju också två ritande och målande storebröder.
Ingrid
Annika:
Det kanske inte så mycket beror på arv etc. utan på att föräldrarna intresserar sig, sätter kritor och färger i händerna på barnen och ritar och målar med dem. Som sagt ovan, hon har sina storebröder också som gillar att rita och måla.
Kram från Ingrid
Instämmer Ingrid, väldigt duktig för sin ålder? Och noggrann, märks att hon tagit uppgiften med största allvar!
Ja det var fantastiskt målat av en liten tjej! Förstår att mormor är stolt! :)
Den blå tavlan har jag sett på Louisiana. Hade tur och gick där med en av körens konstkännare och lärde mig att se en del konst med andra ögon.
Kul att Lissan fick lite mer utrymme i din blogg!
Jag tycker faktiskt att Clarissas tavla är betydligt vackrare än Kleins. Dessutom är hon ju uppklädd som prinsessa. Var det tor vid vernissagen? Ha det gott
Så snyggt namn både som tilltal + som smeknamn. Attans vad hon var duktig på rita ... vad månne bliva ;.)
/kram
Anna:
Ja, hon är förvånansvärt noga för att vara så liten. Inte många strevk som kommer utanför.
Kram
Cissi:
Ja, det är ju faktiskt inte ens egna barn. Då har man ju rätt att vara både glad och stolt tycker jag.
Kram
Bloggblad:
Klein är lite konstig med sina installationer, som att han lät modeller rulla sig i blå färg och kastade sig ut genom ett fönster. Men den blå färgen känner man ju alltid igen i alla fall. Ska se om jag kan komma på någon egen färg så småningom - lite enklare att måla tavlor då!
Det har ju inte HÄNT så mycket tidigare med Lissan som med pojkarna men nu börjar det verkligen. Hon ska ju gå med i Lilla Akademiens lördags- eller söndagsverksamhet till hösten så då blir det nog en hel del inlägg till.
Hon är ju en företagsam dam som klädde på sig stövlar och overall häromdagen, klättrade över staketet på förskolan och gick hem till mamma som hon visste var hemma eftersom Caspar var sjuk. På förskolan hade de inte märkt det! Skandal!
Gunnel:
Haha. Men Klein skulle nog gillat hennes mus.
Vi får nog ha vernissage när jag kommer upp nästa gång. Utställning med alla barnens tavlor, läsk (som de aldrig dricker annat än till fest) och tilltugg. Jag får utrusta mig med ett antal tjugor, de är väl inte gratis antar jag. Jättebra tips!
Kram
Anna:
Streck ska det vara förstås!
Spanaren:
Det skulle ju helst vara ett namn som började på C som de andra barnens. Och som uttalades som K. När jag var i London i min ungdom och läste engelska på UC handlade en hel termin om Clarissa, en bok som skrevs av Samuel Richardson. Sen dess har jag alltid tyckt att namnet var vackert. Det är även gångbart utomlands. Kul att Mirren och Mirrmaken nappade på förslaget.
Ska bli kul att hon är med och ritar nästa gång jag träffar barnen. I december förra året ritade hon bara streck hursomhelst. Gärna utanför papperet på bordet också :-)
Kram
Helt underbar teckning av en söt konstnär!
Hannele:
Roligt att vi är överens :-).
Kram
Med all rätt kan du vara stolt. Så liten och kan rita så bra, för mig verkar det lite ovanligt.
Söt är hon också, mycket.
Jag gillar hennes fina klänning, det är fest på gång.
Trevlig kväll.
Kram från wioletta.
Tack för ditt fina svar här inne goa vän :-) Måste vara kul att se sina målargener få gå vidare via dina barnbarn/ kram
Lilla söta Lissan - vad duktig hon är!
Kram från
Eleonora
Hon är verkligen jätteduktig! Tror hon brås på mormor :)
Kram
Det är verkligen roligt när man upptäcker olika talanger hos barnbarnen. En gåva att ha med sig under hela livet. Min Filippa tecknar och målar och Fabian sjunger och spelar. De är vuxna nu men fortsätter att utöva sina färdigheter.
Kram /Kerstin
Wiolettan:
Det är en Rapunzelklänning som hon är mycket förtjust i som Lissan har på sig. Egentligen en utklädselklänning men som hon ofta har på sig ändå.
Jag, som har varit lärare i så många år och har haft nästan samtliga bildlektioner på alla skolor (mellanstadiet), har faktiskt inte sett någon så ung som har ritat så pass bra. Får väl se om det håller i sig.
Kram från Ingrid
Spanaren:
:-). Mirren (yngsta dottern) har ju också alltid tyckt om att rita och måla. Hon var alltid försökskanin hemma när jag planerade mina bildlektioner på mellanstadiet. Gillade hon att rita och måla det som jag planerade brukade de andra eleverna också göra det.
Så det är nog inte så mycket en fråga om gener utan mer om träning. Fast visst är det roligt att hon har fört över detta intresse till barnbarnen!
Kram från Ingrid
Eleonora:
Skönt att det inte bara är mormor som tycker det.
Kram tillbaka
Anki:
Du måste läsa kommentaren som jag skrev till Spanaren. Jag är glad att jag har fört vidare mitt eget intresse att rita och måla till både dottern och de yngsta barnbarnen. Även några av de äldsta barnbarnen är duktiga "konstnärer" också.
Kram
Kerstin:
Det är ju det man hoppas på, att dessa intressen följer med när barnen blir äldre. Min 50-åriga son har mycket roligt med sitt rockband på fritiden ibland och hans dotter sjunger och dansar i en show som åker omkring och uppträder lite överallt på olika fester. Även detta på fritiden förstås.
Äldsta yngsta barnbarnet går på Lilla Akademien i Stockholm och lillebror väntar på besked att han också har kommit in. Så nog är det fullt av musik och bild i de hemmen alltid.
Kram från Ingrid
Himla söt unge! De där "monochrome"-mästerverken ger jag däremot inte mycket för.
Vilken liten duktig konstnär!
Vad blir det av henne när hon blir stor? Jag förstår att du är stolt mormor.
Kram, Ingrid
Aina:
Läser just nu din senaste bok och har mycket nöje av den.
Synd att man inte kommer på en egen färg som man kan måla heltäckande tavlor med och tjäna stora pengar...
Ingrid
Ingrid:
Hon är duktig på allt så det vet man inte vad det blir av henne. Hon är särskilt intresserad av pedagogiska mattefilmer, haha.
Kram från Ingrid
Skicka en kommentar