onsdag 27 april 2016

1268 David - In memoriam

Gårdagen gick i sorgens tecken. Mitt äldsta barnbarn, som drabbades av psykisk sjukdom i tonåren valde att avsluta sitt liv i början på april. Begravningsgudstjänsten ägde rum i Tullinge vackra kyrka och blev en mycket sorglig, men vacker och stämningsfull högtid.


David blev 26 år. Mamma Anna tog fotot.

Förutom släkt och nära vänner var kyrkan full av gamla skolkompisar, grannar och lärare. Gudstjänsten inleddes med Björn Afzelius Du är det finaste jag vet. Efter det höll prästen Christina ett fint och personligt griftetal som gick direkt till hjärtat.


Anna hade ordnat en utställning av alla Davids tavlor. 

Min son Kalle och Annas bror sjöng Tears from Heaven till eget gitarrackompanjemang och som avslutning spelades en sång som David hade tyckt om på CD. Psalmerna som vi sjöng var 190 - Breda dina vida vingar, 248 - Tryggare kan ingen vara och 201 - En vänlig grönskas rika dräkt.


Runt den vita kistan var ett hav av blommor och framför den och vid väggarna på sidan hade Anna ordnat med en utställning av några av Davids teckningar. Det var första gången jag såg många av dem - David hade inte velat visa dem tidigare. Det känns bittert att en sådan begåvning inte fick utvecklas i lugn och ro. Nu är de dock ett fint minne av David. Här nedan några smakprov på hans konst.








Efter att vi tagit avsked av David gick de närmaste anhöriga och vännerna till församlingshemmet där vi blev bjudna på god smörgåstårta. Anna höll ett litet tal som andades hopp om framtiden. Det kändes som att hon äntligen fått ett sorts avslut på de tidigare veckornas sorg och förtvivlan och att hon började att kunna se framåt igen. Sorgen och saknaden kommer naturligtvis alltid att finnas där för oss alla även om den inte blir så akut som den är just nu.


Vi säger ett sista farväl när begravningsbilen kör bort med David.




Davinia, nära vän till Anna, Anna och prästen Christina som varit ett stort stöd för henne under dessa veckor. Det är här som David ska få vila och där hans gravsten kommer att stå. 

Det känns svårt att skriva det här, men samtidigt känns det nödvändigt att bevara minnet av en fin och känslig pojke som drabbades så svårt av sin sjukdom att han inte orkade leva längre. Sov gott David!

  Varför?

21 kommentarer:

Karin sa...

Dessa obevekliga psykiska sjukdomar som drabbar så blint och som fräter ner livsviljan långt mer än de rent fysiska sjukdomarna gör.

Så oerhört sorgligt och ändå, så vackert beskrivet.

Musikanta sa...

Karin:
Tack Karin - kände att jag måste skriva något för att han inte ska glömmas bort.
Ingrid

Västmanländskan sa...

Mitt varmaste deltagande! Kram!

Tredje året i Hjo sa...

Stort att du väljer att skriva om en så olycklig händelse. Så svårt och sorgligt.

Annika sa...

Han var fantastiskt begåvad!!! Sorgligt att han inte ville visa något av det, att han kanske inte tyckte att det (eller han själv) dög.

Så svårt för de som blir kvar när någon väljer i sluttampen att inte leva vidare.
Vi har också någon - inte i mina närmsta cirklar men definitivt tillräckligt nära - som tog livet av sig för inte alltför längesen. Jag ser på sociala medier hur djupt hans närmsta familj och många många vänner sörjer honom och jag undrar om han hade förstått när han kände sig ensam, trasig, och misslyckad hur oerhört älskad och värdefull han var, att han inte egentligen behövde göra eller vara något speciellt för att bli älskad.

Fint att begravningen blev vacker och stämningsfull och bra att din dotter verkar ha många omkring sig som stöttar.
Kram.

Bloggblad sa...

Håller med ovanstående om att det är fint skrivet. Det är viktigt att man inte tiger och gömmer det här svåra. Jag träffade bara David som liten rödhårig kille hemma hos dig. Sorgen kommer förstås att finnas kvar, men inte all den oro som säkert varit tung många gånger.

Ronny sa...

Jag blev djupt gripen av dina ord och bilder men kan inte formulera något tröstande, hur gärna jag än ville. Kan någon? Jag kan bara beklaga tragedim och sorgen; din - och de än närmare ståendes.
Ronny

Pettas sa...

Så fint du återger allt detta Ingrid!
David kommer inte att glömmas av någon av er, han lever vidare i era hjärtan för evigt och kommer att vandra vid sidan om er på något sätt, alltid.
En fin konstnär var han. Också. Ni har det
Jag tänkte på dig och din familj flera gånger igår. En mörk dag som ni ändå lyckades göra ljus och vacker för att hedra
den kära saknade

En varm innerlig kram

Karin

Anki sa...

Så fint skrivet av dig - så starkt att du orkar förmedla detta.
Han var verkligen konstnärligt begåvad - så synd att han inte ville visa sin konst...
Begravning av aldrig roligt, men blir ändå ett slags avslut så man orkar se framåt.
Varma kramar till dig Ingrid.

Tove Olberg sa...

Ingrid, så vackert så ögat blir vått ....
Tack för att du delade med dig - livet har så mycket mörker som behöver belysas och det har du gjort med inlägget här!
Vilken fantastisk begåvning och så fint av Anna att göra utställningen!
Kram

Musikanta sa...

Alla:
Nu har jag läst alla era fina och tröstande kommentarer med tårar i ögonen. Tack alla! Det kändes skönt att få skriva det här inlägget trots att det var jobbigt. Man slipper frågor i fortsättningen och kan gå vidare. Det är så mycket man inte förstår - att en snäll, begåvad och rar kille med en så konstnärlig begåvning ska drabbas av detta hemska medan...Livet är orättvist!
Ingrid

Ingrid sa...

Så sorgligt att en så begåvad ung man drabbats så svårt av psykisk sjukdom att han inte orkade med livet längre! Ditt inlägg är så vackert och rörande. Jag förstår att det kändes svårt att skriva det, men också viktigt för dig och din familj att få berätta, att inte bara låta honom försvinna i tysthet.
Varm kram, Ingrid

Eleonora sa...

Så underbart vackert du här avslutar barnbarnets sista dag. Det andas värme, medkänsla och också förståelse för hans sjukdom, den som han inte orkade leva med. Kära Ingrid - en varm kram till dig och Kent.

Eleonora

Klimakteriehäxan sa...

Så skicklig han var! Så trist att han inte finns kvar! Kram!

Musikanta sa...

Ingrid, Elonora och Aina:
Tack för era värmande och tröstande kommentarer. Det känns skönt att ha fått en så fin respons på inlägget så att man kan gå vidare och leva för de levande, som prästen sa i sitt griftetal.
Kram till er alla.

Martina sa...

Så fruktansvärt! Vilken fin utstrålning och begåvning! Jag beklagar detta av hela mitt hjärta.

Annika sa...

Ingrid!
Skickar stora kramar och de varmaste tankar.
Jag beklagar ur djupet av min själ.
Du har skrivit så vackert här, och visar sådana talande bilder.
Återigen, tankar och kramar och hopp från mig.

Ditte sa...

Tack för dina fina och känslosamma ord och minnet av David kommer för allid att finnas kvar.
Så fint med hans teckningar i kyrkan och i dem fanns han med hos er alla. En del av Davis komer alltid att finnas kvar och på olika sätt.
Det är så overkligt och hemskt att en ung människas skjukdom får den att välja avsluta sitt liv.
Jag förstår att det blev en mycket vacker begravning men att ta farväl av en ung människa, sitt barnbarn är helt ogreppbart.
Stor kram och många tankar från mig.

Anna/notonmusic sa...

Ett väldigt fint inlägg om David, jag beklagar verkligen det tråkiga som har hänt av hela mitt hjärta. Jag har varit på två begravningar i vår, där samma val om att avsluta livet i förtid har varit anledningen. Det är så oerhört tragiskt, båda dessa var också konstnärliga. Det är som att begåvning och en innebeboende skörhet hänger ihop ibland. En kusin till den ene höll ett tal om att vi MÅSTE börja prata öppet om psykisk sjukdom. Det är fortfarande så oerhört laddat. Det är väldigt svårt att acceptera att det slutar så här hur mycket det än är deras egen vilja. Och unga personer alldeles särskilt. Alla varma tankar till dig och de dina Ingrid. Stor kram

stinahellstrom sa...

Så fint Ingrid! Tänker på er i er sorg.
Kram Stina

Gunnel sa...

Så vackert du skriver. Jag förstår att det är en svår tid för er nu. Sänder många kramar.