torsdag 10 november 2016

1348 Barngarderoben 1947

Bland mina gamla Bonniers Veckotidningar hittade jag en mönsterjournal - Barngarderoben - från 1947. Den hade tydligen lagts in som bonus i någon av mina veckotidningspaket som jag köpt. Den är från 1947, det år som jag fyllde 11 år.


Barngarderoben från 1947 med mönster till barnkläder. (Bilderna går att klicka större.)

Mirren - yngsta dottern - berättade just hur hon köpt vinterkläder till alla tre barnen eftersom det mesta var urvuxet och utslitet. Härliga varma fleecejackor, överdragsbyxor, andra varma byxor, mössor och vantar. När jag var barn fanns det mycket få barnkläder att köpa färdigt. Ett par gånger om året kom det hem en hemsömmerska som sydde upp en del kläder till mig och mina bröder. Min mamma var inte road av att sy.


Småpojkarna i kortbyxor och de äldre i långbyxor eller golfbyxor, som också var populärt på den tiden. Mest grönt och brunt till pojkkläderna. 


Samtliga flickor på bilderna är barbenta. Strumpyxor fanns inte på den tiden utan man hade strumpor med strumpeband som satt fast i ett linne.

Den största skillnaden mot idag, när jag ser på de här bilderna, är ju hur olika pojkar och flickor var klädda. De kläder som Mirren handlade går lika bra att ha på sig för pojkarna som för minsta flickan när pojkarna växt ur dem. Om de inte är utslitna då, förstås. Glada färger på jackorna, på vantarna och mössorna. Många rosa plagg till alla barnen - favoritfärgen för sjuåringen Caspar.


En sådan grå overall som flickan till höger har i bilden, hade jag när jag 12 -13 år och åkte skidor och skridskor. Jag var mäkta stolt över den även om den inte var särskilt varm. Tror att den var sydd i gabardin.

Det fanns inte i sinnevärlden då att flickor skulle kunna ha långbyxor förutom till vintersport. Eller att även små pojkar kunde ha långbyxor. Det skulle inte pojkarna ha förrän de var elva, tolv år tycker jag mig se i den här mönsterjournalen. Att inte flickorna och de små gossarna frös sig blåa om vintern i sina kjolar och kortbyxor fick jag förklaringen på i tidningen. Där fanns det mönster till stickade damasker.


Kallt om benen?


Här ovan har faktiskt några av flickorna damasker. För övrigt var det trekvartsstrumpor - som vi sa på den tiden - eller barbent som gällde. Tidigt på våren till långt fram på hösten. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag, nio år gammal, frös en valborgsmässoafton iklädd min nya lilla vårdräkt med bara en blus under och med kortstrumpor.


Trilla liten bulla gjorde tydligen bara flickorna också. Tänker på hur roligt mina barnbarnspojkar tycker det är att baka bullar...


Det var ju bara några år efter kriget och man slängde ingenting utan sydde om. Här är exempel på hur man kunde få gamla kläder att bli till nya barnplagg.


Många stickmönster finns också med. Här är ett stickat underställ till en pojke i ylle och damasker till en flicka. Undrar om det kliade eller om garnet hade blivit lite mjukare vid den tiden.


På Gusums bruk några mil från Söderköping tillverkade man blixtlås till hela Sverige. Numera är hela bruket rivet efter att ha stått och förfallit i många år. Här kan man läsa om hur det såg ut 2009 innan allting revs.

8 kommentarer:

Annika sa...

Kul med barnkläder genom tiderna. Jag tittar ju på "Call the Midwife" ibland om London precis efter kriget och där har läkarens son, Timothy, en diskussion med sin pappa om att han vill ha långa "vuxenbyxor" snarare än knäbyxor. När mamma var liten - hon är född 45 - så var de också väldigt sparsamma med kläderna. Hon hade ett eller två par klädesplagg som hon använde till hon växt ur dem eller de blivit för slitna. Först då fick hon nya. Önskar att vi var lite mer sparsamma nuförtiden. Mer exakt så önskar jag att jag själv inte var så köpbenägen utan kunde skaffa mig den vanan att ha ett par ombyten och nöja mig med det jag har (när det är i bra kvalitet) istället för att komma på iden att köpa en jädra massa nya saker hela tiden, en del av det som jag sen inte använder speciellt mycket....tänk så mycket pengar jag skulle kunna spara på det sättet!
Kram

Tove Olberg sa...

Så du har plockat ur dina gömmor igen och vad ser jag om inte barnmode från 1947 - minsann! Och visst ser jag även från denna tid att det finns ett stråk av vuxet mode i det ritade. Barn i vuxen tappning om än praktiska och bra kläder. Jag har nämligen haft åsikten att barnkläder i dag och sedan en längre tid är som vuxnas. Inget är bättre än då en får omvärdera sina uppfattningar. Modekläder till liten och stor. men visst finns det barnkläder till barn av god kvalitet också. och vad vet jag som inte på länge köpt barnkläder hihi.
Uppskattar dessa inlägg om Bonniers!
Må gott!
Kram

em sa...

Även om det här var före min tid, så känner jag igen en del. Det här barnmodet hängde nog i en bra stund. Fast själv är jag uppväxt i långbyxor - men de fick inhandlas på avdelningen för gosskläder, eftersom flickor inte förväntades kläs i byxor. Och även tidigare fanns undantag, min mamma fick en grå sportdräkt (tvådelad med byxor), i grå vadmal som hennes mormor, född 1856, som var skräddare sydde. Lägg till det att hennes hår var shinglat. (vi tycks alltid ha lånat in engelska ord!)
Margaretha

Musikanta sa...

AnnikaCA:
När jag var liten lappade och lagade man kläder som gick sönder. Numera slänger man dem bara. Håller med dig om att man borde införa köptvång för sin egen del. Garderoben bara sväller med kläder som man kanske knappast använder. Jag har ju mina favoritplagg som jag alltid använder - kunde ju räcka med dem.
Det bästa är ju att försöka låta bli att besöka modeaffärerna när man är i stan och handlar. Men man vill ju gärna "titta" lite och så åker man dit. Jag dövar mitt samvete lite genom att skänka bort en hel del bra och användbara kläder till Lettland. Har jag inte använt dem på tre - fyra år så åker de iväg. Jag har också gett upp hoppet om att bli smalare...
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Tove:
När jag växte upp fanns det egentligen inga barnkläder utan bara en miniversion av vuxenkläder som du skriver. Inte förrän jag var 13 - 14 år kom det ett speciellt tonårsmode. Dessförinnan hade mamma låtit hemsömmerskan bland annat sy om klänningar som hon hade tröttnat på. Fortfarande i mitten på 50-talet när jag pluggade i Stockholm kommer jag ihåg att jag hade dräkt och pumps på mig under hela vinterhalvåret. Som jag frös...
Dagens barnkläder är praktiska, varma och med glada färger. Dessutom unisex vilket ju är otroligt praktiskt eftersom syskon kan ärva kläder av varandra. Jag är ju uppdaterad eftersom jag fått små barnbarn på ålderns höst :-).
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Margaretha:
Vilken fantastisk mamma som köpte långbyxor till dig trots att det inte ansågs lämpligt för flickor! Jag förmodar att dina kompisar var mäkta avundsjuka. Som sagt, långbyxor fick man till nöds ha i sportsammanhang när jag var liten. Bra mormor också som såg till att din mamma inte frös på vintern. Jag har för mig att jag hade tjocka stickade strumpor på vintrarna som kliade väldigt.
Ingrid

Ditte sa...

Vad roligt att se dessa barnkläder. Vet att mamma köpte mönster och sydde till mig och hon ville alltid att jag skulle ha "det senaste". Tursamt tyckte hom det var fint med knästrumpor och sockor till klänningar så jag slapp oftast kliande strumpor som skulle fästas med strumpeband. Bra så!
Eftersom jag delvis växt upp i nOrge var det ju mycket skidåkning somgällde och jag minns att det då fanns varmaunderställ som mamma köpte. Dessa fanns i början av 50-talet inte i Sverige.
Vad roligt att du har denna katalog/tidning kvar.
Kram!

Klimakteriehäxan sa...

Kul tillbakablick. Jag föddes samma år som tidningen kom ut, så något hade kanske förändrats när jag skulle kläs på. Men ändå hög igenkänningsfaktor.