I entrén till Liljevalchs. (Bilderna går att klicka större.)
Sedan dess har jag sett de flesta programmen på TV med Lars Lerin och förvånas över att denna berömda konstnär verkar vara så lite påverkad sin berömmelse. Hans vänliga och stillsamma framtoning gör att man nästan har svårt att tro att han har producerat så oerhört mycket till mycket höga priser. Han är dessutom författare. Han har t.ex. skrivit omkring 50 böcker som han också har illustrerat. Här kan man läsa mer om honom.
Några av hans jättelika akvarellmålningar har jag sett på Sandgrund i Karlstad, som t.ex. björkskogen och bokhyllorna. Men det mesta var nytt för mig. På Liljevalchs fanns ett helt rum med målningar från krigets Syrien som man inte kunde undgå att beröras av. Så här står det på ett anslag på väggen bredvid: "Det går inte en dag utan att vi ser overkliga bilder som hastigt flimrar förbi i tv-rutan. Vi noterar förödelsen i Syrien, men den är alltför stor så vi stänger av och går vidare. Lars Lerin får oss att åter se."
Mirren, som inte sett utställningen i Karlstad var glad över att jag tog med henne till Liljevalchs. Det är skillnad att se målningarna i verkligheten och inte bara som illustrationer i böcker. Jag kommer ihåg hur överraskad jag blev över den gigantiska målningen av bokhyllorna som jag bara sett på liten bild i en bok tidigare.
Mirren begrundar en av bokhyllemålningarna som täcker en hel vägg.
Det är sällan man ser några människor på Lerins akvareller, men här hade han med några stycken porträtt av unga, vackra män som man kan se till vänster i bilden.
Han är ofattbart skicklig, Lars Lerin, också när han målar båtar och fåglar.
Målningen nedan av ett hyreshus och dess invånare hör till hans mest berömda. Den får avsluta denna lilla exposé. Utställningen pågår till den 9 september så det finns fortfarande tid att se den. Mer om den kan man läsa här.
På kvällen hade Mirren biljetter till Glucks opera Orfeus och Eurydike på Confidencen vid Ulriksdals slott. Det blev en fin avslutning på dagen.
Confidencen vid Ulriksdals slott.
Väggmålning i ett av rummen. Kjerstin Dellert, som varit eldsjälen i återuppbyggandet av teatern, i mitten.
Det ständigt dukade bordet övervakas av en betjänt.
Fullsatt i salongen som synes. När operan var slut gick det bra att fotografera.
4 kommentarer:
Vilka härliga upplevelser för dig under Stockholmsbesöket! Och vilka duktiga barnbarn du har! Jag kikar in lite då och då i din blogg, men det har varit ont om tid för kommentarer. Kanske blir bättre nu när sommaren är över (säger den ständiga optimisten). I dag ska jag ta emot kaffegäster i hembygdsgården på eftermiddagen och berätta lite för dem. Det är våra gamla från ålderdomshemmet och daggäster där som får en utflykt tack vare en ideell förening "Omtanken". Det ska bli så trevligt!
Kram från Kerstin
Kerstin:
Jag har också varit dålig på att kommentera hos mina bloggvänner. När jag äntligen har fått iväg ett inlägg har jag suttit ganska länge vid datorn och måste göra något annat.
Det händer alltid mycket på Stockholmsbesöken. Mirren prenumererar på biljetter som blir över till diverse evenemang, det är därför som vi kommer iväg på så mycket trevligt. Jag vet inte riktigt hur det fungerar men man betalar en viss summa varje månad och sen gäller det att hänga på låset när biljetterna läggs ut på nätet.
Jag vet att du har mycket att göra i din hembygdsförening - det är viktigare än att sitta vid datorn. Men det är roligt att du tittar in ibland.
Kram från Ingrid
Jag är också mycket förtjust i Lars Lerins målningar. Att han skrivit så många böcker visste jag däremot inte. Kram
Har nu också varit på utställningen. Mycket imponerande. Visste inte att han skrivit så många böcker
Kram kram
Skicka en kommentar