Interiör från Östra Eneby kyrka i Norrköping.
Östra Eneby kyrka är den äldsta byggnaden i Norrköping. Det är en vacker gammal kyrka där man har tagit fram kalkmålningar i taket. Inte så tydliga som i vissa andra kyrkor, men man kan i alla fall få en föreställning om hur det kunde sett ut på 1100-talet då kyrkan började byggas.
Östra Eneby kyrka i Norrköping sedd från kyrkogården.
Det första dopet var ett helt vanligt svenskt dop och förlöpte ungefär som vanligt. Alla kom i tid och ingen pratade under akten utom prästen och ingen pratade heller i mobil. Vid det andra dopet skulle jag ackompanjera en solist som lovat vara på plats en halvtimme före dopgudstjänsten för att vi skulle hinna öva sången tillsammans.
Den här svenska familjen hade sju barn tillsammans - lilla Indra som döptes var deras första gemensamma barn. Alla barnen är med när Margareta döper deras yngsta lillasyster.
Hon skulle sjunga The Greatest Love of all, låten som Whitney Houston har gjort berömd. Jag blev mycket förtjust i sången som jag skam till sägandes aldrig hade hört förut. Jag lyckades leta reda på noter som fanns på biblioteket i Norrköping och satte igång - först att lyssna till sången på Youtube och sen att träna den på flygeln hemma. Solisten ville också ha den sänkt ett tonsteg vilket jag också lyckades med.
Maria sjunger The Greatest Love of all med den äran.
Men jag var förstås lite nervös eftersom låten är ganska komplicerad med repriser och tonartsändring. Maria, som skulle sjunga sången, kom tio minuter innan dopet skulle börja. Men hon visade sig vara en alldeles fantastisk sångare så trots att hon var sen klaffade det redan från början.
Dopföräldrarna med faddrar efter att Melania döpts.
Dopföräldrarna och de flesta anhöriga var syrianer, liksom på det följande dubbeldopet, men barnen döptes enligt den svenska ritualen. Några syrianska seder bröt dock mot den svenska traditionen. Barnet som skulle döpas bars fram till dopet av gudmodern om det var en flicka och av gudfadern om det var en pojke. Efter att barnet blivit döpt utbrast omedelbart ett förfärligt hallåande från församlingen vilket jag först trodde var något sorts alarm. Lät ungefär som när vi gjorde indiantjut som barn.
Margareta har just döpt Lilja vid den sista dopgudstjänsten. Kristian som är skymd av de andra barnen väntar på sin tur.
Samma hallå utbröt också vid den sista dopgudstjänsten, där också föräldrarna och de flesta i församlingen var syrianer, men då var jag beredd. Dessa gudstjänster var inte så stela och formella som de svenska dopgudstjänsterna brukar vara utan församlingen deltog med både applåder och kommentarer. Man gick också fram och tillbaka under gudstjänsten för att fota med mobilen, vilket syns på videosnutten som Kent spelade in med Maria och mig.
Det vackra koret i kyrkan.
Det var en härlig stämning och helt omöjligt att reta upp sig på, som säkert någon vän av ordning skulle ha gjort. En upplevelse rikare för mig i alla fall. Att det var en stor högtidlighet förstod man genom att alla kvinnorna var så otroligt uppklädda och uppsnofsade - även herrarna var mycket strikt klädda. Inga trasiga jeans där inte.
Att kyrkan ursprungligen kanske har byggts som även som försvarsanläggning kan man se på de tjocka murarna i rummet som används som pentry och samlingslokal.
Kent fick inte igång kameran för att filma förrän hälften av The Greatest Love of all hade gått och en dam störde filmandet genom att gå fram och tillbaka under inspelningen. Men jag lägger ändå ut videosnutten eftersom jag tycker att Maria sjunger sången helt fantastiskt - nästan lika bra som Whitney Houston. Undrar om inte Maria kommer att uppträda i större sammanhang i framtiden. Hon vore verkligen värd det, tycker jag i alla fall.
The Greatest Love of alla med Maria och Ingrid.
2 kommentarer:
Åh så roligt att se denna kyrka. Där konfirmerades jag och där hölls minnesgudstjänst över min pappa som drunknade i en segelbåtsolycka i Bråviken 1960, bara 40 år gammal. Vi bodde på Enebymovägen inte långt från kyrkan. Efter gudstjänsten kom flygplan i rote och flög lågt över kyrkan för att hedra min pilotpappa. Har inte varit där sedan dess eftersom graven är på Vreta Kloster men det var roligt att se. Och så vackert ni spelade och sjöng tillsammans!
Monet:
Så tragiskt att din pappa omkom så ung. Roligt att du kände igen dig i alla fall. Och skönt att du uppskattade videon trots fel och brister. Inte bara jag som tyckte att hon sjöng väldigt bra :-).Enebymovägen vet jag ju var den går, har varit förbi där många gånger.
Kram från Ingrid
Skicka en kommentar