tisdag 7 augusti 2018

1588 - Sommarnytt från Bonniers Veckotidning nr 31 1927.


Det är Einar Norelius som har skapat omslagsbilden till nr 31 av Bonniers Veckotidning 1927. Han är med bland mina månadsillustratörer och som man kan läsa om här. (Bilderna går att klicka större.)

Jag förstår inte riktigt meningen med den blå cirkeln med taggar. Är det något sorts parasoll som flickan står bredvid? Att hon är förskräckt vid åsynen av getingen är ju helt klart. Kanske någon av bloggvännerna har någon teori?

Som vanligt är innehållet i tidningen digert och mycket kulturellt med artiklar om teater, konst och litteratur. En rolig krönika handlar om "Den mångomtalade Fredrika Bremer-statyn" som nyss satts upp i Humlegården. Den ansågs tydligen vara anskrämligt ful.

Så här skriver krönikören inledningsvis: "Det berättas att Fredrika Bremer en gång under en fest i Amerika, när alla trängde sig fram för att få se och tala vid henne, hade blivit tillfrågad hur det kändes att vara så märkvärdig. Den berömda författarinnan hade då svarat: 'jag önskar bara att jag vore lite vackrare att se på.' - Och det kunde nog hända att hon skulle säga något liknande om hon kunde se sin staty i Humlegården."



Anders Österling, poet, kritiker, författare och ständig sekreterare i Svenska Akademin, har bidragit med en dikt. Bärnstenen. Förhoppningsvis går det att läsa den om man klickar bilden större.

En  tysk-svensk landskamp i simning hölls i Stockholm 22 - 24 juli det här året. Tyskarna vann med 192 poäng mot 144. En av svenskarna som utmärkte sig var Arne Borg "som utgick som förste man ur samtliga tävlingar". (Underförstått som han var med i, antar jag.)



Till höger i mitten ser man det segrande svenska pololaget. Iklädda rejäla baddräkter som synes. Bilden i mitten till vänster visar "fyra täcka najader." Längst ner bilder från tennistävlingar i Båstad som "är på väg att bli vårt lands förnämsta tennisbadort." 

Det här året har en grupp flickor från Franska Skolan i Stockholm blivit inbjudna till Frankrike och där fått ett mycket varmt mottagande.




Jag tycker det är intressant att notera att språket för nästan 90 år sedan inte skiljer sig så särskilt mycket från dagens om man bortser från pluraländelserna. Det är mera sättet att skriva som är annorlunda. 

Här nedan kommer några förslag på vad man kan ha på sig på stranden eller på landet. Dåtidens kvinnor skulle väl ha svimmat om de hade sett vad dagens kvinnor har på sig på stränderna eller ute på landet. Klänningen till vänster är till och med långärmad.



Ett nytt ord har jag också lärt mig - diamanté. Det kan man se på blomman som sitter på aftonklänningen nedan. Det betyder helt enkelt att blomman är kantad med konstgjorda diamanter.


"Aftontoalett i svart och vitt från Worth. Överdelen är av satin. Den draperade kjolen av sammet med diamanté runt höfterna. Stor blomma kantad med diamanté." 

Det var ju då inte för så länge sedan som snörlivet försvann men den ersattes genast av korsetten. Det rimmar illa med annonsen som säger att nutidskvinnan vill vara "lätt och ledigt klädd". Har hemska minnen från min tonårstid när man skulle klämmas in i en gördel med spiralfjädrar när man skulle gå bort.


Spirellakorsetterna och gördlarna fanns kvar långt in på 60-talet som jag kan minnas.

Bananer var lönande att importera. Åtminstone tyder de stora annonserna i fyrfärg som återkommer i varannan upplaga av Bonniers Veckotidning på detta.


6 kommentarer:

em sa...

Visst är det väl ett parasoll - det tänkte jag redan innan jag läst vad du skrivit!
Långärmat är nog inte så dumt när solen skiner så obarmhärtigt som i sommar. Det skyddar förresten inte bara för solen, det är nödvändigt när man ska vistas i hallonsnåren - fast då har jag inte en så tjusig klänning som på bilden, och tack och lov behöver jag varken korsett eller gördel. Vilken lycka när strumpebandshållarna kom, för att inte tala om strumpbyxorna.
Och Norelius gillar jag.
Margaretha

Musikanta sa...

Margaretha:
Så bra att jag fick min gissning bekräftad. Det är skönt att inte ha något som sitter åt i denna hemska värme mer än byxorna. Hemma har jag skippat behån och går klädd i en av Kents avlagda skjortor som hänger löst. Jag välsignar våra värmepumpar som man kan sätta på AC så det blir dräglig temperatur inomhus åtminstone.
Svårt att tänka sig ett liv utan strumpbyxor. Till nylonstrumporna på den tiden var man ju tvungen att ha en strumpebandshållare...
Allt gott önskar
Ingrid

Ingrid sa...

är jag var barn och var med mamma och pappa på Stora Karlsö vet jag att de gick på stranden och letade bärnsten och hittade en och annan också.
Jag tänkte på häromdagen när jag stod och såg mig själv i spegeln, att när man var ung och smal använde man en åtsittande resårgördel med strumpeband för att hålla in den lilla mage som eventuellt fanns. Jag minns att när man suttit länge på en hård stol kunde det klia något enormt i skinnet i baken av den där gördeln.
I dag, när man verkligen skulle behöva det, använder i alla fall jag ingenting som håller magen på plats. Det enda är i så fall ett par åtsittande jeans. Så tiderna ändras......
Kram, Ingrid

Musikanta sa...

Ingrid:
Det är underbart att det är fritt för kvinnor - och även män - att klä sig lite hur som helst och framför allt ledigt. Sällan man ser unga flickor i extremt höga klackar förutom till fest. När jag var ung skulle man ha högklackat även till vardags. Förstår heller inte hur man tvingade på sig resårgördlar på den tiden när man inte hade någon mage alls.
Kram tillbaka

Klimakteriehäxan sa...

Vilka fynd du gör! Bananannonsen är helt enkelt underbar, och de tecknade kläderna tycker jag är riktigt snygga! Så lärde jag mig också att man kan säga "diamanté" ... kan man väl säga även om de enklaste glasbitar, antar jag.

Musikanta sa...

Aina:
Ja, jag förstod det som att man kunde göra det. Det är roligt att se förlagorna till kläder som man t.ex. ser i Downtow Abbey. Så mycket inspiration kläd-designerna till serien måste ha haft av alla dessa modeteckningar i de gamla tidningarna.
Ingrid