torsdag 18 oktober 2018

1610 Månadens illustratör oktober 2018 - Ilon Wikland


Ilon  Wikland är den illustratör som man förknippar med Astrid Lindgrens böcker allra mest. Hon är född 1930 och kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn 1944. Om hennes uppväxt i det krigsdrabbade Estland berättar hon i en öppenhjärtig och gripande intervju som Erika Hallhagen gjorde med henne den 14 november 2014. Jag har scannat bilder från de böcker jag har hittat hemma. I Allas vår Madicken och i Bröderna Lejonhjärta är illustrationerna i svartvitt. I Titta Madicken det snöar i färg. 


(Bilderna går att klicka större.)

Det är en skrämmande berättelse om hur hennes föräldrar övergav henne när de skildes när hon var åtta år och hennes mamma satte henne ensam med sin älskade hund Tito på ett tåg för att åka till sin farmor och farfar i Hapsal, en liten semesterort vid havet.  Där hon fick en fristad tills ryssarna drog in i landet med sina pansarvagnar och bombflygplan.

Skorpan ser en vid duva sitta vid fönstret.
Den onde riddaren Tengils har beordrat alla invånare i Körsbärsdalen att samlas på torget.

1944 satte farföräldrarna henne på en båt till Sverige. Själva ansåg de att de var för gamla att åka med. Man blir upprörd när man läser att pappan redan hade flytt till Sverige med sin nya fru utan att ta sin dotter med sig. Mamman hade vi den tiden flyttat till Italien. Ilon Wikland ville efter detta aldrig ha med någon av dem att göra, vilket man kan förstå.
Farfar kör iväg en av tengilsriddarna.
 I Stockholm fick hon bo hos sin faster som var konstnär. Så småningom skaffade denna henne en elevplats på en konstskola.  24 år gammal gick Ilon Wikland upp till Rabén och Sjögrens förlag för att träffa Astrid Lindgren, med sin dotter på armen och några teckningar som hon visade för den berömda författaren.  Hon fick några sidor ur Mio min Mio med sig hem för att illustrera.

Madicken på besök hos tant Nilsson.
Alva dansar med sotaren på balen på hotellet.
Det slumpade sig så att Ingrid Wang-Nyman, som illustrerat Astrid Lindgrens böcker tidigare, var sjuk. Efter att Astrid Lindgren sett Ilon Wiklands illustrationer till Mio min Mio fick hon omgående uppdrag som illustratör. Resten är historia, som man brukar säga. 

Insidan av pärmen. Man kan sitta länge och titta på bilden och upptäcka nya saker. Detta är inte bara en illustration enligt min mening. Det är stor konst!
Pepparkaksbak i köket på Junibacken.
Lilla Lisbet kämpar förtvivlat i snön sen hon har blivit avslängd av Andersson efter att ha stått på medarna på hans släde.
Det är lättare att räkna upp de böcker av Astrid Lindgren som hon inte har illustrerat än de hon illustrerat. Man kan bara nämna Alla vi barn i Bullerbyn, Allas vår Madicken, Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta. Hon har även illustrerat andra författares böcker. En utförlig lista finns att läsa här på Wikipedia. 



12 kommentarer:

Gerd ♥ sa...

Det var en sorglig bakgrund. Till en så fin illustratör.
Tack för att du berättat.
Kram, Gerd

Pettas sa...

Mycket förståeligt att Ilon inte ville ha med sina föräldrar att göra.
De förtjänade henne inte ens. Tack och lov för att det gick bra för henne och att vi andra får njuta av hennes alster.
Önskar dig och Kent en fin helg!

Musikanta sa...

Gerd:
Kanske det är hennes sorgliga bakgrund som gör att hon kan teckna barn så fantastiskt fint! Hon hade i alla fall turen att få växa upp bland människor som hade förståelse för hennes konstnärskap och stöttade henne.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

PettasKarin:
Man kan ju inte tro att det är sant när man läser om hennes föräldrar. Tur att hon hade sin mormor och sedan sina farföräldrar som tog hand om henne. En lycka för henne också att hennes faster var konstnär och såg till att hon fick en bra utbildning som illustratör.
Önskar också dig och Uffe en skön och trevlig helg.

Lena i Wales sa...

En fantastisk illustratör och visst sammanknippar man henne med Astrid Lindgren. Så roligt att få veta mer om henne. Tack!
Önskar dej en skön helg!

Musikanta sa...

Lena i Wales:
Tack för din rara kommentar. Roligt att du uppskattade inlägget.
Önskar dig också en skön helg. För mig blir det några dagars bloggpaus.
Kram från Ingrid

Gunnel sa...

Vilken hemsk bandom hon haft. Tur ändå att hon kom till sin faster och sen fick träffa Astrid Lindgren. Knappast konstigt att hon inte ville ha kontakt med sina föräldrar. Kram

Klimakteriehäxan sa...

Ilon W är värd massor av beundran!

Musikanta sa...

Gunnel:
Ja, vi kan vara tacksamma över att hon flydde till Sverige. Annars hade vi väl inte haft tillgång till denna underbara illustratör.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Aina:
Absolut!!!
Ingrid

Helén sa...

Hon var verkligen en fantastisk illustratör och skapade fantastisk konst!

Musikanta sa...

Helén:
Jag blev så glad när jag läste om "illustrationskonsten" idag i tidningen. Att det äntligen har upphöjts till konst. Många av illustratörerna är ju oändligt mycket skickligare än en del konstnärer av idag.
Ingrid