Bilderna går att klicka större.
Historien börjar i Berlin med den judiska flickan Hannah som hittills levat ett tryggt och ombonat liv med sin förmögna familj och sin älskade lekkamrat Leo. Efter Kristallnatten i november året före är dock ingenting sig likt. När huset, som familjen äger invaderas och plundras av Odjuren beslutar sig familjen Rosenthal för att fly till Kuba tillsammans med Leos familj Martin.
De köper sig visum och övriga inresehandlingar och går ombord på atlantångaren St. Louis. Fadern har tidigare fört över pengar till en bank i Kanada så att familjen ska ha något att leva på i New York, som är det egentliga målet för resan.
Bilderna från boken.
Skeppet St. Louis fanns alltså i verkligheten och hade 937 judiska flyktingarombord. Dessa roar sig under veckorna på havet med diverse saker, äter och dricker gott. Alla är lyckliga och glada över att lämna Tyskland där livet började bli helt outhärdligt för alla. De ser fram emot att få komma till Kuba där de kan röra sig fritt igen och inte betraktas som orena och kryp.
En sida från boken med namnteckningar av de verkliga passagerarna på atlantångaren St. Louis.
Men när ångaren börjar närma sig Kuba har presidenten ändrat sig och endast ett fåtal av passagerarna får gå iland. Övriga förs tillbaka till Europa där de tas emot i Holland, England och Frankrike. Endast de judar som fördes till England klarade sig undan förintelsen.
Hannah och hennes mamma hör till ett fåtal som fick gå iland på Kuba och det är här som den egentliga historien om Den tyska flickan börjar. Historien vävs samman med en ny generation av släkten i New York och även med den kubanska revolutionen.
Det är spännande läsning samtidigt som den är otroligt sorglig med tanke på vad som hände i Tyskland under nazismen. I boken är de avskydda flaggorna röda, vita och svarta, ordet hakkors nämns inte någon gång. Orden judar och nazister har jag bara hittat i två meningar. De senare kallas genomgående för Odjuren. Jag skulle gärna se den här boken som obligatorisk läsning för gymnasiet. Den är förmodligen lättare att ta till sig, men lika upprörande och viktig, som skildringarna från förintelselägren.
Recensioner av boken finns att läsa här.
10 kommentarer:
Trodde jag hade läst men känner inte igen storyn. Kan det finnas fler romaner med det här namnet?
Verkar intressant. Får nog reservera den på bibblan.
Kram
Aina:
Den kom ut 2018 och är hans debutbok. Du kan väl googla mer om den?
Ingrid
Gerd:
Gör det - du kommer inte att bli besviken.
Kram tillbaka från Ingrid
Tack för boktipset, för den boken ska jag absolut läsa. Jag har läst mycket om andra världskriget och judeutrotningen, för min farbror Knut var ofta i Tyskland både före och efter kriget och i hans bokhyllor fanns det mycket att läsa om de förfärliga saker som hände där.
Hoppas att du får en fin helg Ingrid!
Kram, Ingrid
Ingrid:
Det här är ju en annan syn på förintelsen som inte jag har läst om tidigare i alla fall. Familjen levde ju inte i något getto och hade det förhållandevis bra innan de flydde. Vad jag blev mest upprörd över var hur vanliga tyskar (enligt författaren) vände sig mot sina grannar och f.d. vänner. Hur de så lätt tog till sig den nazistiska propagandan, även om de inte var med i partiet.
Kram tillbaka från Ingrid som hoppas vi får behålla strömmen.
Låter spännande. Ska läsa efter Michelle Obamas bok som jag just nu läser
Tack för tipset o kram
Eleonora:
Du kommer att tycka om boken är jag säker på.
Kram tillbaka från vännen Ingrid
Böcker baserade på verkligheten brukar vara bra, och denna verkar inte vara något undantag. Tack för tipset1 Kram
Gunnel:
För en som sitter med facit i hand är boken extra berörande. Den skiljer sig i alla fall från de andra eländesskildringarna genom att berätta om livet för de överlevande före krigsutbrottet och koncentrationslägren. Livet blev också hårt så småningom för de som klarade sig undan utrotningen, men personerna i nästa generation fick det bra.
Kram tillbaka
Skicka en kommentar