1660 Jonas Gardell på Cirkus

En av anledningarna att jag åkte upp till Stockholm för drygt en vecka sedan, förutom att vara med då Caspar skulle ha sin oboekonsert och Casimir och Clarissa skulle spela orgel i Jordbro kyrka på lördagen och i Lidingö kyrka på söndagen, var att Mirren lockade med biljetter till Cirkus på fredagskvällen med Jonas Gardell.

Maï, Mirren och jag på Cirkus innan föreställningen skulle börja. (Bilderna går att klicka större.)

På fredagsförmiddagen passade jag också på att åka till Thielska Galleriet och se på utställningen med systrarna Jobs. På kvällen, som sagt, hade Mirren, hennes väninna Maï och jag biljetter till Jonas Gardells show - The Queen of f---ing everything. Mirren hade sett showen tidigare och trodde att jag skulle gilla den.

En hel liten orkester var på plats. Här syns den unge trubaduren som var solist i flera nummer under kvällen.

Hon hade också varnat mig för att språket ibland kunde vara ganska grovt, men jag har ju varit med länge så jag blev inte särskilt upprörd över det. Jag tyckte tvärtom att det var ganska snällt och inte särskilt upphetsande heller. Vi hade fått bra platser, ganska nära scenen genom Abundo. Jag, som aldrig varit på Cirkus tidigare, tyckte att det var en upplevelse i sig bara att få komma dit.

Jonas som The Queen of f---ing Everything omgiven av några dragqueens.

Det var en trevlig överraskning att Jonas, så fort han visade sig på scenen, berättade att vi fick fotografera hur mycket som helst. "Jag vet att det är fotoförbud på de flesta teatrar här i stan men inte här", sa han. "Bara fotografera på." Och det gjorde både jag och Mirren.

Jonas Gardell tillsammans med orkestern.

Jag har inte skrattat så mycket på länge - Jonas var otroligt snabb och rolig och hade publiken helt i sin hand. Jag tänkte flera gånger på att han överhuvudtaget orkade hoppa omkring, dansa, sjunga och prata samtidigt - han är ju inte så ung längre.

 

Fantastiska handmålade kulisser.

Tidigare har jag läst någonstans  att när man talar till en publik ska man fokusera på någon person i publiken. Det gjorde Jonas med den äran. En av herrarna, Karl-Arne, som satt i mitten på första bänken på parkett, hade han långa monologer och även dialog med. Jag tror inte det var uppgjort i förväg för mannen i fråga hade mycket svårt att hålla sig allvarlig.

Grande finale.

Sen var det förstås en hel del snack om hans egen sexuella läggning och vi fick även till livs några anekdoter om hans lagvigda, Mark Levengood. Jonas berättade också att alla kulisser, som imponerade stort på mig, var handmålade. Hela showen var för övrigt en uppvisning i färg, sång och dans. Förutom huvudpersonen själv uppträdde en trubadur och några sångerskor, som både sjöng och agerade alldeles utmärkt. Även en orkester fanns på plats.

Applådtack

De två timmarna utan paus gick fort och publiken tackade med stående ovationer. Ett extra plus var att stora C stod och väntade på oss med bilen utanför entrén när det hela var slut. Tack Mirren för att du hjälpte mig att ta några av bilderna med min kamera eftersom scenen delvis var skymd av dem som satt framför.