1664 Påsknytt från BVT nr 15 1926

Omslagsbild av Einar Nerman, en av mina favoritillustratörer. Jag har haft med honom som Månadens illustratör flera gånger. Länkar dit i slutet av inlägget. (Bilderna går att klicka större.)

Förutom omslagsbilden, en annons och veckans meny är det inte mycket i  tidningen som anknyter till påsken. Här finns inga sidor med påskpynt, påskpyssel, påskdukning eller annat påskaktigt som man är van vid i dagens veckotidningar. Mycket kan man kanske skylla på bristen på färg - blommor och trädgård finns t.ex. aldrig med i tidningarna.

Kultur, resor och reportage av typen hemma hos, bilder på hur dåtidens kändisar roar sig eller semestrar och mode förekommer även i detta påsknummer. Einar Neman återkommer med sitt kåseri 

- I svart och vitt - denna gång från Paris. På Dramaten spelas Henrik IV av Pirandello med en för mig helt okänd skådespelerska i huvudrollen, Signe Kolthoff. Här kan man läsa lite om henne. Hennes moatjé däremot är välkänd - Anders de Wahl. Recensenten sågar Pirandello men tycker att föreställningen är sevärd på grund av framför allt Anders de Wahl. 

Signe Kolthoff som markisinnan Matilde Spina i Pirandellos Henrik IV. 

 Signe Kolthoff och Anders de Wahl i Henrik IV. Teckning av Kurt Jungstedt. 

En intressant artikel om tatuering finns med i detta nummer.

Det berättas att Karl IV Johan hårdnackat vägrade att åderlåta sig när han var sjuk. Men när han blev sämre gick han med på att visa sin arm efter att hans livmedikus dyrt och heligt lovat att inte säga något om tatueringen på armen där nålen skulle stickas in. Som ung löjtnant hade han låtit tatuera in Mort aux rois (död åt kungen) för att visa sin lojalitet mot Napoleon.

Jag citerar: " Om man sålunda måste sätta ett stort frågetecken vid denna anekdot, så är det dock däri berörda tatueringsbruket betjänat av ett närmare beaktande. Det visar sig nämligen vara en allmänt spridd sed, som påvisats ej blott hos de flesta kända naturfolk utan hos folk på ett högre utvecklingsstadium där det förekommer, i synnerhet hos sjömän samt kanske ändå oftare hos brottslingar. Men tatueringsbruket har även påvisats hos personer tillhörande högre sociala skikt och av fullständigt oförvitlig karaktär."

Iggorot (ett folk som lever i bergstrakterna i Filippinerna) med tatuering som är så tät att den verkar som en mångfärgad trikå. 

När jag växte upp och långt fram på 1900-talet frodades dessa fördomar och försvann väl inte förrän fram på 1970-talet när var och varannan hippie tatuerade sig. Numera är det ju så vanligt att man inte bryr sig om någon är tatuerad. Den långa artikeln fortsätter med ingående detaljer om hur olika folk blev tatuerade och med vilka verktyg. Små flickor blev tatuerade redan som 3-4 åringar. Dem blev man tvungna att binda fast ibland. De skulle inte bli gifta annars när de blev vuxna. De blev tatuerade regelbundet ända tills de blev giftasvuxna, konstaterar författaren.

Tatueringar på bröst och armar hos en tysk förbrytare.

Modesidor finns med som vanligt. Här visar några modeller det senaste från Paris.

Överst "en liten sommarklänning av tryckt chiffon". Den nedersta bilden är inte en maskeradkostym utan en aftontoalett. I bildtexten undrar man om det kommer att bli modernt igen med peruk. 

Har man problem med att veta vad man ska ha till lunch och middag från och med påskdagen och en vecka framåt kommer här lite tips.

Förhoppningsvis går menyn att läsa om man klickar upp bilden.

Annonsen nedan är det enda som anspelar på att BVT nr 15 är ett påsknummer. Företaget Gahms finns väl fortfarande, eller?

En ny bil till våren kanske?

Länkar till mina inlägg om Einar Nerman.

Einar Nerman 1
Einar Nerman 2
Einar Nerman 3