tisdag 27 oktober 2020

1790 Oktobernytt från Bonniers Veckotidning 1926.

 


Omslaget till detta nummer är gjort av Godfred Rönning. Bilderna går att klicka större.

Bilderna i det här inlägget är hämtade från nummer 41, 42 och 45. Det är därför som jag har med två baksidesannonser i färg. Helsidesannonserna på insidan av omslagen är i bara två färger, t.ex. rött och svart. Med undantag av dessa sidor är alla bilder i tidningen svartvita. 

Många intressanta reportage och artiklar som vanligt, men också som vanligt alldeles för långa för att ta med i inlägget. Exempelvis skriver Nils Brambäck i en krönika om Samhällets automobilisering bl.a. så här: "Vi måste växa oss in i bilismen bättre, förstå att underordna oss, bli kuggar i det stora trafikmaskineriet och omsätta vardagslivets hyggliga uppträdande i "bilhyfs" och "vägvett". 94 år senare är det lika aktuellt.

I nästan alla nummer finns några av Sveriges och även världens kungligheter med. På den tiden fanns det ju många fler monarkier än i dag. Många bilder finns på nyförlovade prinsessan Astrid med sin fästman kronprins Leopold av Belgien. De gifte sig senare i november under stor pompa och ståt, som man kan läsa om i mitt inlägg här. 

Bonniers Veckotidning är som helhet avsedd för den bildade medel- och överklasskvinnan. Därför upptar modesidorna många sidor. Även menyförslag och recept finns alltid med. Otänkbart på den tiden att en man skulle ha något intresse av detta. Det som slår mig också när jag ser annonserna för damunderkläder och även bilden nedan att BH var något som kvinnorna inte använde på den här tiden. 



Det beror inte på att BH:n inte var uppfunnen. De första bysthållarna dateras ända till 4500 år f.Kr. läser jag på Wikipedia.  Utan väl mest för att det var modernt att se ut som en pojke utan några former alls. Intressant läsning som jag kan rekommendera.


Ingen BH här heller.

Einar Nerman, en av mina absoluta favoritillustratörer, är ofta med med sina egenhändigt illustrerade kåserier. Den här tiden bodde han i London och kåserierna är därifrån. 


Modellerna, eller mannekängerna som det hette då, är aldrig så trådsmala irl som de tecknade. Men bilderna på de förra har så dålig upplösning att det är svårt att se hur plagget ser ut. Lättare med de tecknade.


Klänningarna var sällan lika på båda sidor, som det står i rubriken och som man kan se på bilderna. Jag kommer ihåg att detta också var modernt när jag växte upp på 50-talet. 

Bilden nedan på några skådespelare är lite speciellt intressant för mig som gammal  Norrköpingsflicka. Ovalen i mitten visar nämligen Edvin Adolphsson, som var född i Norrköping. Han ses tillsammans med Margit Manstad i filmen Hon den enda. Bilden längst ner till vänster visar John Gilbert som länge ansågs vara Greta Garbos boyfriend. De spelade tillsammans i många filmer. Det är Greta Garbo som syns på bilden längst ner till höger. En korpsvart shinglad skådespelerska. 


Här är ett recept som man kanske kan pröva - det verkar inte så krångligt som många av de andra.


Det där med att blanda smör och olja har jag aldrig hört förr. Kan det vara något?

Många samlar på Bonniers Veckotidning på grund av de färgglada annonserna på baksidan. Här är två exempel. För mig har det alltid varit omslagets förstasida som varit den mest intressanta eftersom det är så många kända konstnärer och illustratörer som skapat dessa. Men visst är de fantastiska de här gamla annonserna som alltid är tecknade och målade för hand!



3 kommentarer:

Lena i Wales sa...

Så kul att se dessa gamla tidningar.
Fina illustrationer och roligt att se vad man skrev om.
Sköt om dig!

Musikanta sa...

Lena i Wales:
Tack för rar kommentar!
Ha det gott önskar
Ingrid

Karin sa...

Underbart inlägg med spännande läsning och fantastiska bilder!
Det där som står om bilismen ("Vi måste växa oss in i bilismen bättre, förstå att underordna oss ...") blev ju brutal verklighet under hela resten av 1900-talet. Alla rivningar av fina stadskärnor för att bilarna skulle få plats. Jag minns hur jag stod i korsningen mellan Hamngatan och Regeringsgatan och väntade på rött ljus, någon gång på 60-talet. Det lustiga var att det reglerades av en trafikpolis på plats och han var väldigt snål med att släppa fram gångtrafikanter. Till sist var vi väldigt många som väntade och många klagade. Då röt polisen att vi borde förstå att fordonstrafiken måste få fritt flöde!