Nu, när man knappt får träffa någon annan människa än sin kära make och måste hålla sig hemma för det mesta, kan man ju passa på att läsa böcker. Biblioteket i Söderköping har stängt men i det lilla biblioteket här i Mogata är det så fiffigt att man själv kan gå dit och låsa upp efter klockan tre då skolan har slutat. På helgerna går det bra att gå dit hela dagen. Man trycker sitt bibliotekskort mot en liten skärm på väggen utanför och knappar in sin kod - och så vips, glider dörren upp och man kan gå in och låna och lämna tillbaka böcker.
Boken väger som synes över ett kilo. (Bilderna kan klickas större).
Man kan också beställa böcker till Mogatabiblioteket och hämta dem där. Tydligen jobbar personalen fortfarande på Stinsen (som biblioteket i Söderköping heter) eftersom jag fick ett mess om en bok att hämta igår i Mogata. Man vill ju gärna att det ska vara många sidor i boken så att den inte tar slut så fort. Och romanen nedan motsvarade min önskan med råge.
Den här boken är den näst senaste av Marian Keyes och med sina 606 sidor tog det ganska många dagar att läsa ut den.
Marian Keyes är född i Dublin och är en av upphovskvinnorna till chick-lit-genren. D.v.s. böckerna handlar om kvinnor i åldern 20-30. Men i den här boken har huvudkaraktären faktiskt hunnit bli 45 år. Själv är Marian Keyes född 1963 och har alltså blivit åtskilligt mycket äldre sen hon gav ut sin första bok, Vattenmelonen. Det är kanske inte så roligt att bara skriva om 20-åringar då. Här kan man läsa mer om henne.
Om man är en man som verkligen vill försöka förstå sig på hur kvinnor fungerar kan han läsa den med behållning - annars inte. Det är mer som en flickbok för vuxna. Samtidigt som jag som kvinna känner igen mig en hel del, är boken bitvis hejdlöst rolig.
Jag gillade boken och det kändes bra för mig att läsa en sådan bok efter att ha läst en hel del mer eller mindre blodiga deckare den senaste tiden Till skillnad mot dessa kunde jag ana hur boken skulle sluta redan efter några kapitel. Trots det var det en spännande och trevlig läsning hela tiden. Jag störde mig heller inte på översättningen - måste ha varit ett hästjobb att översätta. Jag lärde mig också några nya ord: man-bun och grunge t.ex. Bra att översättaren behöll några av de engelska orden.
8 kommentarer:
Jag skulle vilja att Per hade man bun ... 😂🤣😂
Längesedan jag läste MKeys Vattenmelon... det var nog den första feelgood som jag läste.
Marian Keyes ja. Hennes böcker läste jag på 1980- och 1990-talet. Sedan snöade jag in mig på deckare.
Fin service av ert bibliotek. Eloge!
Jag har det otroligt bekvämt med min husbibliotekarie som ser till att jag är försedd med läsning. Just nu läser jag 438 Dagar.
Ha en skön torsdag!
Kram, Ingrid
Blggblad:
Kommer du ihåg om du gillade den? Jag hade funderat på att läsa den.
BP:
Hon är tydligen otroligt produktiv. Så det återstår många böcker att läsa för mig när/om jag känner för det. Om jag ska läsa fler deckare får det nog bli typ Agatha Christie m.fl. De är inte så otäcka som många av dagens kriminalromaner.
Ingrid
Ingrid:
Jag vill helst ha lite verklighetsflykt. Så 438 dagar kommer jag nog inte att läsa. Underbart i alla fall att man har tillgång till ett litet bibliotek så nära.
Önskar dig också en fortsatt skön torsdag.
Kram tillbaka från Ingrid
Vilken fiffig lösning på att komma in i biblioteket.
Ibland blir jag lite trött på mord och elände och roligt att läsa något annat.
Trevlig helg!
Lena i Wales:
Det är ju ett så litet bibliotek - före detta skolbibliotek så det är väl därför man vågar göra så. Men det är ju fantastiskt att man kan beställa böcker från huvudbiblioteket och hämta dem i Mogata.
Önskar dig också en trevlig fortsatt helg!
Ingrid
Skicka en kommentar