På påskafton efter lunch kom min "gamla" svärson - stora C - och tog med oss på en utflykt med vår bil. Först körde han oss till Tallkrogen för att titta på huset som Mirren köpt och som hon får flytta in i första augusti. Den tvåvåningslägenhet som hon bor nu i ligger i Enskededalen och är i och för sig väldigt trevlig med en fin gård fri från biltrafik. Men med tre barn som spelar orgel flera timmar varje dag är det kanske inte så underligt om grannarna reagerar.
Huset i Tallkrogen. (Kent tog alla bilder i inlägget och de går att klicka större.)
De har inte på något sätt varit otrevliga men Mirren känner ständigt att de kanske irriterar sig på spelandet eftersom de tydligen hör detta genom väggarna. Så när det här lilla huset i Tallkrogen blev till salu inte så lång från där de bor nu, slog hon till. Där kan hon öva med barnen så ofta och länge hon vill - både på kvällar och lördags- och söndagsmorgnar.
Efter att vi kikat på huset åkte vi till stora C:s nya lägenhet i en nybyggd skyskrapa inte långt ifrån Karolinska Institutets nya ryktesomsusande nybygge. Mirren hade varit med när han köpte lägenheten och berättade att de stora fönstren i denna gick nästan ända ner till golven. Väldigt spännande tyckte jag, trots att jag kände ilningar i benen bara av att ha hört dem berätta om de två terrasserna/balkongerna som hade räcken av glas för att inte skymma utsikten.
Utsikt från vardagsrummet.
Utsikt från en av terrasserna. Om man tittar noga kan man se var glasräcket slutar.
Fönstren går inte att öppna och är av något sorts okrossbart glas liksom balkongräckena. Jag var inte intresserad av att gå ut där, det räckte med att jag stod innanför och tittade för att det skulle börja ila i benen.
Det som syns i taket är ventiler för genomluftning av lägenheten. Skåpen saknar handtag - man bara trycker på dem så öppnas de.
Köket är öppet så att det är matplats på samma gång.
En systerskrapa finns mittemot. Här syns glasräcket tydligt.
Efter att vi besett lägenheten från alla håll och kanter föreslog stora C. att vi skulle åka upp till takterrassen på huset vilken var var öppen för alla som bodde där. Därifrån skulle man kunna se hela Stockholm. Jag var lite skeptisk först med tanke på min fallenhet för svindel, men jag ångrar verkligen inte att jag följde med upp. Helt fantastiska vyer åt alla håll. Även om det var kyligt så var det solsken och blå himmel och det förstärkte skönhetsupplevelsen.
Utsikt åt ett annat håll. Här ser man Globen bland annat.
Och åt ett tredje...
Systerskapan syns bra från takterrassen. Det är tydligen OK med balkonglådor om dessa är arkitektritade. Jag ser att det är några lägenheter som har det.
Om jag skulle bo där skulle jag anlägga en häck på terrassen. Fast jag skulle väl förmodligen inte våga gå ut på den i alla fall. Jag funderar också på hur man ska tvätta fönstren? Invändigt klarar man av det men utvändigt måste det väl komma någon lyftkran med fönsterputsare ett par gånger om året, eller?
Uppdatering:
Tack vare BP fick jag en länk till Norra Tornen som husen kallas. Här kan man läsa om dem.
10 kommentarer:
WOW! Har fotat Norra Tornen (https://sv.wikipedia.org/wiki/Norra_tornen) flera gånger, bland annat när de byggdes. Har alltid drömt om att kolla utsikten. Å nu fick jag det tack vare ditt besök hos ex-svärsonen antar jag eller.
Undrar vad hans grannar säger när barnen spelar orgel - men det gör det troligen inte, då han inte har en orgel i sin fina lägenhet. Jag skulle flytta dit omedelbums... om jag hade råd. Utsikten är ju magnifik och byggnaderna är nog de "modigaste" som Stockholms Stad har tillåtit... ever... Älskar husen!
Så (stackars) Mirren får hålla tillgodo med ett litet hus i Tallkrogen. Förstår hur hon tänker faktiskt. Vi har en musiklärare i vårt hus. Hon ger privatlektioner i pianospel. Inte det roligaste att lyssna på kan jag säga, å då skiljer ändå 6 våningar mellan våra lägenheter. Så jag förstår Mirren. Hoppas hon och barnen kommer att trivas i huset.
BP:
:-). Nej det blir ingen orgel i den lägenheten. Skulle kunna tänka mig att väggarna inte är så tjocka som glaset i fönstren och på terrasserna. Mycket riktigt är det exet som flyttat dit. Han har fin kontakt med både Mirren, barnen och oss och det är väldigt roligt.
Huset i Tallkrogen är precis lagom för Mirren och barnen. Det går att fixa till med en mellanvägg så alla barnen får var sitt rum också. Hela källarvåningen är inredd. Så det blir perfekt. Det finns ju också en liten trädgård som det går att sätta en studsmatta på. De har längtat efter den sedan de flyttade från huset i Mälarhöjden.
Ingrid
Oj, vad spännande att få följa med på besök i det där tornet! Jag har varit nyfiken på hur det ser ut inifrån. Ser ju jättefint ut! Men jag förstår din reaktion på de där höjderna med bara glas framför! Pirrar lite för mig också, bara jag ser bilderna.
Det har blivit många flyttar för din dotter och dina barnbarn på senaste tiden. Hoppas verkligen att de kommer att trivas i det nya huset. Så spännande det blir för dem att hälsa på sin pappa i denna tjusiga lägenhet. Jag önskar dem alla lycka till!
Karin:
Jag såg i huset mittemot (samma sort) att det var många fönster med heltäckande gardiner. Jag föredrar att bo nära marken :-).
Ingrid
Birgitta Malmstedt:
Ja, själv orkar jag inte ens tänka på hur det skulle vara att flytta idag. Men vi får hoppas att det inte blir fler flyttar på ett tag för henne och barnen. De har ju gått i samma skola hela tiden så där är det inga problem. Tunnelbanan är också samma linje några stationer därifrån. Pappans lägenhet ligger inte långt från skolan heller. Tack för lyckönskningen!
Ha det gott önskar Ingrid
BP igen:
Tack för länken. Jag visste inte att de kallades Norra Tornen. Jag ska uppdatera bloggen med länken.
Ingrid
Vilken utsikt! Roligt att få gå med på husesyn.
Fint rött trähus också.
Ha det bra!
Lena:
Ja, visst är det en fin utsikt. Spännande också att få se en sådan nybyggd lägenhet. Men om jag måste välja bodde jag hellre i det lilla huset. Ingen större skillnad på inköpspriset!
Ha det gott själv önskar
Ingrid
Wow! Häftig lägenhet. Kul att få se.
Skicka en kommentar