söndag 31 januari 2016

1238 Fototriss Många

Den här veckan har Fototriss rubriken MÅNGA. Det finns ganska många saker att skriva om - egentligen oändligt många. Men jag gör det lätt för mig idag genom att gå hemma och fota på några ställen i huset. Och scanna en av bilderna. Övriga trissare hittar man på hemsidan.

Inlägget går i musikens tecken. Först ut är en sida av Chopins Polonäs i Ass-dur. Det var till den här sidan jag kom en gång i min ungdom när det tog det stopp. Nämligen där oktaverna i vänster hand börjar längst ner. ( I klippet i slutet på inlägget kan man se med vilken enorm virtuositet Stefan Lindgren avverkar dessa.)

Det är många noter på nedanstående sida. För en man, som oftast har några centimeter längre fingrar än jag, är det jobbigt att spela men inte omöjligt, som det är för mig. När jag tänjt ut mina fingrar så långt det går kan jag väl spela oktaverna, men efter två takter är jag helt utmattad. (Det är ytterligare sidor med bara oktaver i vänster hand.) De där extra små noterna i mitten får man spela hur fort man vill d.v.s. helst kolossalt mycket snabbare än övriga noter i stycket.



Notsida från Chopins Ass-dur polonäs. (Bilderna går att klicka större.)

Sen jag fick min flygel förra våren har jag försökt spela minst en timme om dagen. Med undantag av de gånger jag varit och hälsat på i Mälarhöjden har jag faktiskt hållit mitt nyårslöfte från 2015 - att spela så länge varje dag. 

Jag önskar bara att jag kommit på detta lite tidigare i stället för att nästan uteslutande ägna mig åt orgelspel de senaste 30 åren. Det är pianot som är mitt huvudinstrument och inte orgeln. Det är 88 tangenter att hålla reda på på flygeln och det är ganska många.


Just nu spelar jag ett par stycken av Händel, gubben i peruk på notstället.

Noterna som jag samlat på mig genom ett helt liv har också blivit många. Detta är inte alla som jag visar på bilden nedan. Bakom flygeln har jag en gammal orgelbänk 1,5 m lång där jag har alla aktuella noter liggande i högar. Några hyllor med körnoter finns i "barnkammaren" och här i mitt arbetsrum ytterligare några hyllor. I garderoben finns också en ouppackad stor kartong med min farfar skolkantorns gamla noter. Någon dag har jag tänkt att packa upp dem...



Jag tar bloggpaus tills på lördag eftersom jag ska upp till Stockholm och träffa barnbarnen och göra stan osäker i allmänhet.

BONUS

En fantastisk tolkning av Chopins polonäs i Ass-dur kan man lyssna till här. Det är Stefan Lindgren som spelar. Visste inte att det fanns sådana pianister i Sverige.

29 kommentarer:

Åke sa...

Läckert trissat!! Kan man få höra den med dig i framtiden då...

KajsaLisa sa...

Verkligen en kul och originell tolkning, tror inte jag förstorar upp första bilden, klarar inte av att spela den :)

Ronny sa...

Tack för fint inlägg! Och intressant! Jag har aldrig tänkt på att det kan behövas rent fysiska förutsättningar att spela vissa stycken. Som det där med oktaverna? Min far berättade en gång - att det sas, att någon hade skurit upp sig mellan fingrarna för att kunna spreta ut bättre. Mycket stolligt har mänskor gjort genom tiderna, så det kanske rent av är sant?

Tack för bonusen också! Stefan Lindgren var inte bekant för mig heller, så det var väl hög tid nu. För det där stycket gav ju mersmak, till kvällsstunden. :)

Bloggblad sa...

Det där stycket känner jag ju igen, men inte kom jag ihåg att det hette så. Jag kom bara till lite enklare stycken av Chopin. Jag har inga problem med korta fingrar, för jag har ganska stora händer. Men numera spelar jag inte på den nivån att jag behöver. Jag kan läsa noter fortfarande, men inte så snabbt som förr.

Jag beundrar alla pianister... och undrar hur det hade blivit om jag inte tvärt hade slutat spela för många år sen.

Musikanta sa...

Åke:
Tyvärr! Som jag skrev, jag kommer aldrig att kunna spela de här oktaverna så fort som de ska spelas så det här stycket är ouppnåeligt för mig. Men jag håller på att öva in en polonäs i A-dur av Chopin som är lättare. Den kanske jag kan dela med mig någon gång i framtiden :-).
Kram

Musikanta sa...

KajsaLisa:
Tack för rar kommentar! Jag kommer aldrig någonsin att kunna spela den oavsett hur många timmar jag övar om dagen. Men jag begrep aldrig det när jag var ung...
Kram

Musikanta sa...

Ronny:
Tack för rar kommentar! Jag begrep inte heller det när jag var ung utan övade och övade och övade. Jag insåg så småningom att det var lättare att spela oktaverna om man hade längre fingrar än jag hade. Fast så fort som den här pianisten spelar dem är det inte många som klarar ens av de duktigaste av dem. Han är helt outstanding!!!

Jag läste om att Schumann hade förstört sina fingrar genom att försöka dra ut dem så de blev längre när jag var barn. Kan nog stämma med din version också att sådant har hänt.

Jag ska verkligen ta skadan igen och lyssna på denne Stefan nästa gång jag är ute på promenad. Så makalöst duktig!
Ingrid

Musikanta sa...

Bloggblad:
Hade du övat fem timmar om dagen hade du säkert blivit väldigt duktig. Det är ett stort plus att ha stora händer som pianist. Läste i NT en intervju med en pianist/musiklärare för ett tag sen som hade blivit avrådd som ung att satsa på piano eftersom hon hade för små händer. Hon började då som violinist men övergick sedan i alla fall till piano.

Att läsa noter snabbt är en sådan där typisk färdighet som man kan öva upp utan alltför mycket jobb. Du får väl din beskärda del av notläsning när du ska sätta text till musiken du får.

Tove Olberg sa...

Musikalisk mångt om mycket - anar varför inte det inte blev musicerande för min del - noterna är för dig som orden för mig kanske. God tur till Stockholm!
Kram

Gunnel sa...

En musikalisk tolkning...inte helt oväntat. Du har fångat temat perfekt. Ha en skön barnbarnsvecka.

Musikanta sa...

Tove:
Det stämmer till en del för mig även om orden betyder mycket också. Ibland kan jag slå mig ner med en not och höra melodin och kompet samtidigt som jag läser noterna. Fast det slår inte böckerna.
Det ska bli trevligt att komma till Stockholm. Jag ska passa på att se Olle Olsson-Hagalund utställningen också tillsammans med en bloggvän.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Gunnel:
Ja, när man får chansen tar man ju den :-). Temat var ju inte så krångligt den här gången!
Jag ser fram emot att träffa barnbarnen igen.
Kram från Ingrid

BIRGITTA AHL sa...

Jättehärliga bilder.

Musikanta sa...

Birgitta:
Tack för din rara kommentar!
Kram

Annika sa...

Roligt tema. Jag kan tänka mig att det där är svårt. Vissa saker är vi kanske inte menade att göra, tråkigt nog men det är ändå bra att man alltid kan bli BÄTTRE med träning. Vilken är din favoritkompositör?
Kram,
Annika CA

Tove Olberg sa...

Ingrid; du har läst mitt inlägg om mitt avslut.Ett tillägg har jag gjort där,Om ingen annan vill lägga nya teman så är det ok att skriva mina.
kram

Musikanta sa...

Annika:
Jag är nog allätare när det gäller musik. Jag älskar Mozart och Bach men är också förtjust i romantisk musik som ex. Rachmaninoff och Tjajkovskij. Händel är också vackert. Sen tycker jag mycket om sånger av Irving Berlin, Cole Porter och George Gershwin.
Det är så mycket annat som går bra att spela t.ex. Mozart och Bach där man inte behöver några stora händer utan bara träning, träning och åter träning.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Tove:
Ja, det verkar som alla vill skriva om dina teman, jag har dem på min blogg också. Det finns ju ingen anledning att ta bort dem. Jag själv tar nog också time out en tid
Kram tillbaka från Ingrid

entomtastankar sa...

Härlig tolkning!

Tredje året i Hjo sa...

Gillar Händel men inte noter - kan inte läsa. Men förstår att till dessa får man vara flyhänt. Vilket alltså inte räcker ändå.

Krönikören sa...

Jag noterar att du har väldigt mycket noter. Väldigt väldigt mycket. Vet du var du har allt?

Kram

Krönikören sa...

PS. Väldigt fin tavla i headern. Jag blev glad av att se den!

Ditte sa...

Vilken fin Triss! Lite ovanlig, men givetvis inte för dig. Musiken och noterna är ju en stor del av ditt liv.
Och det här med att öva är ju viktigt vare sig det är musik, idrott eller annat...
Har du nu en flygel så är det också motiverande att spela på den. Helt klart!
(I Peking hade jag två kinesisk/svenska pojkar som från det de var fem år spelade med privatlärare som kom hem till dem varje dag på flygeln i 60 minuter och sedan tränade själva i 60 minuter.
Och som de spelade...
Föräldrarna menade att spelandet var ett bra komplement till annat och sedan hade de även tennis och somning et par gånger i veckan för hela kroppen är viktig.
Resultat blev det på alla plan och pojkarna ögnar isg idag inte enbart åt musik men satsar på hög utbildning inom ekonomi och teknologi. )

Kram och hoppas du har trevligt i STockholm.

Musikanta sa...

entomtastankar:
Tack för rar kommentar!
Kram

Musikanta sa...

Hans:
Det finns så oerhört mycket musik som går att spela om man inte har så långa fingrar så man behöver egentligen inte bry sig. Men det är förargligt ändå ibland...
Ingrid

Musikanta sa...

Lotta:
Roligt att du gillar headern! Om du tittar på nothyllan har jag en viss ordning. Högst upp "Inte helt aktuella noter" och "Orgelskolor". Hyllan nedanför "Bröllopssånger" och "Bröllopsmusik" under den "Begravningssånger" och "Begravningsmusik".
Men varje gång jag ska ha tag i exempelvis en bröllopssång får jag ta hela bunten och bläddra igenom. Men visst tar det mycket tid att leta...
Kram

Musikanta sa...

Ditte:
Det spelar ingen roll om man har en talang om man inte tränar och övar regelbundet och helst mycket som du skriver. Kineserna är jätteduktiga på att öva med sin barn och pusha dem. Många av Casimirs och Caspars klasskamrater på "Lillan" är kineser och ryssar där övningsdisciplinen är hård. En kinesisk klasskamrat övar tre timmar varje dag förutom de tre privatlektioner han och övriga klasskamrater har varje vecka. Och visst är han duktig! Men för så små barn tycker Mirren det räcker med en timme per dag. De behöver ägna sig åt annat också för att växa som människor som du skriver.
Kram från Ingrid

Ölandsvindar sa...

Hoppas att Stockholmsveckan blev riktigt trevlig och rolig! Saknar inte Stockholm ett enda dugg utom konserthuset. Såg program om Peter Mattei i går kväll och kände lite saknad när jag såg inslag med konserthusets orkester.
Kram /Kerstin

Musikanta sa...

Kerstin:
På konserthuset var Mirren (yngsta dottern) med pojkarna, 6 och 8 år igår och lyssnade till Mahlers 3:e (?) symfoni. De satt helt tysta i två timmar. Sexåringens oboefröken spelade nämligen i orkestern. Jag åkte hem lite före så jag kunde tyvärr inte vara med. Annars har jag varit två gånger på Sven-Harrys, vilket jag kommer att berätta om i mitt nästa inlägg. En upplevelse.
Kram tillbaka från Ingrid