torsdag 31 mars 2011

Vart tog kafferepet vägen?

När jag skrev ett inlägg för ett tag sen om en trevlig kaffebjudning med åtföljande mannekänguppvisning hos en gammal barndomsvän, visste jag inte riktigt först vad jag skulle kalla tillställningen. "Kafferep" var uteslutet fast det ju egentligen var just vad det var.

Kafferep är ett ord som fått en klart negativ betydelse under årens lopp. ”Kafferepet var en vanlig företeelse i mitten av 1900-talet. Populariteten har sedan dess avtagit till nära noll” läser jag på Wikipedia.

När jag växte upp under mitten av förra seklet var det däremot helt accepterat att man gick bort på kafferep. Damerna var iklädda hattar och till kaffet serverades bullar och sju sorters hembakade kakor. Det hela avslutades med tårta.

Bilden har jag lånat från Tittis blogg

I Norstedts Svenska Ordbok förklaras ordet så här: ”Anspråkslösare bjudning med kaffe och kakor särsk. (förr) för damer: det skvallras mycket på ---.” Redan Falstaff Fakir skaldade om detta: ”Kafferepet är en lina, där man hänger nästor sina”.

Jag prövade med olika ord när jag skulle berätta om vad jag hade varit på. Jag funderade på "Kaffeparty" men tyckte inte att ”party” hör ihop med kaffe. Däremot går det bra med tedito. Kaffetillställning var inte bra det heller.

"Kaffesamkväm" leder omedelbart tankarna till religiösa sammankomster. Dessutom minns jag att ”samkväm” var ett av Povel Ramels hatord. Att kalla det ”fika”, även om man bjuder på fika nuförtiden, var lite väl anspråkslöst för evenemanget, vilket inleddes med en drink, där antalet damer uppgick till närmare tjugo och där värdinnan hade servitris till hjälp.

Det bjöds dessutom på mannekänguppvisning. Så här efteråt hade jag nog valt det neutrala "kaffebjudning" även om det låter lite menlöst kanske, istället för "kaffeparty" som jag till slut bestämde mig för. (Till min förvåning när jag läste inlägget igen!)

Det festligt dukade kaffebordet hos barndomsvännen

Jag anar att Kvartetten Synkopen 1948 hade ett finger med i spelet för att ”kafferep” sedermera blev bannlyst som social företeelse…Tyvärr går det inte att bädda in videon men det går att lyssna till den här.

Här är en modernare version av visan, men jag föredrar nog bilderna till den gamla i alla fall!

16 kommentarer:

Mirren sa...

Oj då, tänk att vi upplever ett ord så olika. Jag skulle inte säga att kafferep har en negativ klang - utan att det bara är otroligt ålderdomligt. Själv tycker jag att det är helt oproblematiskt - kalla det för bjudning. Sedan måste man ju inte heller tala om exakt vad som förtärs egentligen, vilket gör att man kan säga eftermiddagsbjudning. (Dessutom förstår alla ändå vad det handlar om). Själv skulle jag dock kalla det för fika i alla fall. Bjuder jag på bullar och kakor är det fika - även om jag har tjugo gäster. Bullarna och kakorna blir varken mer eller mindre avancerade beroende på gästantalet (eller servitrisen heller för den delen). Men det är min egen allra ödmjukaste uppfattning.

Mirren sa...

En annan anledning till att ordet kafferep blivit så ovanligt är nog att ingen har tid att baka bullar och sju sorters kakor längre. Den negativa klangen (om det nu finns en sådan) har nog en del med att göra det som du tidigare alltid har kallat "förspilld kvinnokraft". Det vill säga att det blivit lite "fult" att vara hemmafru nuförtiden.

em sa...

Nej, jag tycker nog inte att kafferep har en negativ klang - men jag har inte heller varit på något. DEt vill säga jag har ju fikat hemma hos vänner, men vi har nog aldrig kallat det kafferep. Tjejträff, har det nog kallats för det mesta. Jo, i Staterna där Kaffeklatch har varit inne ett tag - där har jag ju varit på rep. Nu ska jag sitta här och fundera på vad jag egentligen säger.
Margaretha
som aldrig skulle komma på
tanken att säga teparty

Pettas sa...

Undrar om inte ordet kafferep har fått en liten negativ klang på grund av man, vem nu det var och är, påstod att kvinnor skvallrade så mycket om andra på kafferep...åtminstone vet jag att man säger att jaha, ja ett typiskt kafferepsprat om det är någonting som man inte skall ta för allvarligt på.
Annars bjuder man in till kaffe eller eftermiddagskaffe. De sju sorterna har förstås förändrats en aning men så är det ju...allt ändrar, kommer och går
Nu träffas de unga mammorna, fruarna och dricker latte...lattemorsor..

Karinkram!

Grekland nu sa...

Jag tycker kafferep låter trevligt! Det var inte så länge sen jag var på ett sådant hos min moster. Hon närmar sig 90 och bjuder fortfarande på kafferep, dvs bullar, sockerkaka och minst 4-5 sorters småkakor, och så tårta efteråt. Även här i Grekland träffas kvinnor på kaffe, men då bjuds det aldrig på småkakor, utan mjuka kakor och pajer av olika slag och tårta till sist om det handlar om nmansdag eller födelsedag. Och där går munnen varm kan jag lova, det anhandlas både det ena och det andra och...Nu går jag sällan på sånt, men nån sällsynt gång ibland kan det vara kul!

Annaa M sa...

Ber högaktningsfullt att få länka till följande inlägg:
http://omstil.blogg.se/2010/october/kafferep.html

Musikanta sa...

Mirren:
Kul att du inte har någon negativ uppfattning om ordet. Det framkommer i alla fall med önskvärd tydlighet i Norsteds Ordboks exempel: "Det skvallras ofta..." och i kafferepsvisan.

Det märks att du lever i nästa(nästnästa kanske t.o.m. räknat från mig) generation. Skulle aldrig kunna tänka mig att ringa och bjuda mina jämnåriga systrar på "fika", haha. Men visst är t.ex. ordet kaffebjudning helt rätt i sammanhanget!

Jag tror också du har helt rätt i att den negativa klangen beror på att det var just hemmafruar och kvinnor i allmänhet som ägnade sig åt företeelsen. Det har ju många gånger och fortfarande setts med förakt av männen.

Musikanta sa...

Margaretha:
Jag tycker att te liksom hör lite mer ihop med party - det är ju så speciellt engelskt. Men det är naturligtvis helt subjektivt.

På 60-talet var ordet "kafferep" helt ute i alla fall, åtminstone i de kretsar där jag umgicks. Skulle man umgås då var det "Rågsved" som gällde... Möjligen kunde det ha varit mycket gamla damer som ägnade sig åt det.

Musikanta sa...

Karin:
Kul det du skriver om "lattemorsorna" - det stämmer ju precis. Och "eftermiddagskaffe" hade ju varit alldeles utmärkt att kalla mitt inlägg i stället för "kaffeparty"...

Det är rätt fantastiskt att tänka sig nu för tiden att det faktiskt bjöds på sju sorters kakor förr i samband med kafferep. Jag som på min höjd skulle kunna baka tre sorters om jag var tvungen!
Kramar från Ingrid

Musikanta sa...

Ingabritt:
Kanske det är ett ord som kommer tillbaka som något positivt. Med språket vet man ju aldrig :-)!

En annan anledning till att kafferepet har försvunnit är väl att det knappast finns några hemmafruar längre som kan gå bort och umgås på dagtid. Utom "lattemorsorna" som Karin skriver om...

Men vi pensionärer kan ju ägna åt oss detta :-)! Det är ju trots allt ett ganska enkelt och trevligt sätt att umgås som du berättar om, nu när man har tillgång till frys.
Kramar från Ingrid

Mirren sa...

...eller skulle du pröva att bjuda dina väninnor på "fika" någon gång. De skulle kanske till och med tycka det var trevligt, trots avsaknad av drink och servitris - vem vet?

Musikanta sa...

Anaa M:
Nu har jag varit inne och kikat på din länk. Kul inlägg!

Musikanta sa...

Mirren:
Tyvärr har jag inte så många väninnor att det skulle kunna bli till en större fikabjudning, förutom Mina Damer - men där är det ju te som gäller.
M&P

✿Ewa sa...

Titta vad jag såg i tidningen här på morgonen, jag skulle nog inte ha tänkt på det om du inte hade skrivit detta inlägg. Historiska museet bjuder in till kafferep. :)

http://www.historiska.se/misc/gemensam/kalender/2011/110413-Kafferep/

Jag skrev en långt och ordrikt kommentar till ditt inlägg " När blir man "gamling", väldigt bra inlägg föresten. Men min kommentar var nog för lång och tung så den försvann ut i etern...tyvärr.

Kramar!

Musikanta sa...

Jag tror inte att din kommentar var för lång eller för tung, ibland försvinner även korta sådana.

Nästa gång när/om du skriver en så lång kommentar kan du väl kopiera den innan du skickar iväg den! Jag blir så nyfiken på vad du skrev...

Jag ska genast gå in och titta på din länk! Kul!
Ha en skön söndag önskar Ingrid

✿Ewa sa...

Ja, det ska jag göra nästa gång..men jag visste inte att den skulle bli så lång. :)
Om jag minns rätt så skrev jag att jag kände igen mig i Mirrens kommentar om den 25 åriga tanten. ;)I den åldern tänkte jag att det var en eeevighet till 30. Svish sa det och så hade det gått en massa år ytterligare.
Jag log varmt åt det du skrev om din mor, min mamma skulle ha sagt och gjort precis likadant! Och jag förstår det verkligen. Blir förmodligen precis likadan när den tiden kommer.
Jag minns även vad min far sa en gång för över 30 år sedan. Vi, hans barn är födda på -40, slutet av -50 och mitten av -60 talet, en rejäl spridning på åldrar. Jo, han sa -jag sitter och pratar med ungdomarna och känner mig som dem. Vi skrattar och diskuterar, strax därefter går jag förbi en spegel och undrar för mig själv -vem tusan är den där gubben? Sagt med ett smil men förmodligen även med ett konstaterande att -Insidan och utsidan följs inte åt genom livet...
Så tillsist skrev jag även om två goda vänner, fantastiskt duktiga kvinnor. De har båda utan att känna varandra berätta om svårigheten att få ett nytt jobb när de passerade 50 år. Jobben gick alltid till yngre förmågor ofta till yngre män. Jag ville först inte tro att det var sant..men har förstått att de oftast gäller kvinnor mer sällan män.

Ja, ditt inlägg gav många olika tankar och jag vet faktiskt inte nu om jag fick med allt här. Och visst är det skillnad på att fylla 65 och att fylla 102. Jag har själv alltid haft vänner i alla åldrar och har väldigt sällan tänkt på varken min eller andras ålder mer än när jag velat fira....Näe nu MÅSTE jag avrunda. :))
Kram!