Idag var det öppningsdag för min utställning med mina hällor på Stinsen - biblioteket i Söderköping. På grund av pandemin har det inte varit några utställningar där på länge och den fina lilla lokalen på övre planet har stått tom. Så jag hörde mig för om jag kunde få visa några av mina hällor där och det gick alldeles utmärkt. Från och med den 22 november till den 4 december.
Det är Kent som gjort den vackra affischen. Tavlan ser ut så här om den får lite extra ljus på sig. (Bilderna går att klicka större.)
Villkoret var att jag inte skulle ta betalt för tavlorna. Jag är precis lika glad för det - jag behöver inga pengar men jag tyckte det skulle vara roligt att bara visa upp tavlorna. Eftersom jag inte kan samla på mig hur många som helst hemma, beslöt jag mig för att skänka bort tavlorna när utställningen var slut. Så det är bara för den som vill ha en att skriva på en lista och boka en sådan och hämta den den 4 december.
Utställningslokalen på Stinsens övervåning.
Första väggen...
Tillsammans blev det 19 hällor eller tavlor som jag för det mesta skriver. När dagen var slut var 11 stycken bokade. Underbart! Då kan jag fortsätta med min nya hobby och göra nya. Det var ju bara första dagen så förhoppningsvis blir jag av med alla. Roligt var det också att min bloggvän Klimakterihäxan ville ha en. Min goda vän och bloggvän Bloggblad, alias Marianne, lovade att ta med sig den upp till henne i Stockholm nästa gång hon åkte dit.
Efter att mina rara grannar, Anita och Tommy, varit uppe och bokat två tavlor, kom Marianne och gjorde mig sällskap. Mina trogna bloggläsare kommer kanske ihåg när hon var hemma hos mig för en tid sen och gjorde egna hällor. Hon är också en fena på att upptäcka saker i mina tavlor som jag inte själv har sett.
Kent passade på att föreviga oss. (Trodde länge det uttalades med tonvikten på före och säger det fortfarande ibland...)
En av tavlorna som Marianne fastnade för.
Daniel Serander som tillsammans med pappa Åke jobbar med Söderköpingsposten kom också på visit och bokade ett par tavlor. Med Marianne som stöd blev jag intervjuad om hur länge jag hållit på med Acrylic Pouring Art och hur det går till. Det var ju bara några månader sedan jag av en slump hittade några konstnärer på Youtube som sysslade med detta. Här och här har jag berättat om mina första vedermödor.
Marianne tog fotot av Daniel och mig.
Vill man veta lite mer om den här tekniken är det bara att googla på Acrylic Pouring Art. Det finns flera "tutorial for beginners" också. Och massor av olika sätt att utföra verken på. Jag har långt kvar att få fram lika fantastiska resultat som en del konstnärer jag tittat på - men jag lär mig något nytt hela tiden. Kul är det i alla fall!
10 kommentarer:
Det var himla kul att träffas en stund!
Tyckte detsamma! :-)
Så roligt att du har börjat med Acrylic Pouring Art och dessutom har en utställning. Jag har köpt material till att prova på Acrylic Pouring Art och som du skriver så finns flera videor på nätet.
Dina hällor är jättefina och i härliga färger. Det som är roligt med såna här tavlor är just att man ska se olika saker i dem.
Stort, stort GRATTIS till den succén. Har dock aldrig hört talas om att ett bibliotek kan kräva att man inte tar betalt för sin konst. Väldigt konstigt måste jag säga.
Är nästan säker på att du hade sålt lika många om du tagit säg 500 kronor/tavla. Jag menar konstnärer har det ju tufft som det är. Att inte få ta betalt tycker jag är nästan "slavarbete".
Bra förresten med PR i tidningen. Kanske fler blir intresserade och då kan du sälja dina fina tavlor framöver:-)
Oj vad mycket fint! Spännande med denna metod, som ger så olika resultat varje gång, alla lika vackra. Det måste nog ett bra handlag till för att det ska bli bra och inte vara färgvälling. Jag är så impad av din känsla för färg!
byblixtra:
Tack för din uppskattande kommentar! Så kul att du också ska pröva på att hälla. Jag har fått all information från videorna på nätet - visst inte att det fanns ett kit som man kunde köpa för att pröva. I Stockholm? Önskar dig all lycka.
Ingrid
BP:
Det är nog deras egen policy men du kan ju googla på Kos så kan du se varifrån de har fått det.
Nu är det så att jag är så gammal att jag har svårt att göra av med några pengar (utom på lite färger och annat) så jag behöver inga. Jag är fortfarande så förvånad att det var så många som ville ha mina tavlor. Själv blir man ju lite trött på dem som man gjort.
Något slavarbete är det inte men en väldigt rolig hobby. De som rider eller spelar golf t.ex. får ju betala sin utrustning själva :-).
Jag ska lägga ut flera hällor på bloggen så småningom. Då kan du tinga en om du har lust - gratis. Min yngsta dotter bor i Stockholm, så du kan ju hämta den där i så fall.
Ha det gott önskar
Ingrid
Karin:
Tack för din rara kommentar. Men jag kan bara tala om att alla tavlor verkligen inte blir lika vackra! Som väl är kan man hälla ut ny färg på dem som man inte är nöjd med.
Det blir aldrig färgvälling med den här tekniken eftersom färgerna inte blandar sig med varandra utan lägger sig ovanpå eller under. Och det är det som är kruxet, vilka som gör det och hur mycket. (Det är Floetrolen som man spär färgen med som gör att färgerna inte blandas.) Men för varje hälla lär man sig något nytt.
Ingrid
Grattis!
Jättefina och intressant teknik.
Vad trevligt av dig att skänka bort bilderna.
Undrar bara varför du inte fick sälja och ge pengarna till välgörenhet?
Ha det bra!
Lena i Wales:
Jag tyckte också det var konstigt eftersom jag hade en utställning där för fem år sen och då var det inta problem med att ta betalt. Men som jag skrev till någon av kommentatorerna - googla på Kos så får du lite information om konkurrens etc. Men i det här fallet stämmer det heller inte riktigt eftersom Stinsen är en ideell förening. Det är säkert deras egen policy tror jag.
Jag skänker mycket hellre bort tavlorna - har inget behov av extra pengar. Bara glad om någon vill ha en tavla att ha på väggen! Och sen kan jag ju göra nya tavlor, haha.
Kram från Ingrid
Skicka en kommentar