onsdag 6 april 2011

Husmodern – sina läsarinnors praktiska rådgivare

Sitter och tittar i det första exemplaret av Husmodern som gavs ut fredagen den 16 februari 1917.
Första exemplaret av Husmodern 1917. Bilderna går att klicka större.

Förvånar mig över att språket och stavningen är så relativt modern, trots att det snart är hundra år sedan den gavs ut. Den gick i graven 1988, efter en storhetstid på 1970-talet.

Det ursprungliga syftet var att lära kvinnorna hushållning under kristiden, läser jag på Wikipedia, men efterhand blev den mer och mer lik de vanliga damtidningarna. Man får också komma ihåg att under första världskriget var ransoneringen av livsmedel bristfälligt organiserad.

Rubrikerna i den sextonsidiga tunna lilla tidningen är följande:

Anmälan d.v.s. en presentation av tidningen.
Vad skola vi äta?
Matrecept.
Hur använder husmodern sin förmiddag?
Kortsystem här hemma och i Tyskland (om ransoneringskort).
Barnkammaren: Hur skola vi skydda våra barn mot smitta?
Husmoderns arbetsdräkt i hemmet.
Täppan och smådjuren.
Familjefrågor: Husmoderns arbete ur ekonomisk synpunkt.
Sverige runt i dyrtiden.
Goda råd.
Den avbrutna vägen – roman från Indien.

Flera av rubrikerna verkar kusligt aktuella. Inte minst den om husmoderns arbete ur ekonomisk synpunkt. Inga bilder till artiklarna utom i rubriken om barnkammaren och i annonserna. Undrar vad Thora Holm och Elsa Nyblom, som startade tidningen hade tänkt om dagens damtidningar med sina kändisreportage och helsidesannonser i färg?

Prenumererade man ett helår kostade tidningen sex kronor, tre och femtio för ett halvår och en och sjuttiofem för ett kvartal. Intressant är också att man räknade fläsk som nummer ett vad gällde näringsvärdet i kosten. Utmärkt trots det dyra priset à 2.80 kronor kilot. Ett kilo fläsk kostade alltså nästan lika mycket som en prenumeration på ett halvår!

Den brännande frågan om ”Vad skola vi äta?” är tydligen lika aktuell idag som för nästan hundra år sen. Åtminstone att döma av de otaliga matprogrammen i TV…

Sen kommer en del recept som man kanske kan ta till i slutet av månaden. Kålrötter är faktiskt inte alls så dumt. MM är ju vegetarian så en favoriträtt ibland är dubbelpanerade stekta skivor av kålrötter, fast utan fläsk förstås...

Bilden har jag hittat här på nätet.

15 kommentarer:

em sa...

Den tidens tidskrifter hade ofta ett budskap, nyktert, religiöst eller folkuppfostran i största allmänhet. Så den tidens tidningsmän, som hade ideal, skulle säkerligen inte uppskatta dagens publikationer.
Ofta när jag läser gamla nummer av Sv.J. slår det mig vilken betydelse de säkert hade, i en tid när både bilder och nyheter många gånger var en bristvara.
Margaretha

olgakatt sa...

I vår slösande tid med all mat som kastas kan sån här läsning lända till nyttig eftertanke!

Ailas sa...

Oj så intressant med det allra första numret av Husmodern! Den tidningen minns jag endast mycket vagt, men tror att den var en kvalificerad skvallertidning i slutet? Inte att undra på att den fick lägga ner.

Jag har ett stort kostintresse och har också börjat titta i gamla kokböcker och tidningar, dvs tiden före lighteran och fettfobin, innan socker blandades i det mesta och innan Socialstyrelsen började med sina 6 - 8 brödskivor/dag.

Trevlig fortsättning på dagen!

Pettas sa...

Inget nytt under solen:)...eller nästan inte i alla fall. Vi har inte förändrats särskilt mycket när det kommer till kritan...tekniken är en annan, men i övrigt så var den tidens människa lika trendriktad som dagens, mera eller mindre

Kram
Karin

Eleonora sa...

Tack vännen för ett trevligt och roande inlägg! Kramis

Miss Gillette sa...

Roligt att få se! Man kan också notera att det var självklart att jämföra med Tyskland (vad gäller ransoneringssystem i det här fallet) på den tiden och inte nåt annat land. Skulle knappast hända idag.

Musikanta sa...

Margaretha:
Man glömmer så lätt att det inte fanns varken reklam eller annonser annat än i tidningarna. Radion var väl knappt på gång ens, för att inte tala om telefonen, vid den tiden. Så den lilla tidningen, med sina kloka råd och förvånansvärt moderna synpunkter på livet i hemmet, hade nog stor genomslagskraft.
Ingrid som borde ta efter något av det som står under rubriken Husmoderns arbete ur ekonomisk sympunkt...

Musikanta sa...

Olgakatt:
Några av de här rätterna kanske jag, som är gift med en vegetarian, pröva!

Ailas:
Här var det tydligen LCHF som gällde eftersom fläsk räknades till det ultimata näringsvärdet i kosten.

Musikanta sa...

Karin:
Håller med dig! Fast en sak är skillnad dock, och att tidningen helt riktar sig till kvinnor. Det är husmodern som alltid är den som organiserar och sköter allt som har med hemmet att göra. Mannen nämns bara flyktigt i det kapitel som handlar om husmodernas arbete ur ekonomisk synpunkt.
Kramar!

Musikanta sa...

Elaonora:
Du är alltid så uppmuntrande - tack för det!
Många kramar från vännen Ingrid

MIss Gillette:
Det är intressant att läsa artikeln, där Tyskland hade organiserat sina ransoneringskort tidigt "då ännu korten härhemma betraktas som ett Herrans plågoris". Men artikelförfattaren avslutar med: "I Tyskland firade man häromdagen brödkortens ingång i sin hundrade vecka. --- De nämnas med smeknamn, älskas och vårdas som något oskattbart. Det är ju möjligt att vi också komma därhän."

Miss Gillette sa...

musikanta: Blev det så, då? Med smeknamn och allt?

Har några gamla ransoneringskuponger kvar. Mamma minns dem lite, vissa varor var visst ransonerade rätt länge, men jag har inte hört henne kalla dem nåt särskilt. En sak som fascinerar mig är hur små de där lapparna är. Ändå gick de att byta mot mat! Principen är förstås densamma som vilken valuta som helst, men den här är ju inte jag så van vid och därför känns det surrealistiskt. Jag kan förstå att folk har misstrott mynt (istället för själva varorna) och sedlar (så prassliga till skillnad från de rejäla mynten). För att inte tala om digital valuta -- det är ju ingenting! Jag får ofta känslan när jag betalar med kort att jag får saker gratis. Betalar jag nån enstaka gång med pengar blir jag jätteknusslig och håller igen för att inte få tomt i plånboken.

Nä, kontokortsskulder är lättbegripliga på många plan.

Musikanta sa...

Miss Gillette:
Jag har precis samma känsla som du, att det är oerhört mycket lättare att handla med kort än med pengar... I synnerhet som jag har en snäll man som tittar hur mycket jag har kvar på kortet och sätter in några tusen då och då när det börjar bli ebb.

Nu är jag som väl är uppfostrad i sann småländsk anda, så jag gör inga extravaganta inköp iofs. Men det var i alla fall mycket svårare att handla förr när man bara hade en viss summa pengar i plånboken.

Har själv minne av att det var ett ändlöst gnäll om kupongerna när jag var liten. Men hade inget minne av att vi någonsin led brist på mat...

Marianne sa...

Har du det numret? Det är väl en raritet, så var rädd om det.

Ja mat är ständigt aktuellt. Jag tänkte faktiskt att jag ska göra rotmos i morgon, fast jag vet inte vad jag ska ha till. Kanske jag gör med lite mer potatis och har någon lövbiff eller så? Fläskkorv känns inte så aktuellt : )

Kram!

Musikanta sa...

Marianne:
Köpte faktiskt numret på nätet när jag var ute och letade efter gamla nummer av Damernas Värld och Husmodern. Fantastiskt att det är så modernt som det faktiskt är i många avseenden, framför allt att språket är så lättläst! Det är ju nästan hundra år sen det kom ut i alla fall!
Lycka till med nya huset och kram från Ingrid.

Musikanta sa...

Marianne:
Till rotmos kan man väl ha kassler eller skinka. Enkelt och snabbt! Fläskkorv har jag inte ätit sedan jag var lärare och fick det någon gång i skolmaten.
Kram igen!