Practise, practise, practise skrev en av utövarna av Acrylic Pouring Art när hon hade lagt ut en hälla på Facebook. Jag har praktiserat denna konstart sedan i augusti förra året då jag hittade några sajter på nätet av en slump. I början gick det ganska bra, förstår nu att det mest var nybörjartur.
Senaste hällan som inte blev totalt misslyckad, men inte heller så bra som jag ville.
De två senaste hällorna har blivit något så när, men en har jag totalt misslyckats med. Vad gjorde jag för fel? Förmodligen blev hällfärgen för tunn. Jag tänkte att den skulle rinna ut bättre då om den var tunnare. Färgen brukar annars stanna innan den kommer till kanterna.
Den här hällan blev ganska bra men det syns till vänster i bilden att färgen har runnit ut lite innan den torkat.
När jag hade gjort den här rosa tavlan tänkte jag att det skulle bli vackert att tillsätta en grön färg i en ny hälla med samma färger. Kanske som en liten rosenträdgård. Sagt och gjort, det blev riktigt vackert. Synd bara att jag inte fotade tavlan innan den hade torkat. Synen nedan mötte mig när jag kom in till "ateljén" på morgonen.
Trots att jag använt vattenpass för att kolla att ytan på duken var helt plan, så var den tydligen inte det i alla fall. Detta har aldrig hänt mig förut och jag förmodar att jag hade spätt färgen med för mycket vatten. Så färgen hade under natten gett sig iväg från mitten och runnit ut över nederkanten. Nu är tavlans saga all och jag har målat över allt med Gesso - en sorts färg som är billigare än vit akrylfärg och som är bra att grunda alla dukar med. Det blir ett nytt försök i morgon.
6 kommentarer:
Ursäkta tjejen, men du är alldeles för självkritisk!!! Okej, sista bilden/tavlan är kanske ingen hit, men den första i blått/turkost och min favo färg orange är en höjdare. Det är faktiskt även den rosa varianten. Detta sagt av en (läs: mig) som avskyr rosa.
Acrylic Pouring Art verkar vara en vetenskap som jag inte förstår riktigt. Vet bara att tavlan jag fick av dig har bara fått WOW-kommentarer av dom som sett den. Ja, så hänger den i hallen också;-)
Håller med BP! Även den sista är bra på sitt sätt, lite annorlunda med den där diagonala riktningen. (Om än inte min favoritfärgkombination). Den rosa är spännande och den turkosa helt underbar med sina mörkblå och "guldiga" inslag. Toppen!
BP:
Så roligt att höra att även andra än du uppskattar tavlan i hallen! Det är ju det första man ser när man kommer in hos någon :-).
Om du läser Karins kommentar förstår du att det inte är orange i den blå tavlan utan guld. Det går aldrig att få med det på en kamerabild. Men det kanske skulle gå att kombinera blått med orange - en idé i alla fall.
Det finns många sajter på Youtube med Acrylic Pouring Art for beginners. Där lär man sig en hel del om tekniken. För visst är det en sorts vetenskap! Och en mycket kladdig och oberäknelig sådan.
Ingrid
Karin:
Den fula nedersta hällan la jag bara ut för att visa hur besvärligt det är med hällandet. Den "diagonala riktningen" som du kallar den berodde ju bara på att färgen var för tunn och duken inte var riktigt plan så färgen gav sig iväg ner till höger under natten. Jag har redan målat över den och hällt ut en ny ovanpå, som inte blev särskilt bra den heller. Men du vet ju hur det är, man får inte ge upp...
Ingrid
Det är ju svårt det där med konst. Och tycke och smak. Jag har ju bara sett dina bilder här på bloggen och jag förstår att foton kan skilja sig ordentligt mot verkligheten, men med det sagt så tyckte jag mest om den tredje bilden. Den har en rörelse och dramatik som jag inte riktigt känner i de två första.
Jag skriver egentligen mest för att säga att jag tycker du har en sån väldigt trevlig blogg! Så många intressanta inlägg! Jag uppskattar särskilt när man får höra (och se) dina barnbarn spela orgel, de gamla veckotidningarna och din konstnärliga verksamhet! Stort tack!
AnnaH:
Välkommen till min blogg och tack för din rara kommentar - den värmer! Spännande att du gillade den tavla som jag tyckte var totalt misslyckad. Jag ska tänka på det nästa gång innan jag målar över något.
Haha, de saker som du räknar upp är väl nästan det enda jag skriver om i bloggen. Men kul att du uppskattade organisterna - de utgör ju en stor del av mitt liv. Samtidigt känns det ibland lite förmätet att tala om hur duktiga de är. Jante, du vet...
Hälsningar
Ingrid som önskar dig en skön helg
Skicka en kommentar