2045 Caspar målar staket

 

Staketet är ungefär dubbelt så långt som på bilden. (Bilderna går att klicka större.)

Vårt staket är av gediget järn och går runt halva huset. Det består av 27 sektioner och en grind. Det var ganska länge sedan Kent målade det och de senaste åren har rosten krupit fram lite här och där. Färgen har även flagnat av på sina ställen. Så när Caspar - näst äldst av våra yngsta barnbarn - och mamma Mirren var och hälsade på i våras erbjöd jag honom att måla staketet mot en rimlig ersättning. Vilket han omedelbart tackade ja till. 

I behov av slipning och målning.

Pappa Christian skjutsade ner Caspar måndagen 6 juli med massor av verktyg och målarfärg som de handlat i Stockholm. Tyvärr var vädret väldigt ostadigt under ett par dagar så Caspar kunde tyvärr inte måla särskilt mycket. Men det blev några sektioner i alla fall. 

Caspar har kommit en bit på väg.

Även följande dagar var vädret ostadigt men Caspar passade på att måla mellan skurarna. 

Onsdagen den 8 juli fyllde Caspar 17 år. Det blev bara ett firande med mormor och morfar. Dagen till ära hade inköpts en fläskinnerfilé som Caspar lovat att marinera. Han är mycket road av matlagning. Jag hade önskat mig en likadan fläskfilé som han marinerat och grillat på min födelsedag i Stockholm och som jag berättat om här. Det var fantastiskt gott både då och nu. 

Lite yrvaken på födelsedagsmorgonen. Det är samma kille på tavlan till höger på väggen. Det var ett tag sen.

Caspar läser marinadreceptet på sin mobil. 

Vi hittade en utmärkt form till fläskfilén

De följande dagarna var det bättre väder, men eftersom Caspar var mycket noga med att slipa allt innan han började måla tog det sin tid.

Det går sakta men säkert framåt.

Nu har Caspar börjat på den sista etappen.

Vid slutet av staketet växte det stora busksnår som morfar Kent hjälpte till att såga ner och köra bort.  

Det blev många sopsäckar med ris som kördes bort för att sedan kastas på återvinningscentralen i Söderköping.

Den sista sektionen målas.

Äntligen klart! Fint har det blivit och jag kan gå förbi staketet igen på mina promenader utan att vara orolig för att det ska rosta sönder.

På lördagen kom Mirren hit till Mogata efter att ha vandrat 8 kilometer i svår terräng på Omberg. Hon var ganska trött men inte tröttare än att hon dagen därpå gjorde en vandring i Tyrislöt medan Caspar målade färdigt staketet. På söndagskvällen tog hon Caspar med sig hem till Tallkrogen i Stockholm efter att han hjälpt mig bl.a. att putsa spisfläkten som jag inte når upp till. Bra att vara 180 cm. lång. Jag räcker honom precis till axeln.

Mirren, Kent och Caspar vid matbordet i köket hemma i Mogata.

Jag har äntligen fått min blus, som jag hade gett upp hoppet om, från ett företag på nätet,  Leveransen tog tre veckor i stället för några dagar som utlovats. Vi ska äta var sin vegetarisk schnitzel Mirren och jag.