Några tappra äldre damer och herrar iklädda vinterjackor och yllemössor hade slagit sig ner i Brunnsparken på första parkett, som utgjordes av några trädgårdssoffor mitt i gräset. Även vi fick plats där i år eftersom det var ganska blött på bänkarna.
Blåsorkestern i sina fina uniformer var som vanligt i högform och avslutade vårkonserten med sången ”Glad såsom fågeln i morgonstunden”. Den slutar ju som bekant med ”I den härliga vår… uti vårsoooooolens glans”. Den kändes bra trots trots att vi inte såg röken av denna sol. Sen gav vi upp och återvände hem till den goa stugvärmen och firade Valborg alldeles för oss själva. Jag med ett glas Strega från Sorrento.
Jag tror kommer inte ihåg att jag någonsin upplevt en varm och skön Valborgsmässoafton. När jag var liten åkte familjen alltid ut till Kolmårdssanatoriet utanför Norrköping, där Kontoristföreningens manskör höll vårkonsert.
Min pappa sjöng med i den kören. Jag var alltid fascinerad av de många farbröderna, i synnerhet när de sjöng ”Stampa takten pojkar, stampa takten pojkar, så ska dansen gå” ur Bondbröllop av August Söderman, för full hals och alldeles röda i ansiktet. Alla stampade också i golvet det värsta de kunde. Sången hörde till repertoaren varje Valborgsmässoafton och jag väntade ivrigt på den.
Jag brukade ha vita trekvartsstrumpor dagen till ära och ny tunn vårdräkt med blus under. Jumpers på den tiden fanns bara tjocka hemstickade så de fick ju inte plats under. Jag kommer ihåg att mina knän alltid var blåfrusna och att jag frös förskräckligt.
Det var en stor lättnad när man tände brasan så att det blev lite varmare. Sen avslutades allt med ett fyrverkeri som var så vackert och spännande. Det kommer jag ihåg, trots att det väl bara var en liten svag reflex av dagens storvulna fyrverkeriuppvisningar.
