Strålande väder när tornerspelen inleddes på lördagen i Brunnsparken. (Bilderna går att klicka större.)
Årets absolut viktigaste händelse för turistindustrin i det lilla Söderköping är det sedan sex år tillbaka återkommande jippot Söderköpings gästabud. I år pågick gästabudet hela helgen 9-11 september. Förvånansvärt många människor hade hörsammat uppmaningen att klä sig medeltidsmässigt – vilket innebar mer eller mindre fantasifulla kreationer. Kanske hjälpte det till att entrén till exempelvis tornerspelen halverades om man var utklädd…
Mirren, som sytt upp en klänning till ett medeltidsbröllop i vänkretsen några år tidigare, kom ner till oss tillsammans med övriga familjen. De små pojkarna hade fått var sin riddardräkt och var sitt träsvärd för att passa in i miljön.
Mirren med Clarissa i famnen förevigad innan familjen åker in till gästabudet
Två små riddare som just har försett sig med lite vindruvor
Mirrfamiljen åkte in till stan redan vid tiotiden på lördagsmorgonen eftersom det var en hel del som var anordnat för barn. MM och jag tillstötte inte förrän vid ettiden, då tornerspelen började. Jag tyckte det skulle bli spännande att se dessa eftersom jag tidigare bara sett sådana på film.
Vädret var strålande och den blå himlen bildade en effektfull bakgrund till hästarnas färgrika schabrak och riddarnas rustningar och dräkter. Riddarna tävlade i olika moment och jag häpnade över deras skicklighet. Att i framrusande galopp klyva ett äpple på en piedestal med sitt svärd kan inte vara lätt. Inte heller att trä upp tre ringar på sin lans i fullt sporrsträck…
Det uppstod dock inte något blodvite som tur var när riddarna skulle få in en stöt på varandra med sina lansar i det avslutande numret. Spelen bjöd också på ett överraskningsmoment när en av riddarna kallade ner en vacker flicka och två små barn från läktaren och friade till henne.
Han berättade för publiken att de hade varit tillsammans i tio år och att han tyckte att det var dags att gifta sig. Jag hörde inte vad hon svarade men antog att hon sa ja, eftersom han satte upp henne i sadeln och lät henne rida runt. Själv kom han efter med ett barn på varje arm.
De små riddarna var vid det här laget mycket trötta och hade inte något emot att åka hem till mormor och morfars hus Mogata.
Glad mormor med den minste riddaren bredvid sig
