En glad överraskning

Mirren ringde nyss och sa att hon och Lillmirren kommer ner igen från Stockholm och hälsar på idag. Mirrmaken har rest på konferens till Finland ett par dagar. Jag längtar så att få krama om dem båda två. Men först ska jag iväg på min Italienska kurs. Jag har hoppat från absolut nybörjarkurs till lättare konversation, så jag förstår inte så mycket. Och kan inte säga så mycket mer än "Jag är svenska och pratar inte så bra italienska." Det fanns nämligen ingen fortsättningskurs i vår. Alltid lär man sig något i alla fall. Vår lärare är en jättesöt ung italienska, trevlig och snäll, men som pratar väldigt fort. Vår förre lärare, som är pensionerad nu, pratade ungefär som De Gaulle fast italienska, coh då kunde man ju hänga med ganska bra.

Kan inte låta bli att visa ett kort på Mirren och Lillmirren i sin björnmössa. Örona på mössan syns dåligt men dom finns.