Några tappra äldre damer och herrar iklädda vinterjackor och yllemössor hade slagit sig ner i Brunnsparken på första parkett, som utgjordes av några trädgårdssoffor mitt i gräset. Även vi fick plats där i år eftersom det var ganska blött på bänkarna.
Blåsorkestern i sina fina uniformer var som vanligt i högform och avslutade vårkonserten med sången ”Glad såsom fågeln i morgonstunden”. Den slutar ju som bekant med ”I den härliga vår… uti vårsoooooolens glans”. Den kändes bra trots trots att vi inte såg röken av denna sol. Sen gav vi upp och återvände hem till den goa stugvärmen och firade Valborg alldeles för oss själva. Jag med ett glas Strega från Sorrento.
Jag tror kommer inte ihåg att jag någonsin upplevt en varm och skön Valborgsmässoafton. När jag var liten åkte familjen alltid ut till Kolmårdssanatoriet utanför Norrköping, där Kontoristföreningens manskör höll vårkonsert.
Min pappa sjöng med i den kören. Jag var alltid fascinerad av de många farbröderna, i synnerhet när de sjöng ”Stampa takten pojkar, stampa takten pojkar, så ska dansen gå” ur Bondbröllop av August Söderman, för full hals och alldeles röda i ansiktet. Alla stampade också i golvet det värsta de kunde. Sången hörde till repertoaren varje Valborgsmässoafton och jag väntade ivrigt på den.
Jag brukade ha vita trekvartsstrumpor dagen till ära och ny tunn vårdräkt med blus under. Jumpers på den tiden fanns bara tjocka hemstickade så de fick ju inte plats under. Jag kommer ihåg att mina knän alltid var blåfrusna och att jag frös förskräckligt.
Det var en stor lättnad när man tände brasan så att det blev lite varmare. Sen avslutades allt med ett fyrverkeri som var så vackert och spännande. Det kommer jag ihåg, trots att det väl bara var en liten svag reflex av dagens storvulna fyrverkeriuppvisningar.
13 kommentarer:
Synd att du inte stannade till manskören... då kom jag dit.
Jag minns faktiskt en märkligt varm v-afton, det måste ha varit i mitten av 80-talet. Vi gick utan jackor till elden (i Ljungsbro by Linköping) och satt ute till långt efter 00 utan att frysa det minsta. Det kändes mycket konstigt.
Men jag minns också blåvita knän på 50-talet... och att jag prompt skulle ha vårkläder när jag var tonåring. Skönt att kunna strunta i sånt och dra på vinterjackan och tjocka skorna.
Ja det låter helt klart som om Valborg ska firas antingen som student eller i en mindre stad där det finns en rotad tradition som drar alla intresserade.
Det låter som en trevlig dag!
Håller med. Det låter som en riktigt bra Valborg såsom den ska firas. härligt!
Själv har jag inte varit hemma en enda Valborg på 15 år.
Valborg i år har ju varit ovanligt varm och skön!
Tänk, jag minns när jag var liten, då var Valborgsmässoafton starten på våren och man fick för första gången ha knästrumpor. Vita skulle de vara.
Det spelade ingen roll vilket väder som rådde, knästrumporna var det viktigaste.
Mamma och pappa tog alltid min bror och mig till någon slags park (minns inte var, bara att det var trist) för att lyssna på manskören som sjöng in våren. Det var i Norrköping på 60-talet. Men minnet av lyckan med strumporna sitter kvar...
Bloggblad:
Jag är glad att jag fick med MM på Ramunderblecket. Det satt hårt åt. Jag hade gärna stannat och lyssnat till manskören. Och pratat med dig förstås!
Jag minns en Valbort i S-ng när jag hade fårskinnspälsen (pälsen inåt dock) på mig.
Marianne:
Valborgsmässofirandet i Lund och Uppsala är ju förstås något speciellt. Lundakören kan man alltid höra på TV, den sjunger underbart.
Annika:
Ni kanske hittar på något annat trevligt därborta i Reston. Barbecue eller annat. Det är väl för varmt för att elda brasa antar jag.
Marskatten:
Ja, just knästrumporna var speciellt viktiga.
Det var nog Folkparken i Norrköping du var i då när du var liten. Där är det alltid ett storslaget V-mässofirande med vårtal av någon höjdare i kommunfullmäktige och stor brasa och stort fyrverkeri och massor av folk.
Och nån gång i mitten av 80-talet var det inställt pga snö och slask och kyla...
Å jag tycker körsång är sååå mycket antingen VÅR eller JUL! Dessa tillfällen är nog de gångerna som jag mest har hört just körsång. Och jag förknippar det väldigt mycket med just valborg och vårkänsla, eller advent och julkänsla.
Mmmmm.....
Här tror jag inte körsång (som inte är i kyrkor på typ gospelgudstjänser i t ex Harlem eller andra ställen m många svarta) är särskilt stor tradition. Inte så som hemma vid valborg och advent iallafall.
Lite tråkigt.
Lät iallafall som ni hade en bra Valborg!
Saltistjejen:
Körsång är ju som bekant väldigt stort här i Sverige. Det är ju också en utmärkt form för social gemenskap. I kören möts ju alla åldrar och kan ha trevligt tillsammans.
Jag hoppas att ni mår bra, bebin och du, och att du tar det lugnt och vilar och inte bär för mycket.
Musikanta, jag hoppas allt är bra med dig. Det var ett tag sedan du skrev något. Det här är inte menat som ett tvång, jag blir bara lite orolig och vill hälsa att jag hoppas du och de dina mår bra.
Marianne i Kairo
Marianne:
Jag blir riktigt varm om hjärtat när jag tänker på att jag har fått vänner som bryr sig om om jag skriver eller ej.
Det är inget fel alls på mig - bara de vanliga småkrämporna. Det har bara kört ihop sig med allting den sista veckan - därav tystnaden.Jag tänkte faktiskt försöka ta mig samman och skriva ett inlägg i morgon och berätta varför.
Då så, skönt att veta att allt är bra. Det var det viktigaste!
Jag har inte upplevt valborg sen jag flyttade till Grekland för 14 år sen, och jag saknar den härliga körsången. Det jag annars minns är just det du skriver om, att det nästan alltid var så förskräckligt KALLT, särskilt som man oftast envisades med att ta på sig vårkläder...
Marianne:
Kommer snart ett nytt låååångt inlägg, jag väntar bar på några foton MM har tagit.
Ingabritt: Det är klart man var tvungen att ha vårkläder - annars var det ju inte riktig Valborg! Nästan likadant nu som när man var liten.
Skicka en kommentar