fredag 27 juni 2008

Från mitt liv som kantor 1

Mitt liv bjuder för närvarande endast på omväxling i form av begravningar. Som jag tidigare berättat kan de vara väldigt olika varandra. Den första som jag hade igår i det lilla lustiga och vackra Nygrenska kapellet i Valdemarsvik var för mig musikaliskt jobbig.



Det lilla gravkapellet i Valdemarsvik ritat av Sigurd Lewerenz

Förutom de vanliga psalmerna och in- och utgångsmusiken skulle jag spela upp en komposition av en av de anhöriga. Det visade sig vara ett ganska komplicerat stycke med jazzharmonier och omfattande ackord, som resulterade i att jag fick öva 6-7 timmar innan det satt som det skulle. Men en utmaning – en av mina kantorskollegor hade nämligen klarat av den berättade kompositören - så då kunde jag ju inte dra mig ur av prestigeskäl...

Inte nog med det – ett barnbarn hade själv skrivit en hyllningsdikt till den avlidnes minne – och ville att jag skulle sjunga den till melodin av Frank Sinatras ”My Way”. ..

Jag är inte den som sjunger solo i första taget, men i det här fallet var det för ett behjärtansvärt ändamål, så jag sa att jag skulle försöka. Jag fick dikten och givetvis fanns det många strofer som var helt omöjliga att passa in i melodin p.g.a. för många ord och stavelser för de toner som fanns.

Efter några timmars redigering och efter poetens benägna tillstånd av ändringarna, satte jag igång med att öva in denna sång med hjälp av Frank på Youtube.

Hur det gick? Jag klarade av kompositionen med något litet felslag och sången utan några misstag alls, så jag var ganska nöjd. Dessutom hjälpte det att det var utmärkt god akustik i det lilla kapellet. Jag fick t.o.m. beröm av min kyrkoherde, som inte är den som slösar med det i vanliga fall. I alla fall är det ingen som ännu ringt och klagat.

Jag hade ytterligare en begravning denna dag och i mellantiden mellan de båda förrättningarna (tiden för knapp för att hinna hem) hade MM och jag picknick på vårt vanliga ställe i Gryts skärgård – iklädda begravningsklädsel; slips och svart kavaj för MM och svarta långbyxor och svartgrå sidentop för mig. Förmodligen undrade de solbadande turisterna vid strandkanten vad vi var för några.



Picknick på Ekön med kaffelatte

MM vid campingbordet


Kanske man skulle försöka börja måla igen?


Gryts skärgård från sin vackraste sida


Visst är det vackert...

Nästa begravning var desto enklare rent musikaliskt. Egen vald samlingsmusik på orgel innan själva begravningsakten och ”Blott en dag…” och ”Härlig är jorden...” som inte behövde några extra timmars repetition. Eftersom den avlidne var kroat bestod in- och utgångsmusiken av kroatiska kärlekssånger.


En trevlig brevlåda vid campingplatsen

10 kommentarer:

Bloggblad sa...

Du är rolig, du! Men jag förstår dig, ibland blir man som besatt av att lösa såna musikaliska problem, jag har ägnat många timmar åt att öva in nåt som jag egentligen inte kan - eller transponerat (och transpirerat) och slitit... och sen låter det så enkelt...

Där ni fikade brukar vi ligga och sola när det är rätt väder. I morgon ska jag rakt österut därifrån... man ser fyren vid bra väder. En mil ut...

Musikanta sa...

Bloggblad:
Du kanske förstår vem kantorskollegan var som klarade stycket. ML förstås. Och jag ville ju inte vara sämre förstår du väl...

Kul att du har varit där - ni hade ju sommarställe i Gryt kommer jag ihåg. Så underbart vackert!

Marianne sa...

Du är duktig! Måste kännas väldigt bra att ha klarat ut det där svåra.

Jag har varit i Gryts skärgård en gång, där är jättefint. Eller blandar jag ihop nu? Det är där Stenporten ligger?

Ha en skön helg!

Musikanta sa...

Marianne:
Det är inte så mycket duktighet som energi. Man klarar mycket genom att träna, träna, träna ...Tennis, fotboll, pianospel etc. Det är bara så att det är så svårt att träna när man inte är så illa tvungen (som jag var nu).

Stenporten ligger i Nyköpings skärgård - Gryts skärgård öster om Valdemarsvik. Men det ser likadant ut överallt på östkusten, så det kunde nog vara foton tagna därifrån du var också.

Marianne sa...

Aha. Men jag känner igen det. Namnet alltså. Kanske har seglat genom på väg ner till Skåne. Så kan det vara. Fint är det hur som helst.

Ha en skön söndag, eller du kanske ska jobba?

Eleonora sa...

Oj vad du är duktig vännen som kan uppfylla så många olika musikaliska önskningar!! Så vitt skilda. Trist i och för sig att det bara varit begravningar, men det ska ju också till. Vigslar och barndop låter i mina öron i alla fall mysigare.

Hur som helst, god fortsättning på den sköna sommaren önskar jag dig och skulle gärna ha velat vara med i Gryts skärgård. Kramkram

Musikanta sa...

Marianne:
Du måste ha seglat genom Gryts skärgård på väg till Skåne - men det är sig ganska likt fram till Kalmar, sen förändras naturen.

Jag hade en friluftsgudstjänst och en mässa i söndags, men det blev en skön söndag i alla fall. Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Eleonora:
Jag hinner egentligen aldrig reflektera om det är så trist med begravningar eftersom det efter några år blir ett jobb som allting annat. Det är i allmänhet sköna och lugna stunder med fin stämning och vacker musik.

Bröllop och dop kan vara nog så stökiga med små barn som tjoar och springer omkring. Men visst är de roligare för dem som är med.

Som musiker är det ingen större skillnad på dessa förrättningar (och det är nog tur det). Varm kram från Ingrid

Anonym sa...

Vilka intressanta människor man träffat på i denna blogg-värld! Dina vackra bilder får mig att längta tillbaka till Italien, där jag har varit ganska mycket. Så inspirerande!
Tant Lila på Lilatankar

Musikanta sa...

Kära Tant Lila!
Välkommen till min blogg. Jag har just träffat på din egen blogg av en slump idag. Den var väldigt trevlig och intressant att läsa.

Det vore roligt att utbyta tankar med bloggvänner som är lite äldre, som jag... och som inte står mitt uppe i småbarn och jobb.

Italien är ett underbart land, men det blir nog Frankrike nästa gång i alla fall eftersom jag är bättre på franska än italienska, som jag bara läst i studiecirkel två terminer. Hälsningar från Musikanta