Två år hade jag väntat på att få köpa lingon igen. Förra året stod jag och väntade på en lingonbil som skulle komma till Söderköping som sista anhalt klockan tre. Det var också det sista tillfället för säsongen den skulle passera stan. När klockan blev fem förstod jag att lingonen måste ha tagit slut och att lingonbilen hade kört hem till Norrland igen utan att stanna hos oss… Ingen lingonsylt det året.
Annons i lokalpressen – lingon på Nya Torget i Norrköping ! Väckarklockan på ringning på lördagsmorgonen och raskt in till stan för att handla en tiokilos låda. Det blev två femkilos i stället. Här är dessa lådor förevigade…
Jag började göra lingonsylt vid tretiden på lördagseftermiddagen. Diskade det sista vid halv tio på kvällen. Men då hade jag också en imponerande samling lingonsylt på köksbänken.
Man kanske frågar sig vad jag ska göra med alla denna lingonsylt… Jag är förstås mycket förtjust i lingonsylt – mina föräldrar kom båda från Småland där man äter lingonsylt till allt och även som efterrätt.
Under hela min uppväxt åt vi middag med varmrätt och efterrätt mitt på dagen. Vi var ofta sex, sju personer runt bordet. När fantasin tröt för min mamma om vilken efterrätt vi skulle ha serverades helt sonika lingonsylt med mjölk. Till det skulle man röra ner knäckebröd i bitar – müsli långt innan det ordet fanns…
Främsta anledningen till att jag kokar lingonsylt är dock att det inte finns någon riktig sådan att köpa. Den som finns smakar som något mellanting mellan jordgubbssylt och äppelmos.
Sen brukar jag faktiskt inte äta upp allt själv… MM är ursprungligen från Stockholm så han har inte alls samma känsla för skogens röda guld som jag. Han är inte heller så mycket för sånt som är sött …
Det mesta ger jag bort. Min bror, som bor i Skåne, blir överlycklig om han får några burkar då och då. Svärsonen brukar också uppskatta min lingonsylt - vad gör man inte för att försöka bli populär…
En burk hemlagad lingonsylt är också bra att ha som en liten present i stället för blommor när man går bort. Åtminstone inbillar jag mig det…
Under hela min uppväxt åt vi middag med varmrätt och efterrätt mitt på dagen. Vi var ofta sex, sju personer runt bordet. När fantasin tröt för min mamma om vilken efterrätt vi skulle ha serverades helt sonika lingonsylt med mjölk. Till det skulle man röra ner knäckebröd i bitar – müsli långt innan det ordet fanns…
Främsta anledningen till att jag kokar lingonsylt är dock att det inte finns någon riktig sådan att köpa. Den som finns smakar som något mellanting mellan jordgubbssylt och äppelmos.
Sen brukar jag faktiskt inte äta upp allt själv… MM är ursprungligen från Stockholm så han har inte alls samma känsla för skogens röda guld som jag. Han är inte heller så mycket för sånt som är sött …
Det mesta ger jag bort. Min bror, som bor i Skåne, blir överlycklig om han får några burkar då och då. Svärsonen brukar också uppskatta min lingonsylt - vad gör man inte för att försöka bli populär…
En burk hemlagad lingonsylt är också bra att ha som en liten present i stället för blommor när man går bort. Åtminstone inbillar jag mig det…
Det blev tjugofem burkar och fem enliters plastburkar med lingonsylt
20 kommentarer:
Ah! Jag brukade ocksa koka lingonsylt nar jag bodde i Sverige! Numer ar jag hanvisad till vad Ikea saljer...
Men jag har upptackt att Cranberries ar inte ett tokigt substitut. Cranberries och kottbullar, det gar an!
Att fa en burk hemgjord sylt - det ar en fin present det!!
Och jag som snabbt som ögat fick en vision av er båda i skogen... med keps och hinkar...
För några år sen plockade vi en liter lingon. Det blev en burk... och räckte länge. Min man är också från Småland (fast nu har de flyttat gränsen, så de som bor där är östgötar nu) och älskar lingonsylt. Min pappa var smålänning och åt bären rakt av om det knep...
I lördags var vi i makens gamla skogar och vi hittade sisådär 5 lingon, 7 kantareller, 2 karl-johan (förutom den vi hade med oss)... och så hade de före oss glömt ett och annat blåbär...
Nästa år måste jag åka till Norrland i lingontider. Bara måste. Då är det dags igen. Mums!
Ah vad avundsjuk jag blir :-) Äkta hemmagjord lingonsylt. Vi får också klara oss med IKEA sylt. Men jag är väldigt tacksam att vi har det i alla fall. Det går ju inte att äta köttbullar eller pannkakor utan lingonsylt.
Duktig, duktig flicka!! Lingonburkarna är guld värda! Och fina etiketter har du också satt på. Det måste kännas mycket tillfredsställande att ha fått detta färdigt. Vet själv känslan jag fick av att lägga in mina gurkor!
Varje gång i vinter du äter lingon, kommer du att få sol och skog-känslan i munnen. Mysigt.
Ha det gott och stor kram
Så gott! Lingonsylt är ett absolut måste till vissa maträtter. Själv kan jag ju inte ens gå till Ikea och handla : ( Men det är en av de varor som trängs i resväskan från Sverige och när vi äter det är det alltid med andakt.
Bättre present än hemlagad sylt eller marmelad finns inte.
Aurorabuddha:
IKEAs lingonsylt ska jag tydligen köpa när mina egna burkar tagit slut...
Bloggblad:
Jag trodde faktiskt att du skulle föreslå att jag skulle ta en burk med mig nästa gång vi ses...
Men jag kan ju läsa mellan raderna!
Det där med att plocka lingonen själv tillhör en svunnen tid. Dels är jag rädda att bryta benen i skogen, dels måste jag numera krypa på knäna om jag ska plocka några...
Dana:
Jag förstår att du plockar dina lingon själv i så fall. Måste kännas extra tillfredsställande...
Anita:
I vårt fall blir det gourmetbullar (vegetariska) med lingonsylt, men det är gott det med!
När jag är extra lat lagar jag havregrynsgröt till lunch till mig själv. Med min hemlagade lingonsylt blir det en lukullisk måltid.
Eleonora:
Synd att mina bilder inte är klickbara denna gång. Varför? Då kunde du ha sett att etiketterna är ganska tjusiga. MM hjälpte mig med dem... Den enda nackdelen med sylten är att den inte är särskilt pointsvänlig!
Varma kramar själv från Ingrid
Marianne:
Så bra att du håller med mig om att det kan vara en lika bra gåbortspresent som blommor eller choklad! I synnerhet på sommaren känns det lite fånigt att ta med sig köpta blommor...
Så bra att du förstod vad jag egentligen menade... :)
Ja, det är nåt speciellt med lingonsylt, det tycker jag med. Och det där med efterrätten känner jag igen, jag som är uppväxt i Småland! Vi åt OFTA lingonsylt, mjölk och skorpsmulor till efterrätt, mums...
Bloggblad:
Man är väl inte dum...
Inga-Britt:
Kul att höra att någon annan har ätit lingonsylt till efterrätt! Jag ska pröva med skorpsmulor i stället för knäckebröd någon gång.
Jag såg dig inte nere vid Brunnen idag - på Den Stora Dagen för alla antikrundeälskare... jägarns vad folk det var!
Tittar bara i och lämnar en liten hälsning. Hoppas allt är bra med dig. Kram kram
Bloggblad:
Om det är någonting här hemma som eventuellt kan ha något antikvärde är det möjligen jag själv...
Jag tror dock inte att någon är särskilt intresserad...
Eleonora:
Tack för din hälsning! Min damkör har just startat för terminen så jag har tillbringat de senaste dagarna med att planera för programmet för hösten... Ingen tid alltså för inlägg på datorn.
Kramar tillbaka
Lukullisk..!?.. nu är jag ju tvungen att hämta lexikon... hm.. "överdådig" "utsökt" "delikat"... o.k då förstår jag! :-)
Hej Anita!
Vilken tur att jag tydligen stavade ordet rätt i alla fall.
Ordet kommer ifrån Lucullus som var en romersk militär (har läst i Wikipedia) som var ofantligt rik och hade vackra trädgårdar samt bjöd på "luculliska" måltider. Vad får man inte lära sig genom att blogga...
Kram
Lycka till med höst-programmet för damkören. Det måste vara ett jättejobb. Du är så duktig som kan hålla i så många bollar samtidigt. Ha det skönt nu över helgen och vila gott. Kram kram
Eleonora:
Kan bara tala om att jag just läser Sin ensamma kropp på din rekommendation. Den är helt underbar...Vilken fantastisk stilist hon är Elsie Johansson.
Ser fram emot att åka på utflykt till Öland tillsammans med Mirrfamiljen över helgen. Vi ska bo på Stadshotellet i Kalmar på lördagen och åka till Löttorp på söndagen. Kanske jag kan få till ett inlägg så småningom...
Skicka en kommentar